Kan man "sätta en kommun på kartan"?

En kommuns grunduppgift är att förvalta gemensamma resurser i form av de skatter invånarna släpar ihop och de tillgångar som byggts upp sedan årtionden tillbaka. Därtill skall kommunen leverera vissa tjänster som lämpar sig bättre i gemensam regi än enskild. Skola, vård, omsorg, vägar, vatten/avlopp - typ.
För en förvaltande person är detta toppen - för en expansiv person är det - uuurk.

I takt med att en kommun växer och tar en allt större andel av ekonomin bemannas den av allsköns löskefolk med egenskaper som spänner över hela fältet - allt från förvaltaren till entreprenören (inte sällan misslyckade). Sistnämnda kategori människor kan vara katastrof att få in i det gemensamma då de kan initiera projekt långt över de risknivåer som är lämpligt. Till detta kommer att de har en pengapåse som i stort sett är bottenlös vilket normalt sett inte gäller för en entreprenör - björnen i honungstunnan således.

Självklart skall jag exemplifiera detta med den lilla kommunen på skäret som tyvärr genomsyras av att den skall "sättas på kartan".
Vadå "sättas på kartan"? Den är väl redan där?

Det talas också om "varumärket" efter inspiration från det privata näringslivet som jobbar mycket med dessa frågor.
Kan en kommun jobba med sitt "varumärke"? Jag menar att man inte kan det då det spänner över ett stort och okontrollerbart fält. Det går helt enkelt inte att avgänsa tillräckligt tydligt och det går definitivt inte att försvara.

Den lilla kommunen har, likt många andra kommuner, idrottsverksamheter som understundom röner vissa framgångar på det nationella planet. I vårt fall rör det sig om speedway och ishockey.
Ingendera verksamhet är numera sprungen ur den lokala myllan såsom Blåbärskungens lag växte fram i de Nordskånska skogsbygderna, väl beskrivet i en ungdomsbok därom. Det handlar oftast om pengar och den som kan skrapa ihop mest kan köpa bäst spelare/åkare och därmed klättra upp i seriesystemet. Det här kan funka alldeles utmärkt i början av resan men slutar ofta med att spelare/förare köps över till andra, mer pengastinna lag, varvid pendelns återfärd tar sin oundvikliga början. Väl där nere på botten kan det skapas nya pengar och ny energi som kan leda till en ny resa uppåt. Dessa fluktuationer är mer legio än undantag.

De lag som är på väg upp skapar en anda och ett rus bland supportrar och anhängare som naturligtvis är en injektion för orten. Lagen är då inte dummare än att de går till kommunen och äskar pengar eftersom de "stärker varumärket". Gladeligen betalas dessa pengar ut under mer eller mindre kreativa benämningar så som t.ex "marknadsföringsbidrag".

Vad händer när laget nått sin topp och det går åt andra hållet? Rimligtvis sabbar dom då "varumärket" genom att alltid figurera i negativa omständigheter. De borde betala för det men så blir det naturligtvis aldrig.

I stället börjar den kreativa i kommunhydran att hitta nya sätt så att föreningen kan ta del av den gemensamma kassan. Inte sällan handlar det om köp eller sälj av arenor, delar av arenor, gatstumpar eller vad man nu kan uppfinna på för att kringgå lagar och regler. Då brukar det bli gurgel där de som inte är intresserade av hockey, speedway eller fotboll uttrycker sitt missnöje att skattepengar slösas.

Så även i den lilla kommunen där hockeyklubben uppenbart nått sin topp med en bra placering i Allsvenskan (näst högsta serien) förra året. Året har inletts dåligt och man kämpar kring nedflyttningsstrecket, publiken sviker och intäkterna rasar.
Kort sagt behövs det mer pengar - närmare bestämt 2 miljoner (vilket antagligen kommer att bli mer innan det vänder upp igen).

Geniknölarna gnuggas bland de kreativa varvid man kommer fram till att kommunen kan köpa "Hyllan" som är klubbens restaurang i ishallen. Priset? Som av en händelse blir det 2 miljoner.

Vad är det då som köps?
Kommunalrådet säger att det motsvarar 8.000/m2 och det är billigt. Så!
Men föreningen har inga m2 att sälja då ishallen redan ägs av kommunen genom ett kommunalt bolag (vilket i sig är en styggelse).
Det enda som återstår är restaurangens inventarier, tallrikar, stolar, bestick mm. I skrivande stund vet jag inte om köket skulle kunna anses tillhöra klubben eller om den investeringen gjorts av fastighetsägaren.
Någon fristående värdering av det som "säljs" har naturligtvis inte gjorts.
 
Som lite grädde på moset kan nämnas att ordförande i klubben tillika är ordförande i Kommunfullmäktige.
Han säger sig iiinte alls blanda samman sina intressen.
"Jag går ut när beslut fattas", säger han.
Ingen inblandning? Morsning!
Kommunfullmäktige skall fatta beslut i frågan och då får väl orförande gå ut och ta ett bloss, som man sade förr i tiden. Så blir man fri från jäv. Vipps, no hands!
Hoppas det blir en ordentlig debatt i frågan. Jag hoppas också att beslutet - om det går igenom - överklagas för att få en ordentlig laglighetsprövning.

Så här går det när kreativa politiker och tjänstemän tillåts leka med andras pengar!

Kommentarer:

1 Åke Elgstrand:

Räven raskar över isen,
räven raskar över isen.
Får vi lov, ja får vi lov
att sjunga gubbarnas visa?
Så här gör gubbarna var de går,
och var de sitter och var de står.
Så får vi lov, ja får vi lov
att sjunga gubbarnas visa?

Kommentera här: