Klimatkompensation i skogsbruket

Vid det här laget tror jag att ni vet vad jag tycker om klimathysterin. Max, dom med hamburgarna ni vet, planterar skog i Afrika för snabbmaten vi köper, (en del) turister köper utsläppsrätter mm.mm.
Jag har alltid hävdat att skogsbruket, som tar upp koldioxid, skall kompenseras för det, om nu det här med CO2 är så farligt för klimatet. Det är uppenbart så farligt att staten kan ta betalt för det i form av skatt - då skall således även det omvända råda.
Häromdagen skrev jag om ett experiment i den riktningen som pågår i Norrland.

Eric och Charlotte Ljungberg har startat en förening som skall kunna mäkla klimatavlatsbrev mellan skogsägare och klimatchickens. Det bygger bl.a på ett intensivare skogsbruk än vanligt. Läs mer....

Eric och Charlotte, ser nöjda ut.
Kommentera

Antibiotikaresistens

I dagens SvD skrivs (hittar inte artikeln i nätupplagan) det om sjukhussjukan eller antibiotikaresistensen som är ett allt ökande hot mot människor som åker in på sjukan eller av olika anledningar får nedsatt immunförsvar. Antalet fall ökar dramatiskt år från år och är nu uppe i 4.800 fall per år. 4.800 personer som får sina liv förstörda utan att det i princip görs någonting. Åja, en och annan smittskyddsläkare uttalar sig och säger att man forskar och försöker hålla rent på sjukhusen. Samma sjukhusläkare som skrämde skiten ur oss med svininfluensan förra året. Dom som fick oss att stå i kö på gator och torg för den där eftertraktade sprutan. Influensan som slutligen drabbade färre än en vanlig säsongsinfluensa. (jag var som bekant skeptisk, surprise!)

Jämför hanteringen med dessa 4.800 människor med det jämförbart lika stora antalet som skadas i trafiken. Se vad pengar vi satsar i polisövervakning, två plus ett väg, bilbesiktningar, vägskatter och byråkrater. Jag vet, man kan inte jämföra men det är ändå faschinerande att se vad teknokraterna får att röra sig med i form av pengar och begåvningar när det gäller "grabbjobb". Några sjuklingar på ett sjukhus är inte lika sexigt. Man sanna mina ord, dubblas detta varje år är det 10.000 personer nästa år, 20.000 året efter o.s.v. Förr eller senare kommer huvuden att rulla om det så är inom sjukvården, livsmedelsindustrin eller byråkratin. Ta tag i det nu, innan det är för sent!

I den här atrikeln säger bl.a. Göran Hägglund att antibiotikaresistens är ett lika stort hot som klimathotet. Jo du! Vakna! Har du läst IGT kanske? Det är vad jag hävdat hela tiden, fast bara nästan. Jag har sagt att antibiotikaresistensen är ett större hot som det kanske går att göra något åt. I stället för att slösa massa pengar på tveksamma klimatåtgärder, klimatkongresser, klimatskatter och klimatavgifter kan ni fixa ett av vår tids stora och allt växande problem.

Men det är inte lika kul för en megaloman, teknokrat eller politiker. Det är roligare att åka och ljuga på någon varm plats, äta gott och dricka drinkar med paraply. Det är roligare att brösta upp sig över något "stort" som aldrig kan ge något synbart reultat. Så funkar en tvättäkta megaloman.
Kommentera

Gamla lösningar på nya problem

Här på landsbygden har vi alltid fått vara fiffiga i vår problemlösning. Funkar inte den ena lösningen får man hitta på något annat. Det viktiga är att återställa någorlunda funktionalitet, vilket bl.a kan göras med svets, hammare och spik, snöre eller silvertejp. Ibland får man bita i det sura äpplet till dess att det blir vardag och man tvingas krypa till korset genom att betala någon som verkligen vet hur man skall göra. Snålt och oplanerat kan tyckas, vilket även illustreras i och med den kritik som kan resas från hustru och övrig familj. Hur som än är kan det vara en strategi för oss som är satta att hantera stora värden, stora hus, maskiner etc. med lite cash. Då får man, kort sagt, vända på slantarna.

Det nya i vårt "utvecklade" samhälle är att denna strategi även nått de styrande. Nu har vi kommit till vägs ände vad gäller misslyckad energipolitik. 30 år av totalt vansinne toppat med "privatisering" har lett till att människor inte har råd att bo i sina hus. Delar av basindustrin stänger för att elen är för dyr. I gårdagens Aftonbladet gjordes en sammanställning av Nordens elpriser där man konstaterar att en svenk familj spenderar 18% av sina inkomster på el. Man säger förvisso att elen är dyrare i Danmark men att andelen av lönen är lägre. Det är antagligen ett resultat av högre löner (Sverige har nästan den lägsta medelinkomsten i Europa) och lägre elkonsumtiom (inte lika kallt som här).
Allt detta stör naturligtvis folk och när det börjar jäsa ute bland oss människor brukar våra folkvalda opportunister vakna. Så och industriminister Olofsson. I brist på lösningar föreslår hon lågenergilampor, ytterligare isolering av huset och nya fönster. Men hallå Maud! Nu är det väl ändå dags för skärpning! Här har Per Welander räknat på konsekvenser/effeker av Mauds oerhört listiga och lantliga lösning på elkostnadsproblemet.

Tåg vet vi alla att man inte kan lita på, vare sig det är pendeltåg till jobbet i Stockholm, långresor eller godstrafik. Tiden har sprungit ifrån tåget, trots att det i en hel del situationer är ett alldeles utmärkt alternativ. Åratals av bristande underhåll av tåg och banor, som bolagiserats, har gjort situationen ohållbar när det är kallt, varmt eller lövigt på rälsen. Värst, eller mest märkbart, är det under stora helger med många resenärer, typ jul. Då fylls avresehallarna med förväntansfulla människor som, vartefter tiden går, blir mer och mer irriterade och otåliga. Den här julen var det så illa att det ens en gång inte var säkert att alla skulle hinna fram till julfirandet.
Självklart är det då någon politiker som skall rycka ut och juta olja på vågorna. Denna gång var det infrastrukturminister Elmsäters-Svärd, vars lantliga lösning på problemet var att man kanske skulle förberda sig på att fira jul någon annan gång. Påsk kanske?

Men snälla! Såväl elförsörjning som infrastruktur är ert jobb. Många är beroende av det, hela samhället påstås det. Då duger det inte med lösningar som jag kan ta till när pannan eller vattenpumpen djävlas en fredagkväll.

Som en liten bonus för er som tycker att elen är för dyr kan du, i länken nedan, läsa om den långhårige meteorologens lösning på problemet. Tycker du att det är för dyrt köp ett eget kraftverk. Personligen tycker jag att det ligger mycket i påståendet men lika lite som man byter fönster eller tilläggsisolerar i en grisblink köper man ett eget kraftverk. I hans fall handlar det om andelar i ett vindkraftverk där han påstår att han köper el till självkostnadspris. Staten kom just på att det var billigare för den långhårige m.fl. och fläskade på beskattning som om det vore ett sk. egenuttag. Så var det roliga slut.
Själv närmar jag mig realiseringen av eget kraftverk. Planen är att en prototyp skall stå klar under våren. Det handlar om sk. förgasning, eller gengas som man sade under kriget. Jag är som besatt av att koka min egen el. Kanske inte så mycket för att det skall bli billigare som att minimera kontakterna med stat, nätbolag och elproducenter. Jag inbillar mig att det förlänger livet. Kalla det gärna en lantlig lösning.
Kommentera

Kamprad i blåsväder

Uppdrag granskning har varit i farten igen. Nu har dom rotat i Ingvar Kamprads gömda miljarder.

Vart vill dom komma? Kanske menar dom att han fortsatt skulle varit en liten gubbe i Smålands mörka skogar, ikädd storväst, gående bakom sin häst.

Men jesamej! Kamprad är den ende i Sverige som med egna händer byggt upp ett jätteföretag. Företaget frodas och växer så det knakar. Kunderna är nöjda, konkurrenterna sannolikt något mindre nöjda. Självklart skall han kunna stoppa undan frukterna av sitt verk. Konstigt vore väl annat?

Denna ickenyhet säger mer om Sverige än om Kamprad. Alla som tjänar pengar i Sverige har allt sedan det hemska 70-talet kännt sig tvingade att lämna landet. Det gäller företagare, idrottsmän och popidoler. Det kanske är dags att ta sig en funderare på varför det är så, om det gynnat landets utveckling eller stimulerat människor att bygga företag. En enkel analys ger vid handen att Kamprads alla pengar hade gjort en otrolig nytta här hemma, om de stannat här. IKEA hade också gjort än större nytta här hemma, om det stannat här. Som det är nu kommer IKEA aldrig tillbaka.

Enligt denna artikel i DN svarar Kamprad på kritiken.
Kommentera

Så här gör du om lågenergilampan går sönder.

Man kan tro att det är ett skämt men det är faktiskt inte kul alls. Lågenergilamporna innehåller massa kvicksilver som vi, våra husdjur, barn, svärmödrar, fruar, män och andra människor kommer i kontakt med när de går sönder. Trots att de är Fort Knox förpackade, eller just därför, går de sönder då och då. Jag tror, dessvärre, att mer än ingen bara skrapar ihop dem och kastar i soppåsen.

Ni kan säkert det här redan - duktiga som ni är på rengöring av mjölkpaket och sortering av sopor. Skulle det trots allt vara så att du inte vet så är det så här du skall göra. Här i skrift. Var det någon som sade det innan de, via lagvrängeri, tvångsinfördes?

Tack En Kättares Notiser.... för tipset.


File:Fluorescent Lamp.jpg
Kommentera

Kött/grönsaksdiskussionen igen

Det verkar finnas en oändlig kö av människor som, i klimatets namn, vill få oss att sluta äta kött. Nu är det ett gäng studenter i Göteborg som föreslår klimatskatt på kött. Det ska leda till att köttkonsumtionen minskar och att markerna kanske kan användas för att odla bioenergi.

Ni som följt IGT har noterat att jag fastnat i kossornas påstådda klimatpåverkan. Det sägs generellt att kossorna står för 4% av de antropogena utsläppen av växthusgaser (då ska man veta att det antropogenaste av alla utsläpp, metanavgången från 6 miljarder människor inte räknas med)

Glad i hågen tog jag kontakt med en av dessa "forskare" för att få en förklaring på hur det hänger ihop. Förklaringen är enkel, det visste jag. Kossornas mage gör att de rapar metan. Metan är en mer potent växthusgas än CO2 (ca. 20 ggr). Så långt kan alla förklara.

Jo jag vet det, säger jag. Men det bryts ju ner i atmosfären, det en kossa rapar i dag motsvaras av det nedbrutna som rapades för 12 år sedan. Jo, säger han - men nedbrytningen räknar vi inte med.
Därefter vecklar han in sig i ett oerhörd komplicerad diskussion om vad som hade hänt om gräset bara ruttnat ner. Då hade det inte blivit någon metan alls.
Återigen kan jag konstatera att det inte finns någon som kan ge en trovärdig förklaring till kossornas klimatpåverkan. Om det är så att ingen kan förklara det menar jag att "vetenskapen" har ett pedagogiskt problem, Det borde vara enkelt att förklara. Kan man inte det, vad kan man då om det riktigt komplicerade sambanden? Hur ska man då kunna programmera datormodellerna som ger den ena skräckprognosen efter den andra? Vad gäller egentligen med CO2 i haven, solens påverkan, molnens påverkan, förstärkningsmekanismer etc. etc, om man inte kan förklara kossans påverkan?

Killen på Chalmers illustrerade också ett annat problem, nämligen att forskarvärlden består av tusentals "experter", alla bra på sitt område. Om två personer jobbar på var sitt håll och inte kan helheten kan båda komma fram till ett resultat om, låt oss säga, -4 som tillsamman skulle ge -8. Tittar man sen på helheten kanske det finns en anna faktor som gör att resultatet blir 0. Fattar ru vad jag menar?

Jordens klimat är nog det mest komplexa vi har och i alla tider har människor försökt förklara varför klimatet ger det väder vi har. Förklaringarna har varit många och inte sällan bestått i ett icke önskvärt beteende hos befolkningen, sett från makthavarens sida. Ren skär maktutövning alltså.
Personligen tror jag inte för ett önblick att klimatet går i någon makthavares ledband, vare sig det är en kyrka, diktator eller avdankad presidentkandidat. Jag tror att klimatet lever sitt eget liv och att det skiter fullständigt i vad vi hittar på.
Om det nu skulle var så att vi klantade till det för oss så till den milda grad att vi förstörde våra livsvillkor och dog ut, så skiter klimatet, eller jorden, i det. Jorden skulle bara leva på och vara åter på banan redan efter några hundra år. Kanske passande en annan art, så som det blev när dinosaurierna dog ut. Det här är ett argument för att i det lilla ta hand om vår miljö, hushålla med energi och vatten, hjälpa mäniskor i nöd - av ren självbevarelsedrift om inte annat.

Jag kommer inte att upphöra med sökandet efter sanningen, eller den person som kan ge mig en rimlig förklaring till hur man kan påstå att en ko står för 4% av de antropogena utsläppen av växthusgaser. Det kan väl inte vara så så att alla pekar på någon annan, som pekar på någon annan för att få ihop en "rimlig" mix av utsläppskällor? Fortsättning följer således.

Tack Maggie för tipset.
Kommentera

Människan och rovdjuren

Det är mycket om rovdjuren nu. Vargen jagas efter regeringsbeslut och Naturvårdsverkets tillämpning. Meningarna går i sär. Än skjuts det för många, än för få. Debatten har passerat stadiet med frågan om dess vara eller icke. Ingen vågar säga att dom skall utrotas, det vore att gå för långt.

I dagens Svd Brännpunkt, skriver Roger Olsson, ordförande för Svenska Rovdjursföreningen, med ca.3.500 medlemmar, att lodjursstammen inte tål jakt, och att den jakt som bedrivs är oetisk. Det illustreras med en serie siffror om population, föryngringar och avgång genom jakt. Hur jag än vrider och vänder på siffrorna kan jag inte förstå hur stammen har minskat, vilket påstås i artikeln.
Grundtemat i artikeln är att rovdjuren har större rätt än vi till våra marker och skall därmed tillåtas fri tillväxt. De enda som är emot det är jägarna vars byte rovdjuren konkurrerar om - men dom behöver vi inte bry oss om. Jag skönjer därmed återigen en konflikt mellan stadsbor som inte har tillgång till/intresse av jakt och viltvård. Människor som lever i sin lilla bubbla där fredagskotletten levereras på plasttråg direkt från Tyskland eller något centraliserat slakteri långt ifrån.

Det handlar om oss människor i förhållande till vår jord. Vi har levt här mycket kortare tid än rovdjuren, alltså skall vi underkasta oss. Är detta en rimlig hållning? Skulle det funka m.h.t vår läggning?
För min egen del är jag så mycket troende att jag tror vi måste förvalta det vår gud givit oss. Han (om han nu finns) har bl.a. givit oss våra våra marker och då skall den vårdas för vårt eget bästa. Det gäller skog åker och vatten, det gäller det vilda.
De sistnämnda är inte bara en resurs till nöje för dom som har tillgång till den. Det kan utgöra en del i köttproduktionen i form av ett helt naturligt kött utan påverkan på naturen. Det kan utgöra en intäktskälla för oss på landet i form av allt från älgzafaris till upplåten jakt. Det utgör helt enkelt en komponent i överlevandet och trivseln  på landet. I det perspektivet kan väl ingen tro att vi passivt kan åse när stadsbor försöker pådyvla oss att rovdjuren har mer rätt till viltet i skogen än markägaren.

Jämför vildsvinen. Samma människor som tycker enligt ovan om rovdjuren uttrycker ofta att vi skall utrota vildsvinen. Vildsvin är även det en art som funnits innan människan, den torde i logikens namn också ha mer rätt till våra marker än vi. Vildsvinens problem är att de utgör mer än konkurrens om övrigt vilt i skogen. De konkurrerar om livsutrymmet för stadsmänniskan i form av uppbökade golfbanor, villatomter, fritidshus och krockade bilar.
Då blir det annat ljud i skällan.

Det är inte svårare än att predatorer skall hållas efter. Så som vi alltid gjort.
4 kommentarer

Landsbygden och maten är svårt

I största delen av mänsklighetens historia har matförsörjningen varit det som krävt störst insatser. Vi har samlat, jagat och utvecklat vårt jordbruk. Utvecklingen har nu gått så långt att matförsörjningen inte är svårare än att pallra sig till närmsta butik, som oftast är öppen under de flestas vakna tid. Långt innan det hamnat i små piffiga förpackningar för att locka till köp är det fortfarande någon som skall producera råvaran. I marnadsekonomins namn säger man att det skall göras där det är som mest effektivt innebärande ett så lågt pris som möjligt för konsumenten. Låt oss titta lite på komponenterna i matproduktionen.

Markanvändning
Marken ligger där den ligger och ser ut som den gör, det kan vi inte ändra på. I ett Europeiskt perspektiv utgörs den av skog, beten, taskig åkermark, bra åkermark och fantatsisk åkermark. I Sverige har vi skog, beten, taskig- och i vissa fall bra åkermark. Självklart får dessa geografiska skillnader inverkan på livsmedelsproduktionen. Markerna passar till får, mjölk, kött, grönsaker eller spannmål/gris. Samtidigt vill vi, av andra skäl, att de marker som passar för bete skall betas och att de marker som passar för spannmålsproduktion skall brukas. om inte annat för de böljande sädesfältens skull.

Politiker
Livsmedelsförsörjningen är viktig ur ett politiskt perspektiv. Kom ihåg för några år sedan då livsmedelspriserna löpte amok, jordens politiker gjorde det samma. Under ett G-20 möte som skulle behandla något helt annat blev livsmedelssituationen det allt överskuggande temat.
Livsmedelspriserna påverkar en befolkning, strukturen i produktionsapparaten, människors val av bostadsort och inte minst den politiska stabiliteten. Det är inte lätt att gå till val när människorna dignar under skyhöga matpriser. Vad är då naturligare än att skapa ett system med politisk kontroll - typ det vi har inom EU? Smart upplagt håller man man koll på producenter och därmed den ätande allmänheten.

Lokalbyråkratin
I Sverige, där vi alltid skall vara bäst, anammar vår växande byråkrati minsta vink från EU. Vi gör det snabbt och ofta lite "bättre", vilket kan gälla djurskydd, märkning, miljöskatter, tillsynsavgifter mm. Utfallet stavas överbyråkratisering och ökade produktionskostnader. Tanken är att alla producenter skall konkurrera på den gigantiska marknad EU utgör. Om byråkratin resulterar i ökade kostnader för producenten ställs EU tanken på huvud.

Köparna
Slutkonsumenten har detaljhandelsbutikerna att gå till. Det där med en stor EU marknad märks inte för konsumenten försåvitt han/hon inte tar bilen till t.ex. Tyskland för inköp av alkoholhaltiga drycker och kanske lite annat smått och gott. Detalhandeln ser till att ta ut sina marginaler.
En stor köpare är offentligheten själv, en del av ovan beskrivna byråkrati som lagstiftat, tillsett, fakturerat och propagerat för svenskt kött. De köper inte svenskt - de anser att det är för dyrt. Till skolor, sjukhus, åldringsvård etc. köps det utan att blinka billigare kött från andra delar av EU där produktionen är billigare pga. dess geografiska läge och där de inte dignar under samma byråkratiska tryck som här hemma.

Konsekvenserna
Följden av självpåtagna produktionsfördyringar blir att människor slutar producera. Om det inte går att tjäna pengar på sitt arbete kommer ingen att ägna sig åt det. I dag skriver Annika Bergman om den totala förvirring som råder på fläskmarknaden. Som en följd av en foderskanad i Tyskland där stora exportmarkander stoppat köp varvid följden blir att köttet dumpas inom EU - bl.a. Sverige. Trots överbyråkartiseringen och tjatet om ursprungsmärkning funkar det inte. Det dioxinspäckade (nåja, en liten överdrift, man får visst äta, typ, 40 ton för att det skall märkas) dyker upp i charkvaror och färdigmat - det som offentligheten - en del av byråkratin - stoppar i sina "brukare", som de kallas.

I dag skriver också Anna Kristoffersson om en nötköttsproduktion i kris. Hon skriver om bönder som får betala för att producerea det kött vi alla betalar sura pengar för i butiken. Hon skriver om marker som inte utnyttjas och om tappade sugar ute på våra gårdar.

Sjävförsörjningsgraden av kött i landet ligger under 50%. Det beror inte på att vi är för många munnar att mätta. Det beror inte att det saknas marker. Det beror inte på att det saknas människor som vill producera.

Det beror på att vi har människor som i det godas namn gör det för dyrt att producera. Det beror på en ointaglig "topplacering" i grenen överbyråkratisering.

Är det här en naturlig del i människans utveckling från samlare/jägare via industrialist till överbyråkratiserade gråmöss?
Kommentera

Ahlenius och vindkraftsmöte

Så, var jaktsäsongens sista ordentliga jakt genomförd. Nästan två månaders uppehåll pga. snö gjorde det extra spännande att ge sig ut i skogen denna undersköna vinterlördagsmorgon. Sol, någon minusgrad och inte särskilt mycket vind. Viltrika marker mellan Södertälje och Nynäshamn. Lovande alltså. Viss tveksamhet rådde eftersom det råder hundförbud. Då är det att gå, eller "jaga för hand", som vi säger. Det gick alldeles utmärkt. Ett flertal grisar, rådjur och rävar fälldes. Söndagen tillbringades hos en granne i norr. Ytterligare en fantastiskt trevlig dag i vinterskogen kan läggas till handlingarna, och en märklig jaktsäsong som förkortades två månader pga. vädret (OBS! ej klimatet).

Ahlenius
I dag har jag åter igen fascinerats av Inga Britt Ahlenius. Denna fantastiska kvinna som levt sitt liv i revisionens tecken. Denna fantastiska kvinna som fick Bosse Ringholm att tjata som en papegoja och därmed bilda klassiker för korkade politiker. Han skapade därmed en ny retorisk skola. Har du något du inte vill säga, säg något annat, upprepa många gånger.
Ahlenius gick vidare i sin revisionsgärning och toppade den med fem år i FN. Som avslutsgenmäle har hon lämnat efter sig en 50- sidig skrift om generalsekreterare Ban Ki Moons tillkortakommanden. Det tycks inte vara lite. Betänk att det vi får veta är sannolikt avkortat och förhållandevis artigt formulerat. Toppen på isberget.
Det här är en glims in i organisationen som inte lyckats med någonting. Det är organisationen som gör anspråk på att styra världens klimatarbete, och därmed sannolikt en stor del av jordens utveckling, genom en fond som skall tillföras 700 miljarder per år. Pengarna skall användas för att hjälpa mindre utvecklade länder, som påstås drabbas värst av "klimatförändringarna". Betänk att samma organisation deltar i försäljning och distribution av 100-tals miljoner handeldvapen, som hamnar i samma länder, där de nogsamt används för att ta varandra av daga.

Vindkraftsmöte
Vår lilla lokalförening mot vindkraft höll möte i lördags (hittar inte referatet i nätupplagan av VT). Som vanligt blev mötet förvirrat (referat från tidigare möte). Påståenden stod mot påståenden vilket är ett problem i sig för om det vore så att allt vore klart, låt vara att alla inte håller med, så skulle det kännas som om kunskapen satt. Nu när det bara kastas tyckande från ena sidan till den andra och vice versa känns det som att ingen har en susning. Samtidigt ser jag det som ytterligare en anledning att vara skeptisk och sätta sig på tvären tills dess att exploatörerna slutar hymla. Eller som artikeln i dagens VT där man konstaterar att majoriteten som är för vindkraft bor i stan. Såna som aldrig kommer att drabbas gillar alltså vindkraft, precis som de gör med vargarna som de heller aldrig kommer att drabbas av.
Vindkraftshanteringen är helt enkelt för bedrövlig!
Kommentera

Skogsbruket får betalt för "klimatnytta"

Jag har sagt det förut. Här en liten uppdatering. Om det nu är så farligt för mänskligheten att släppa ut en av våra livsnödvändigheter CO2 att det föranleder oss att beskatta varandra borde de som bidrar till att CO2 tas upp få betalt. Logiskt, eller hur?
Det slulle alltså gå till så att ni som "skitar ner" betalar de som "städar". De som städar i det här fallet är skogsägare. Ju mer växtlig skogen är desto mer CO2 tas upp. Det går att räkna ut.

Nu håller man på med ett experiment i Norrland där skogsägarna säljer utsläppsrätter till bl.a LKAB och får på så vis pengar för att öka intensiteten i skogsbruket och därmed ökat CO2 upptag. Att ökade CO2 halter innebär att skogen växer mer behöver vi nödvändigtvis inte säga.

Det är en logisk tanke som kanske t.o.m skulle få mig att propagera för CO2 utsläppens farlighet. Mammon, ni vet.
Samtidigt känns det som en överbyråkratisering i vardande. Om skogsägarna får betalt kommer det snart fler som vill in i utsläppsrättssystemet. Om det åker ut pengar måste det in på något annat. Idén är inte att rädda klimatet men väl ekonomin och då måste det hittas nya som kan betala. Tanken är bra, men jag kan svårligen tro att genomförandet blir bra.

Ett bevis på sårbarheten i utsläppsrättshandeln är nyheten att EU stoppat handeln för att det är några som "stulit" utsläppsrätter i Tjeckien, Estland, Grekland, Polen och Österrike. Jag vet inte hur en utsläppsrätt ser ut men den är uppenbart i allra högsta grad virtuell i så måtto att man kan "stjäla" dom genom att hacka sig in i en dator. Skulle vi skogsägare få utsläppsrätter skulle Uknadalen fyllas av ny turism, s.k. hackerism. En åretruntturism som kanske rent av skulle ge bygden mer stålar än de stulna utsläppsrätterna i form av boende, mat och brännvin. Självklart kräver det en lag om lokal närvaro när man korpar utsläppsrätter.

Se där, en liten glims av ett nytt samhälle i vardande.

Vädret blev som bekant inte varmare, slaskigare och blåsigare, trots uteblivna/stulna utsläppsrätter. För oss här ute i spenaten har den "nya kylan" inneburit utebliven jakt sedan mitten av november. Nu skall jag i alla fall ut i helgen  - antagligen de sista jaktdagarna för den här säsongen.

Trevlig Helg!
Kommentera

Eh... det har visst sagts förut

Närmare bestämt för 29 år sedan, den 11/5 1982. Utan action från våra politiker skulle jorden stå inför en ekologisk katastrof - vid sekelskiftet, eller millenieskiftet. Det sade man även några millenier tidigare. Om inte människorna gjorde som de blivit tillsagda skulle de hamna i helvetet.

Religion går igen.

Tack för tipset, En kättares notiser
capture277.jpg
Kommentera

Kommunalrådet och Regionförbundet

Kalmar län har sedan ett antal år tillbaka ett Regionförbund. Medlemmar är länets kommuner. Regionförbundet har blivit alla goda gåvors givare till ingen nytta. Regionförbundet har tagit över uppgifter från länsstyrelsen och som alla organisationer vuxit/tagit på sig ytterligare uppdrag på egen hand. resultatet blyr ökad administration och ökade kostnader.

Nu har vår kommunalråd tagit över rodret i Regionförbundet. I förstone kan man tycka att det är bra och det vore SUPERBRA om det vore hans enda uppdrag. Han har onekligen förmågan att svänga om Regionförbundet och vara en aktiv part i diskussionerna kring regionindelningen av Sverige som pågår.

Nu är det så att han själv ställt upp och blivit vald, t.o.m rekordkryssad, till att vara Västerviks kommunalråd i ytterligare en mandatperiod. Mycket vill ha mer, äta och behålla kakan, ni vet. Således försöker han sig nu på att ratta såväl kommun som regionförbund.
Förutom att det kanske är mindre lyckat ett ett kommunalråd i en av medlemskommunerna också är ordförande så är det svårt att se hur tiden skall räcka till. Det är 142 km mellan Västervik och Kalmar. Det är alltså inte bara att kvista över till det andra kontoret om man skulle behövas där. Självklart är denna kloning omöjlig och kommer antagligen att gå ut över såväl kommun som regionförbund.

Det är helt enkelt en dålig lösning.
Kommentera

Vindkraft och kommunala planer

Vindkraftsmotståndet växer och blir mer organiserat. Det vet vi. Det märker vi inte minst genom motståndet här hemma. På lördag är det möte och det skall bli spännande att se hur det går.

Någon stans är det väl så att vindktaften kommer att byggas ut mer eller mindre, hur eller hur. Protesterna består i förstört landskap, obehagligheter i vardagslivet för närboende, sänkta fastighetsvärden, försämrade möjligheter för besöksnäringen, slöseri med skattepengar och onödigt höjda elpriser för alla.

För något år sedan talade man om nödvändigheten av en kommunal vindkraftsplan. Jag har för mig att man från statsmaktens sida uppmanade kommunerna att upprätta sådana. Västervik kastade sig över uppgiften i populistiskt nit - men så tog det bara stopp. Man insåg helt enkelt hur svårt det är, eller rent av omöjligt. I och med att det görs en kommunal vindkraftsplan sätter politikerna ner foten och får därmed ta ansvar för konsekvenserna. Vindplanen pekar ut områden där de lokala politikerna tycker att vindkraft kan vara lämpligt. I och med det ger man markägare inom utpekat område carte blanche att exploatera och kaka in pengar samtidigt som man säger till kringboende att de får ta olägenheterna. Vice versa råder naturligtvis inom de områden som pekats ut som olämpliga.

Som markägare skulle jag inte tillåta exploatering utan en vindkraftsplan. Då kan jag alltid skylla på kommunen. Det är här vi ser problemet med vindkraftsplaner. Våra politiker vågar helt enkelt inte tröska ett dylikt projekt igenom det politiska systemet. Det upprör, det lobbas, det tisslas och tasslas. Det är hart nog omöjligt men nödvändigt.

I Västervik har man backat och försöker smyga in frågan i arbetet med överiktsplan vilket är fegt och ohederligt.

Alltså: Ta ert ansvar och upprätta en vindkraftsplan! Om ni kan.
Kommentera

Läs det här!

En av mina favoriter i boggvärlden är Dr.Max. Jag vet inte vem som döljer sig bakom men han har gett sig den på att förklara komplicerade samband på ett sätt så att alla begriper, t.o.m jag.

Här skriver han om det där med koldioxidavskiljning. Det framställs av miljö/klimatlobbyn som lösningen för framtiden. Bara så där vips ta bort CO2 från koleldade kraftverk alltså, vilket skulle leda till lägre mängder i atmosfären och därmed skulle klimatet "fixas" (OBS! detta är bara tro - inte vetenskap). Lätt som en plätt!

Som vanligt är det inget som är enkelt och utan baksidor här i världen. Vad gäller CO2 avskiljning kostar det ca. 30% av energiproduktionen enligt Dr.Max.

Då blir det dyrt - och antagligen omöjligt. Men det skiter dom i, klimatlobbyn.
Kommentera

Åter i ankdammen

Det har varit tyst från IGT några dagar. Oftast har det med datorfrånvaro att göra. Det är alltså inte så att det saknas ämnen.

Jag har varit ute och rest och när man är borta tror man att allt skall vara förändrat vid hemkomsten, hur kort resa det än varit. Allt det där som inte blivit gjort skall vara klart. Det är det aldrig.
Antagligen har det med ökat intag av intryck att göra, helt plötsligt skall hemmabasen på telepatisk väg anamma tempot, livsstilen eller vad det nu är. Antagligen är det vad som i dagligt tal kallas inspiration. Tricket är att ta tag i den nyvunna lusten innan den fadar ut i vardagens dimma igen.
Ibland slår det trots allt in och i mitt fall tycks verkligheten trott att jag varit på solsemester, vilket jag inte varit. Toktö och sol vid hemkomsten är onekligen välkomnande!

Samtidigt är det hemtamt när ankorna i dammen fortfarande simmar på i sin vanliga lunk.

Jag ser att vargjakten startat. Tidningarna och radion är fulla av de ynka vargar som licensgivits. Alla åsikter ventileras. Det skjuts för mycket, för lite, fel, rätt - ja, hela skalan av åsikter således. Som ni vet vid det här laget anser jag att alla skall bort. Måste vi trots allt ha dom bör det vara kring fastställd 200- individsnivå på svensk/norskt territorium. Måste de nödvändigtvis spädas ut genetiskt så gör det genom inplantering/invandring (vet ärligt talat inte hur det skulle gå till, men ok).

Jag blir beklämd över den här bonden som tvingas lägga ner sin verksamhet för att kringboende påstår sig inte stå ut med doften. Kossor luktar inte Armani eller Chanel, så enkelt är det.

Ibland blir jag beklämd över tekniska landvinningar. Jag har slagit vad med mig själv, och några andra, att våra barn kommer att vara chippade, som hundarna, inom 15 - 20 år. Frågan kommer att aktualiseras redan nästa gån ett barn gått bort sig och avlidit under hemska umbäranden ute i naturen, så som skedde med två barn utanför Valdemarsvik för ett tiotal år sedan. I det godas namn kommer förslaget att dyka upp som gubben ur lådan. Tänk vad bra, man kan hitta dom med helikopter, via datorn eller från bil.
Visst är det bra men tänk vad dåligt det kan bli i förlängningen. När alla är chippade.
En glims av det här hittar jag i dagens ankdammsflöde i och med detta projekt där barnen kommer att sändarförses för att bussförarna inte skall köra på dom.

Jag säger då det. Livet går vidare.
Kommentera

Musketörer mot vindkraft

I dagens VT skriver Maria Hedin att Cornell, Hartman och Stackelberg är beundransvärda herrar som vågar, och orkar, gå emot strömmen genom att försöka medvetandegöra vad som hålller på att hända med vår vackra bygd. Tackar för det. Det gäller självklart vndkraften och den förening vi startat i syfte att sprida ljus över vindkraften. För mig är det lika enkelt som självklart. Man gör inte våld på naturen hur lätt som helst.

Det kan finnas skäl att ianspråkta våra marker för produktion. Vindkraft har inte den digniteten. Vindkraft ger helt enkelt inte tillräckligt för att uppväga olägenheterna. Det fascinerande är hur löst våra grundläggande värderingar sitter. Jag menar att vi har blivit itutade, och accepterat, att ta hand om naturen sedan barnsben. Så dyker det bara upp en idiotisk tanke om klimatförndringar, (här skriver nationalopportunisten Wijkman att syftet med vindkraft är CO2-fri el och här skriver Jonny Fagerström att vindkraft INTE är CO2-fri el, sådetså) så där från intet (nåja, det höll på i några år innan det blev "hett"). Då gäller plötsligt inte denna grundläggande omsorg. Vi är underliga, vi människor.

Maria Hedin, som skrivit insändaren i VT, tar upp fler frågor kring vindkraftsetableringar, bl.a på Österlen.

Västerviks vindraftsplan
Hon skriver att man i vindkraftsplanen utpekat ett område som nu är föremål för vindkraftsetablering som olämpligt. Kommunen lyckades inte dra en vindkraftsplan genom det politiska systemet. Nu skall det inarbetas i översiktsplanen. På så vis slipper man debatten om var/inte var, hur samt alla andra frågor som dyker upp kring vindkraften. Att kommunalrådet själv äger en del av den mark verken skall stå på är ingen slump (vindkraftsexploatörer har, som av en händelse, funnit mark ägandes av två kommunstyrelseledamöter som lämplig) och gör frågan än mer delikat/dramatisk.

Turismen/fastighetsvärden
Hon säger vidare att turismen på Österlen minskat i omfattning. B&B, hotell och restauranger har fått lägga ner, fastighetspriserna sjunker och byarna töms på folk. Allt beroende på att människor inte vill vistas i en svischande omgivning av vidkraftverk.

Skadestånd, nedmontering
Vad gäller skadeståndsansvar är hon antagligen inne på en het potatis. Allmänt sägs det att det finns säkerheter om verken måste monteras ner och att det är starka företag som prospekterar/driver vindkraften. Det här är naturligtvis nonsens för när det skiter sig är ingen tillräckligt stark. Då gäller det att inte sitta med Svarte Petter.
Skulle det vara så att skadeståndsanspråk, eller krav på nedmontering vinner laga kraft är det operatören som är ansvarig. Enligt Maria Hedin säkrar sig bolagen mot de riskerna genom komplicerade bolagskonstruktioner.
Naiva markägare, de enda i sammanhanget som skulle ha något att komma med, har inte säkrat upp sig och blir då näst i tur att stå för åtagandena. Om länsstyrelsen eller skadeståndsberättigade inte kan krama ur något ur markägaren blir det slutligen ställda säkerheter som kan tas i anspråk. Säkerheterna är ställda för en eventuell nedmontering vilket innebär att skadeståndsberättigade står utan ersättning i det läget.
En kommentar

Nu kommer dom fram

Redan för över ett år sedan kunde man börja skönja tecken på att debatten om den globala uppvärmningen skulle ge helt andra resultat än vad entusiasterna tänkt sig. Ett av våra bästa lackmuspapper i aktuella frågor är hyperopportunist nr 1., Wijkman som lämnade frågan för länge sedan. Då - för ett år sedan spekulerades det i hur reträtten skulle se ut. Vad dom skulle säga, alla dom som deltagit i alarmisternas kör på konferenser och i media. Egentligen sade dom väl ingenting, dom bara dröp. I alla fall de flesta. Nu är det bara kaptenerna kvar, ståendes i givakt, på aktern av sin skuta som sakta stävar mot botten.

Den här vintern, som kommit bli den andra i raden av hur många kalla vintrar vet vi inte. Det har varit varit jobbigt för alla dom som försöker "skrämma skiten ur oss" med global uppvärmning. Dom har kört med att det kalla egentligen är en följd av att jorden värms upp - tvärt emot vad de sagt tidigare, då när vetenskapen var "klar". Trovärdigheten är liten när hela norra halvklotet, ända ner till norra Indien drabbats.

Säga vad man vill men den vansinniga tanken att världen håller på att ta slut med oss, vilket i och för sig inte är första gången mänskligheten trott, har inte gått obemärkt förbi. Vi har fått högre skatter, skenande elpriser och fler människor som riskerar sin livsmiljö med vindkraftverk. Vi har fått fler regler, fler byråkrater som med konstiga argument får oss att göra än det ena än det andra ute i företag, på våra resor och i våra hem.

Säkerligen har det funnits journalister som inte hållit med i den allmänna hysterin men de har inte kommit till tals. Nu kommer dom fram, så som t.ex Ulf Nilsson i Expressen och Lotta Gröning som skriver så här om vindkraften:

Vannsinnig satsning på vindkraft
Jag börjar tycka att energipolitiken är ansvarslös. Elpriserna skjuter i höjden. Det är inte bara vanligt folk som drabbas, människor som inte har råd med elräkningen. Utan också företag. Nyligen stängde elintensiv industri ner verksamheten eftersom elpriset var så högt. Det var helt enkelt olönsamt. Då ska vi betänka att Sverige ändå har en stor fördel när det gäller energin. Vi har vattenkraften, vi har ställt om vår energi mot en grönare el och vi är inte så beroende av olja och kol. Det är bra bas.
Men även folket som faktiskt äger Vattenfall och som blivit helt överkörda av avregleringar och privatiseringar måste ha något att säga till om. Vattenfall gör miljardvinster och vad går tillbaka till folk och näringsliv? Istället håller vi på med en vansinnessatsning på vindkraft. Det är motbjudande och vindkraften förstår naturen i dess omgivning och blir ett hot mot människor och djur. Lägga dem i havet där ingen drabbas är för dyrt säger expertisen. Nej FY fabian vad jag börjar bli arg.

Heder åt dom!
Kommentera

Vargjakt igen

Nu har jag varit ute och åkt i några dagar. Det är alltid stimulerande och i väntan på inspiration till en liten betraktelse över vårt storpolitiska läge ser jag att allt är som vanligt här hemma.

Vargen, den vargen!
Den tycks vara viktigare än allt annat. Det faktum att kongressledamöter skjuts i USA är förvisso med i nyhetsflödet men i gott sällskap med miljöministerns debattartikel om vargen i dagens DN. Nyheterna i morgon-TV vinklar förvisso budskapet lite - dom får det till att han skall skärpa straffen kring illegal vargjakt (vilket bara är en liten del). Ungefär som de amerikanska röster som vill skärpa vapenlagstiftningen med anledning av galningen som nästan tog livet av kongressledamoten Gabrielle Gifford och tog livet av ett flertal andra.

Vad är det med vargen som är så viktig? Hela tiden har vi, eller i alla fall jag, trott att stammen skulle begränsas till 210 djur. Nu är Carlgren noga med att påpekat att detta belut bara är tillfälligt. Det är bevarandestatusen som är viktig, vilket bl.a. hänger ihop med genetiken. Nu finns det ingen exakt vetenskap vad gäller bevarandestatus. Det är upp till vargvårdande myndigheter, regering och möjligtvis "experter" i EU att bestämma.

Problemet stavas TROVÄRDIGHET. Regeringen/Naturvårdsverket sviker ständigt i frågan. Förr eller senare leder det till att folk tar saken i egna händer. Ingen vill ha varg på sin gård eller sin jaktmark, så enkelt är det.

Jakten. Förra året sköts 28 vargar, en för mycket. Några bommades/skadesköts. Detta har föranlett Naturvårdsverket att utarbeta riktlinjer för hur och när man får skjuta. Vargen skall stå still, man får bara skjuta raka sidskott och det skall vara med stöd. Men hallå! Vad är det för trams? Vargar står inte still, då man får ta de tillfällen som bjuds utan att tumma på säkerhet och möjlighet att träffa. Tyvärr kan det bommas, alla gör det förr eller senare. Det finns inget sätt att förhindra det på.
Dessutom har de utarbetat riktlinjer för kommunikation inom jaktlag såväl som med länsstyrelsen. Ingen får skjuta innan man fått klartecken efter det att ett skott avlossats. Då skall jaktledaren ha kontakt med sina jägare och sin länsstyrelse. Jaktledaren ger klartecken om fortsatt jakt så snart länsstyrelsen givit sitt klartecken. Är det någon. med erfarenhet av jakt, som tror att det här kommer att fungera fullt ut? Med vetskap om hur jaktradioapparaturen fungerer och hur hörbarheten understundom är i skogen är detta inget annat än en skrivbordsprodukt. Det gör det i princip omöjligt att genomföra jakten, vilket bl.a. visat sig i att det är många jägare/jaktlag som avstår årets jakt.

Antalet. Det var sagt att det skulle finnas 210 vargar i landet. Med det i bakfickan gavs det licens för 27 vargar förra året - det torde alltså ha funnits 237 vargar före och 210 efter (tänk vad pengar det kostar att hålla reda på dessa vargar!).
Det logiska är att man uppskattar valpningen och skjuter motsvarande antal. Men icke! Då börjar Naturvårdsverket krångla och menar att man skall utgå från antalaet före jakten. En ny princip alltså. I år får dom skjuta 20 vargar. Var kom dom 20 vargarna ifrån? Var där fler efter jakt än som redovisats?

Vi behöver inte ifrågasätta vargens vara ller inte vara men väl hanteringen. Regering och vargvårdande myndigheter ljuger, så enkelt är det. Lögner skapar ifrågasättande och konspirationsteorier, på båda sidor. De "drabbade" litar inte på myndigheter och vice versa vilket bl.a. leder till "hårdare tag" mot påstått tjuvskytte från myndigheterna sida.

Carlgren säger att frågan inte kan drivas av ytterligheterna ("vargmotståndarna" mot "vargkramarna") vilket han har rätt i.
Tyvärr representerar han själv en ytterlighet som inte är hållbar i längden, vilket han borde förstå.

PS. Jag var i helgen och tittade på "The war room" i London. Där satt man och styrde kriget i underjorden. En sak som slog mig var att Churchill redan från början bestämde sig för att säga sanningen, klart och tydligt genom alla sina tal. Han hade efterträtt Chamberlain som bl.a. hade flirtat med Tyskarna. I spåren av detta hade han naturligtvis tummat lite på sanningen då och då. Något som Winston C alltså tog tag i. Det är bättre att få en dålig nyhet än en riggad nyhet - då som nu.
Vill ni ha massa varg i landet, säg det och ta debatten och/eller de politiska konsekvenserna av det. Det här hattandet med tillfälliga mål, tillfällig jakt, inplantering/ utökning av antal skapar bara förvirring och/eller mistro. DS.
Kommentera

Grunden för affärsverksamhet ställs på huvud

Ni vet, företagande, måste tjäna pengar för att överleva på lång sikt. Understundom kommer det nya idéer, nya filosofier som ställer denna grundläggande tanke på huvud. Det skapas hysteri kring produkter och idéer. Som det var under det som nu kallas IT-krisen. Det var under "den nya ekonomins" dagar - då det gick att driva företag med förlust.
Det gick inte.

För att ett företag skall kunna tjäna pengar måste det erbjuda varor och/eller tjänster som kunderna vill ha och vill betala för. Lönsamheten skapas i en så effektiv produktion som möjligt, annars slås företaget ut, någon annan levererar i stället - den perfekta marknaden. Det vet alla.

Nu har det uppstått något nytt i svensk ekonomi. Företag som påstås verka på en "marknad" och har produkter som kunderna villa ha, kanske rent av måste ha. Det nya är att producenten/leverantören tjänar mer ju sämre de producerar och/eller levererar. Självklart har jag elbolagen och Tågtrafiken i åtanke.

Vattenfall, E-On och Fortum är dominerande producenter av el i landet. Alla är delägare i kärnkraften. Elmarknaden är konstruerad så att priset sätts efter den dyrast producerade elen vid varje given tidpunkt. När kärnkraften ligger nere, vilket den "konstigt nog" gör när elbehovet är som störst, kan de importera en mindre del, dyr, el för att på så vis få upp priset på all producerad el och därmed tjäna oerhörda pengar på lågkostnadsproduktion i sina vattenkraftverk. Totalvinsten blir större än den varit om de kört kärnkraftverken för fullt.
Elbolagen säger självklart inte detta, de jiddrar om "fri marknad", låga vattenivåer etc. etc. Just nu är det låga vattennivåer som gäller, vilket jag fick en förklaring till i dagens morgonnyheter. De tömde lagren i somras, producerade el som exporterades eftersom våra priser var lägre än de var ute i Europa. Nu kan de alltså skylla på de låga vattenivåerna och därmed s.a.s tjäna en gång till. Fiffigt va?

SJ har gått från ett förlusttyngt till ett lönsamt företag. Det ägs av staten och verkar i ett komplicerat system av instatsvaror för sin produktion såsom, banan, bangårdarna och dess drift, bokningssystemen, städning, förnödenhetsleverantörer etc.. Banan är inte "avreglerad", den ägs och drivs av staten. Nu tycks inte den ena sidan av staten veta vad den andra gör. Tågen går inte när det råkar vara kallt, när det råkar vara varmt eller när det råkar vara löv på rälsarna. De går således rätt sällan. Det är emellertid aldrig SJs fel, det är alltid någon annan i det komplicerade produktionsystemet som bör ta på sig dumstruten. Kan man inte göra det trovärdigt, kan man alltid skylla på vädret.
Ser man det ur statens synvinkel tjänar de pengar på att SJ är lönsamt samtidigt som man tjänar pengar på att eftersätta underhåll och drift av banan och bangårdar. Fiffigt va?

Tågtrafiken och elförsörjningen är grundläggande komponenter i vårt välstånd. Båda sektorerna har misskötts vilket jag försöker visa ovan. Det intressanta är att staten genom Vattenfall, SJ mm. är de stora vinnarna. Förlorare är resenärer, hushåll och företag. Frågan är om staten tjänar mer på det misslyckandet än man gjort om landet hade haft säker el till ett lägre pris, säkra transporter för långresenärer,  pendlare och gods, vilket givit lönsamma företag och människor i jobb. Massabruken stänger pga. för höga elpriser - är det vettigt?
Kanske är det här ett sätt för staten att krama ur det sista när arbetslösheten är hög och produktionen går ner. Är det genom att skapa dyra och dåliga tjänster som landets välstånd skall skapas i stället för att producera varor som är gångbara på den internationella marknaden?
5 kommentarer

Mötesfria vägar

Nu har snart sagt hela landets vägnät "uppgraderats" till mötesfritt innebärande vajerräcken och sk. 2+1 väg. Någonstans tycker jag att det är bra, det blir inte lika hetsig körning när man vet att man ändå inte kan köra om. Frågan är om det bara är bra.

Vinterväglag
När det är mycket snö blir vägbanorna väldans smala, med höga snövallar tätt inpå. De blir också hala eftersom det ligger en snösträng i mitten som rinner av i form av vatten (som fryser) eller rinner ut i form av snö när fordon kör i dom. Det här leder inte sällan till problem för lastbilar som understundom sätter sig på tvären och orsakar timmavisa stopp. Stoppen är verkligen stopp - ingen kommer förbi. Lastbilen står där som en propp. Förr eller senare kommer det att ha påverkat räddningstjänst eller ambulans.

Vilt
Genom Norra Tjust löper E22, sveriges mest viltolycksdrabbade väg. Vägverket, eller vad det numera heter, vägrar, trots intensiva protester, sätta upp viltstängsel. De säger att mötesfritt räddar flera liv än viltstängsel, alltså skiter man i viltstängsel. Tyvärr är det nog så att mötesfritt kräver viltstängsel. Om du kör på natten ser du inget annat än stängsel, vilt som hoppar ut på vägen har ingen chans att komma undan, du som förare har ingen chans att se i förväg och du har ingen chans att väja undan, om än aldrig så lite.

Jag skulle tro att det inom en ganska snar framtid kommer att blossa upp en debatt om "vajerräcksvägarna" pga. det jag just anfört - blockeringsrisken och viltolyckorna. Ansvariga myndigheter kommer att värja sig och mörka som vanligt men jag tror inte att dom kommer undan.
2 kommentarer

Internationellt arbete inte alltid så lätt

Under min konvalesens från någon liten elak magbakterie tog jag mig för att titta på ett reportage om internationell handel med handeldvapen. Handeldvapen är allt från pistoler/revolvrar, över automatvapen till handburen pansarbekämpning.
Konflikten i Centralafrika, Uganda, Congo, Rwanda m.fl. utkämpas huvudsakligen med dylika vapen. Man säger att man vet två saker. Den som har ett vapen dödar och att den som inte har ett vapen dör. Alltså efterstävar alla att ha ett vapen, vare sig det handlar om motständsgrupper, milisgrupper, testosteronfyllda unga män eller familjefäder som vill försvara sin familj.

Det uppstår en marknad. Den marknaden förses med vapen från EU, USA, Asien m.fl. Enligt reportaget kom merparten från EU, bl.a. Balkan där EU/USA beslagtagit och förrådlagt en herrans massa vapen. Dessa säljs och fraktas av mer eller mindre ljusskygga företag. Vad som händer med respektive k-pist eller bazooka är omöjligt att reda ut. Vi vet bara att det hamnar mycket i Afrika och att det dör massa människor där i onödan.

Självklart kan jag inte låta bli att dra paralleller till klimathysterin. Där vet vi inte hur det ligger till - vi bara tror. Där läggs det miljarder. Där reses det och släpps ut koldioxid. Där skapas inga resultat. Där kommer det inte att skapas några resultat.

I vapenfrågan är "alla" inblandade, USA, EU, FN och enskilda "entreprenörer". Till skillnad från klimatfrågan känner man till vapenfrågan, som i högsta grad är man made. Man vet vem som gjort dom, man vet var dom finns, man hycklar när det säljs. Det pratas lite om det men det skapas inga resultat.

Är inte detta ett bra exempel på att varje generation får ta tag i sina problem? Är inte det här ett bra problem att ta tag i - kanske Sverige kan ta på sig ytterligare en "ledartröja" (skojar bara)?
Kommentera

Å så börjar vi igen...

Hoppas att ni alla haft ett bra nyårsfirande. Själv hade jag en fantastiskt eftermiddag och kväll där det nya året firades in under pompa och ståt. Inget fattades!
Som kronan på verket drabbades mig Montetzumas hämnd + i går. Det var inte lika kul.

I dag måste jag således göra bot och avaggresivisera mig lite. Starta upp lite. Mjukt s.a.s. Vad kan vara bättre än att kolla torsdagens nyhetsinslag med Rockström och Axelsson där dom menar att rådande svinkyla egentligen är en följd av den globala uppvärmningen? Kan man göra annat än att ta sig för pannan?
Rockström hävdar att den kalla ficka som just vi råkar befinna oss i trycker ner de varma vindarna från Atlanten. Han vet emellertid inte varför men att man håller på att undersöka det nu.
Det var ju så dags! Datormodellerarna som gör de fantastiska datormodellerna klimatforskarna använder sig av borde väl veta! Det händer ju med jämna mellanrum, säger du. Är det månne ett tecken på att forskarna inte har en susning om klimatets funktioner?

Axelsson är ju bara bedrövlig! Frågan är hur länge en människa tillåts svamla i den omfattning som denne man gör. Han är säkert trevig privat - så ta det inte som ett personligt påhopp.
Kommentera