I grevens tid

Du är just i färd med att läsa IGTs tusende blogpost. Nu tar jag paus ett tag. Jag kanske inte kan hålla mig till det självpåtagna skrivarcelibatet, så det kan väl bli en och annan tanke då och då. Jag har tänkt att fullfölja det här med det historiska dokumentet genom att samla ihop allt till någon form av lite mera fysisk skrift, en bok eller flera. Jag återkommer.

Här kommer en kort summering av mina hjärtefrågor under denna tid.

Klimatet
Klimatdiskussionen, koncentrerad till den "globala uppvärmningen" var en av de saker som triggade igång mig på detta projekt.
Vetenskapen var klar, "alla" överens och det vara bara att köra, sades det. Det där tyckte jag var så urbota dumt - det kan bara inte vara sant. Det visade sig vara riktigt och nu lite drygt tre år senare är frågan mer eller mindre död. Det är inte global uppvärmning som gäller längre. Nu är det allt från extremväder till klimatvörändringarna som diskuteras. Stat, landsting och kommun har anammat och "klimatanpassar" i tid och otid. Det talas om fossilbränslefritt trots att, om det skulle lyckas, leder till än större problem och ingen nytta för "klimatet", eftersom atmosfären inte bryr sig om varifrån CO2 molekylen kommer ifrån. "Biobränsle" tar resurser från mänskligheten i stort. Man kan inte odla på mark för att fylla en törstig bil där man skulle kunna gjort mat!
Det känns som om politiken i klimatets namn är av det självdestruktiva slaget. Det leder bakåt och försämrar våra möjligheter. Så enkelt är det.
Slutligen verkar det som om man kommit på att solen har något med klimatet att göra vilket antagligen är att betrakta som ett framsteg bland dessa skygglappsförsedda, urbana, nutidsmänniskor. Grattis!

Vindkraften
En dålig affärsidé visar sig i form av dålig lönsamhet förr eller senare. Vindkraften är en sådan, det har jag skrivit så många gånger om. Sanningen har kommit i kapp så mycket att t.o.m vindindustrin i sitt öppna brev till Regeringen om mer subventioner bekräftar att det går minus f.n. Bättre timing för den tusende bloggposten får man leta efter!

Landsbygden
Tyvärr för vi, som bor på landet, en tynande tillvaro. Vi är bara viktiga när det är val eller sommar. I valtider kan våra röster vara viktiga på marginalen. Stadsbornas betydligt viktigare röster vistas under sommaren ibland oss och då kan de snappa upp ett och annat om landsbygden eller upptäcka att där inte finns sjukvård när de blivit bitna av en fästing eller, hemska tanke, kanske tvingas åka en mil extra för att tanka eller köpa mat.
För att visa handling skapas det ena projektet efter det andra med pengar som betalats in i skatt, som slussats till EU, för vidare transport till Sverige, Länsstyrelsen och Regionförbund. Dressmanklädda projektledare står i kö för att prata med oss i våra församlingshem eller bygdegårdar. Det kan vara bredband, turism eller starta-eget. Projekten leder aldrig till något.
Receptet är enkelt: Låt oss tjäna våra egna pengar! Låt jordbruket få betalt för sina produkter. Låt oss hyra ut våra stugor, driva sommarrestaurang eller gårdsförsäljning utan hämmande regler. Låt oss ta av, och förädla, naturens skafferi utan byråkratisk inblandning. Släpp loss kreativiteten!

Vargen
Ännu ett exempel där staden lägger hämsko på landsbygden. Den har också rätt att leva, säger dom. Men hallå! Vi människor lever här på jorden och är satta/har satt oss själva att förvalta den efter vårt bästa. Vi behöver åkrar, beten, skog, hav, fjäll och annan mark för vår försörjning, så enkelt är det. I förvaltningsbegreppet ligger att inte förstöra och att släppa in vargen, som inte tillför oss någonting, är att förstöra. Den förödar ytterst vår egen försörjningsförmåga när köttproducenter tvingas lägga, och flytta till stan, eller när sågverk måste stänga eftersom de inte hittar personal som vill bo i vargland.
Nu har det här lett till en onödig konflikt och ett svårt politiskt dilemma. Det skall bli intressant att se hur detta kommer att hanteras framöver. Vi som är drabbade kommer inte att vara nådiga. Det är de drabbade/landsbygd mot betraktarna/staden. Det enda vi vet är att man inte producerar mat i staden.

Kommunen
Jag har i ett flertal bloggposter belyst kommunens kris. Det som syns är en ekonomisk kris. Skälet till detta är en total okunskap från såväl politisk som administrativ ledning. I flera år har man jobbat efter en linje i akt och mening att effektivisera verksamheten. I själva verket har projektet varit ett "hitte-på-projekt" utan förankring i verkligheten som ingen, i realiteten, ställt sig bakom. Det går helt enkelt inte att genomföra en omfattande förändring utan förberedelser, förankring och kraftfullt genomförande - det är dömt att mislyckas. Nu står dom/vi där, sex år senare, med en herrans massa förlorade miljoner, en organisation utan förtroende och en valmanskår med ett växande missnöje.

Tack skall ni ha för glada tillrop och ihärdigt läsande!

Jag återkommer understundom framför allt med vargfrågan, kommunen och andra tokerier jag stöter på.

Nu tar jag paus ett tag.

Tack igen!

En landsortskommun är oftast den största arbetsgivaren. Verksamheten är omfattande med allt från lagstadgat till frivilligt. Den leds av politiker och tjänstemän. Den växer oftast mer än vad kommunen växer, proportionellt alltså.

I den bästa av världar skall tjänstemännen vara proffs och efterleva politikens minsta vink.
Vad händer när det inte funkar? Vad händer när varken den politiska ledningen eller tjänstemännen är byxade att axla sin uppgift (hur man nu skulle kunna vara "byxad" att "axla")? Vad händer när politiken vill något som är negativt för tjänstemännen eller övrig personal i kommunen såsom privatisering, neddragning eller rena utförsäljningar?

Det kan ju naturligtvis vara så att den politiska ledningen inte har tillräcklig kompetens och insikt för att lede en stor organisation som en kommun. Samtidigt kan det vara så att tjänstemännen kan men vill inte. De kan helt enkelt vara trötta på att följa än den ena majoriteten och än den andra. De kanske helt enkelt inte sympatiserar med sittande majoritet och medvetet eller omedvetet förhindrar, eller åtminstone försinkar, genomförandet av fattade beslut. Riktigt illa blir det när det brister i kompetens hos såväl den politiska ledningen som tjänstemännen.

Då inträder två frågor. Hur skall "folket" kunna säkerställa att de som väljs inte bara är populära bland väljarna utan även klarar av sin uppgift? Hur skall anställningsförhållandet se ut för en topptjänsteman och möjligtvis någon nivå ner?

Vad gäller den politiska ledningen är jag övertygad om att uppdragen på toppnivå, såsom t.ex kommunstyrelsens ordförande, skall tidsbegränsas, till förslagsvis två mandatperioder - det har jag sagt förut. Man fattar helt andra beslut om man vet att tiden man har på sig är förutbestämd. Risken för korruption minskar. Rekryteringssituationen blir mycket bättre när aktiva politiker vet att topplatserna blir lediga då och då. Det är större chans att sluta med "flaggan i topp" (jfr. Miljöpartiets språkrör). Som det är i dag får t.ex. kommunstyrelsens ordförande livslång pension om han/hon suttit i tre mandatperioder och uppnått den aktningsvärda åldern av 50 år. Vem tror att en sådan person är särdeles framåt den tredje mandatperioden strax före 50-årsdagen? Hur betraktas den personen, som kanske gjorde ett kanonjobb i två mandatperioder men ett skitjobb den sista, i väljarnas begränsade minne?

Vad gäller tjänstemännen anser jag att ALLA skall ha en basanställning där kommunen har frihet att anvisa arbetsuppgifter. Varje tjänst blir ett tillägg med extra lön utöver "baslönen". En högre tjänsteman skulle därmed kunna ha ett uppdrag som förvaltningschef under en mandatperiod med omprövning efter varje val. Den nya majoriteten skulle därmed få möjlighet att forma sitt lag inför kommande utmaningar. Den som inte får förnyat förtroende återgår till basanställningen, som rent teoretiskt skulle kunna bli oerhört trist i något arkiv eller så. Jag tror att man skulle få mer arbete för mindre pengar med denna metod.
Det är en omänsklig uppgift att tjäna, först en majoritet - kanske helvänster och, fyra år senare, tjäna en annan - kanske helhöger. Hur skulle en sådan chef kunna bli trovärdig?

Alla eventuella likheter med Västerviks kommun, i totalkris, är självfallet tillfälligheter. Helt klart är dock att om bara dessa två små enkla idéer genomfördes så skulle situationen på sikt förbättras avsevärt, vilket därmed får bli IGTs slutord med anledning av den kommunala krisen.

Ingen av er har väl missat debatten kring vindkraften i det sistone. Upprinnelsen var att Kungliga Vetenskapsakademien satt ner foten i en Brännpunkts artikel för två veckor sedan. Därefter har vindindustrin, Kåberger, Energimyndigheten replikerat mer eller mindre taffligt. Dom har inte så mycket att säga i sak nämligen.

I dagens SvD levererar KVA en slutreplik med följande slutsatser:

• Minskas våra svenska koldioxidutsläpp med hjälp av vindkraft? Nej. Vår vindkraft minskar inte Europas samlade utsläpp. Ökande satsningar på transportsektorn skulle däremot ge effekter eftersom den inte ingår i EU-ETS.

• Lider vi brist på (egenproducerad) el i Sverige? Nej. Energimyndighetens långtidsprognos visar att vi redan år 2020 har ett kraftigt elöverskott trots bara 11 TWh vindkraft.

• Ökar den förnybara energin med mer vindkraft? Ja. Enligt statistik 2010 bidrar vindkraften med 1 procent av totalt 47 procent förnybar energi, Ökande tillskott av vindkraft, bioenergi, värmepumpsenergi och vattenkraft gör att vi klarar EU-kravet på 50 procent förnybar energi med råge oavsett mängd vindkraft.

• Är vindkraften dyr? Ja. Den överdimensionerade vindkraftsutbyggnaden skulle inte ske utan elcertifikatstödet. Dessutom orsakar vindkraften stora kringkostnader i form av fler nätanslutningar, elledningar och reglerkraft.

• Minskas våra svenska koldioxidutsläpp genom vindkraftsexport till utlandet? Nej, eftersom minskningen tillgodoräknas det ”mottagande” landet.

 

Själv tycker jag att den sista punkten väl illustrerar vårt agerande i detta. Vi har till punkt och pricka (och lite till - som vanligt) följt EUs krav om andel förnyelsebar energi. Vi tokbygger och förstör vårt vackra land för att den el som produceras skall exporteras, vilket jag skrev om häromdagen. Förutom att vi landgrabbas tillgoogörs vi inte CO2 minskningen (om den finns och är viktig). Det gör köparlandet!

 

Nu skall jag vara lite elak

Inte mot er IGT läsare för ni är självklart tänkande individer utan mot "alla andra".

-Ni som, utan att tänka själva, ansett att "vindkraft är väl bra och miljövänligt", det är ju "grön" el, "billigare än ny kärnkraft", "vinden är gratis" etc, etc. Vuxna människor har ett ansvar mot sitt eget huvud - det skall användas för mer än födointag. Det skall användas för tankar och tal - det duger inte att i efterhand säga "det visste jag inte", som så många gör.

-Ni som bara åker med strömmen och vägrar inse konsekvenserna av att vårt land industrialiseras och blir nedlusat av 200m höga, snurrande torn bland vägar och kabelgravar.

-Ni politiker, som i vissa fall även för egen vinnings skull, påverkat kommunens planläggning och äventyrat era medborgares vardag med dessa monster.

-Ni som inte lyssnat på lokala protester.

-Ni som lurat bygderna på utlovad "bygdepeng".

 

Jag har inte mer att säga i det här. Nu får tiden ha sin gång och jag hoppas verkligen att politiken tar till sig den här debatten. Erfarenheten säger att politiken inte kommer att göra det - då får det bli marknaden som redan håller på att säga sitt. När inte en av huvudleverantörerna lyckas tjäna pengar säger det mer om vindkraften än det borde.

 

Nu skall jag vara lite snäll

Jag vill passa på att tacka Föreningen Svenskt Landskapsskydd för oförtrutet och konsekvent arbete trots "motvind", personliga påhopp, stark skygglappspolitik och lobbyverksamhet från de som tjänat pengar på vindkraften. Tänk vad människan kan förändra om bara viljan, och kunskapen, finns!

 

Jag vill också tacka bloggen TCS för ett konsekvent, folkbildande och oförtrutet arbete i "klimatpolitikens" orkan. Ni har varit en stor inspirationskälla, ett mentalt trappräcke att hålla i när det ena tokeriet efter det andra poppat upp i omvärlden.

Ni som inte tagit del av dess innehåll bör göra det - om inte annat för att stimulera hjärnan.

 

UPPDATERING!!!!!!

Nu är det så illa att Vindindustrin vädjar/tigger (länken funkar inte i min Firefox men väl i Zafari - skumt) om mer subventioner från oss elkonsumenter, i ett öppet brev, till Regeringen.ökad ambition i elcertifikatssystemet, som man säger) - annars går det åt skogen.

Men hallå! Spelreglerna var klara med att elcertifikaten skulle handlas "marknadsmässigt". Den här utvecklingen har vi väl varnat för hela tiden! Ni har själva pläderat för vindkraft med argumentet om lägre elpriser. Nu får såväl vindindustrin som markarrendatorer sämre intäkter. Och? Läs mer här länge. Och här.

Byråkratin griper sig an nya områden efter att ha genombyråkratiserat allas vår vardag. Mycket har drabbat oss landsbygdsboende, vilket ni kunnat läsa genom åren på IGT. Mycket vill ha mer, sägs det.

Jag har försökt delge er den skrämmande utveckling som den allt mer förekommande vargen fört med sig. Inte bara död, otrygghet och annat elände utan även den växande byråkratin kring vargen. Med EU som argument har Naturvårdsverket och Länsstyrelserna fått något att ta i. Att dom inte klarat av det är en annan sak och låt det stå symbol för vad som händer när byråkratins fula fingrar går för långt i strid med de drabbade människorna. Nog med det om vargen.

Det nya nu är älgen. Det skall införas en ny älgförvaltningsmodell. Förvaltningen skall vara adaptiv (ett nytt ord som ni kommer att höra i tid och otid framöver) i samklang med olika intressen såsom jakten, skogsbruket, friluftslivet - ja, i stort sett alla som vill vara med. Samklang, mångfald och hållbarhet är nog ledorden även här kan tänkas. Smaka bara på vad det innebär:

• Länen delas in i älgförvaltningsområden för samordning av älgjakten
• En älgförvaltningsgrupp i varje älgförvaltningsområde
• Älgförvaltningsplan för långsiktig planering och uppföljning
• IT-plattform – ett verktyg för att genomföra adaptiv förvaltning med samlade faktaunderlag för förvaltningen
• De olika licensformerna för jakt efter älg ersätts automatiskt med ny licensform men älgskötselområden finns kvar
• Den som inte har ett tillräckligt stort område att registrera som licensområde eller inte är med i ett älgskötselområde får jaga älgkalv under maximalt fem dagar på oregistrerad mark
• Fällavgift ska betalas för samtliga fällda älgar, även kalvar
• Fälld älg ska rapporteras inom två veckor från det djuret fälldes

 

Kort innebär det följande:

 

Länsstyrelsen

Beslutar om indelning av länet i flera älgförvaltningsområden

Förordnar ledamöter till älgförvaltningsgrupperna efter förslag från markägare och jägare

Registrerar älgskötselsområden och licensområden

Fastställer planer, mål och jakttider

Beslutar om arealgraäns foör licensområde

 

Älgförvaltningsområdet

Tar fram älgförvaltningsplan med råd och vägledning

Föreslå, inhämta, sammanställa och analysera inventeringar av älg

Beakta fodertillgång och skadenivåer på skog

Uppföljning och samordning

Samråd med älgskötselområden

Yttrar sig över älgskötselplaner

Föreslaår arealgräns för licensomraåden

 

Älgskötselområdet*

Tar fram älgskötselplan

Samråd med markägare och jägare

* består av licensområden som i sin tur kan vara flera markägare som gått samman eller en stor markägare. Det kan finnas oregistrerad mark som oftast är en mindre markägare som jagar för sig själv.

 

Det nya i det här är inte att vi helt plötsligt skall börja förvalta älgstammen för det har vi gjort sedan mer än 100 år tillbaka. Vi har världens bästa älgstam som vårdas ömt av alla inblandade parter. Vi vet hur vi skall göra helt enkelt.

 

Det nya är byråkratin. Det skall inventeras med jämna mellanrum. Verksamheten skall finansieras genom fällavgifter, ännu ej fastställda. Vi har arbetat i älgskötselområden, vilket har funkat bra. Har någon stora skador i växande skog har man löst den frågan inom älgskötselområdet. Efterlevnaden av älgskötselområdets regelverk och varit god och skett i en positiv anda.

Ingen har till dags dato kunnat presentera det problem som den här nya modellen skall lösa.

 

Liten tuva fäller stort lass

Byråkratin säger att skötselplanerna skall följas med väldigt små avvikelser. Har man sagt att det skall skjutas si och så många kor, tjurar och kalvar skall det hållas, +- 10%, vilket kan vara så lite som en eller två älgar. Risken är att rapporteringen anpassar sig till kraven, inte till verkligheten med följd att det uppstår en viss diskrepans mellan byråkrati och verklighet.

Byråkratin skall finansieras med fällavgifter där vi skall betala även för kalv, vilket vi inte gör i dag. Risken är att dessa avgifter når en oförankrad nivå innebärande att älgarna skjuts utan att rapporteras, eller att dom inte skjuts alls.

I vissa delar av Sverige krockar vargen och älgen med följd att älgen försvinner och jakten med den. Hur skall då älgstammen förvaltas och finansieras?

 

Som jag ser det är det en uppenbar risk att såväl vargbyråkratin som älgbyråkratin skapar ett system som gör människor till anarkister.

Det är nog det sämsta man kan göra om man vill ha en fungerande demokrati.

 

 

Jag har varit inne på temat "landgrabbing" förut. Nedanstående kan Du läsa som inledning av den här artikeln på SRs hemsida:

"Landgrabbing är ett begrepp som har blivit allt vanligare in i den globala debatten om resurser. Rika länder lägger beslag på mark i fattiga delar av världen för att säkra sin matförsörjning. Utvecklingsländerna lovas jobb, skolor och utbyggnad av infrastruktur. Men frågan är om landgrabbing erbjuder nya utvecklingsmöjligheter för fattiga länder eller om det bara handlar om nykolonialism?"

Rika länder lägger beslag på mark i fattiga länder....?
Har vi inte en gammal fin tradition av detta inom landet också? Jag tänker på storbolagen som lurade av fattiga skogsbönder deras skog för skit och ingenting. Jag tänker på minerallagen som innebär att en markägare måste släppa sin mark för skit och ingenting om där råkar finnas brytvärda mineraler/metaller. Jag tänker på ledningsrättslagen som innebär att markägare får lämna sin mark till kraftledningar, 3G master eller avlopp för skit och ingenting.

Självklart tänker jag också på vindkraftshysterin där,
- Markägare upplåter sin mark till vindkraftverksexploatörer för skit och ingenting i det stora hela, och ...
... där Svenska folket berövas det bästa vi via har, nämligen vår unika, orörda, tysta natur utan ersättning - för att den s.k. "gröna" elen skall exporteras till Europa.

Jag tänker också på löftet om alla "gröna" jobb vindkraften sägs bära med sig när sanningen är den att utrustningen tillverkas utom landet, anläggningsjobben i mångt och mycket utförs av folk från utlandet och underhållet av ett fåtal kringresande experter. Lokalt sker inget på arbetsmarknaden, för det tål inte vindkraften, mer än att jobb försvinner när företag lägger ner p.g.a höga elpriser.

Vad tänker vi mer? Om vi tänker?

Landgrabbing vare!

Ha nu en riktigt trevlig Valborg. Ut i det fina vädret med er - det behöver vi!

Kan ingen stoppa eländet!
Jag vet inte om ni reagerat på att de vargar som presenteras, oftast döda, mestadels har en gul-rödaktig teckning. Så här skriver professor Eirik Granqvist (Tidigare Överkonservator vid Helsingfors Universitets Zoologiska Museum.Professor vid Shanghai Science & Technology Museum) om varglurendrejeriet:

"Redan för några år sedan förundrade jag mig över våra så kallade vargforskares okunskap när jag såg bilder av gula byrackor som sövdes och förseddes med radiosändarhalsband av vargforskaren Kojola och hans assistenter i nordöstra Finland. Jag minns att jag såg bilderna i tidningen Jägaren. Jag förvånade mig då över okunskapen eftersom det inte var enbart färgen utan också djurens anatomi som inte stämde med vargens. De ifrågavarande byrackorna var klara korsningar. Jag kunde då ännu inte tänka mig att det rörde sig om annat än ren okunskap och att korsningarna kunde ha tillkommit annat än via spontana korsningar mellan hund och varg. En annan möjlighet var att det rörde sig om lössläppta eller förrymda exemplar av sovjetryska gränsvaktens på enkom odlade korsningar vilka användes vid gränsövervakningen innan elektroniken gjorde dem överflödiga när sovjetväldet fallit. Sådana korsningar hade jag också haft på mitt dissektionsbord. Korsningarna är ytterst vaksamma men skäller inte. Ryska gränsvaktens korsningar brukade dock vara mera varglika till färgen. Den gula varianten tycks mera ha förekommit i det inre av Ryssland. Om de hållits bara som "sällskapsdjur" eller om man verkligen använt dem för något specialändamål är mig oklart. En typiskt gul korsning har jag i alla fall fotograferat på Darwin museet i Moskva. Jag funderade en hel del på de gula varianterna och med åren blev jag mer och mer förundrad över att korsningar av alla möjliga ursprung började dyka upp i Finland, Sverige, Norge och i Tyskland. I Finland, Sverige och Norge förekom, förutom de gula varianterna som likt andra "disktrasor" är korsningar mellan laika och varg, också korsningar mellan husky och varg. De har alla fått leka varg och de svenska "vargforskarna" har pratat sig hesa om hur värdefulla dessa korsningsprodukter är för att motarbeta inaveln hos vargarna. Detta trots att det knappast finns någonting brokigare än den svenska vargstammen som förutom korsningarna också består av vargar av mycket olika ursprung. En del har inköpts från Estland i tiderna. Också vargar av mongolisk ras har förekommit. Hur många av de människotillvända vargarna som härstammar från djurparker kan ingen säga.

 

Ännu mera konfunderad var jag när jag inkallades till Lausitz i Tyskland för att titta på vargarna där. På ett varginformationscentrum  som installerats visades på en stor poster en korsning mellan husky och varg. Den uppgavs visa en varg. Var bilden tagits vet jag inte. Övriga bilder på centret visade enbart korsningar mellan varg och schäfer, troligen tjeckisk sådan. Avgjutningarna av spår som visades i vitriner var alla hundspår. Föreståndaren för centret satt i sitt kontor men vägrade ta emot. Hon var tydligen rädd för att möta sakkunskap. På kvällen fick jag se ytterligare bilder av det som kallades varg men ingen av dem var varg. Nu har jag i dagarna fått mig tillsänt en bunt bilder ytterligare från nämnda ort. Alla visar likaledes enbart "byrackor".

 

När den första vargen åter dök upp i Mercantour på Franska Rivieran så sades det att den invandrat från Italien, osedd över den tättbebyggda Po-slätten och utan att göra skada. På gränsen genomgick den sedan en metamorfos rasmässigt för det första skjutna exemplaret var en stor sibirisk skogsvarg, dvs samma vargras som vi har i Finland förutom "byrackorna".  Inte den lilla, rölliga italienska vargen. På halsen syntes det dessutom tydligt att vargen före lössläppandet hade varit försedd med halsband och fötternas trampdynor var platta på grund av att den hade hållits i en bur med betonggolv. Jag var vid den tiden chef för ett naturhistoriskt museum i Frankrike.

 

Under de senaste åren har jag varit väl medveten om lurendrejeriet med odlade vargar och vargkorsningar som släppts och fått leka varg och flera gångar har jag skrivit artiklar i ämnet men konkreta bevis har varit svåra att ta fram. Nu finns de också. Ryssen Vladimir Bologov började sina "vargstudier" 1986 och enligt egna uppgifter började han sedan arbeta med både vilda och zoo-vargar 1993. Allt har finansierats via västeuropeiska "naturskyddare". Att det förekommit en massa business med försäljning av vargar och hybrider är klart och enligt Bologovs egna uppgifter har han också släppt lös 57 av dem i ryska Karelen nära finska gränsen. Vi kan därför nu kallt konstatera att de märkliga hybriderna nog har sitt ursprung därifrån. Ryssarna själva har förundrat sig över de många hybrider de skjutit, bland annat på Karelska Näset. Det är alltså fråga om en rent kriminell verksamhet. Inte ens i Ryssland får man odla varken rena vargar eller hybrider för att släppa lös dem i naturen.

 

När man i Pöytyä sköt den klara hybriden, byrackan Auli nyligen så blev jag ganska hårt åtgången av herrar Kojola, Aspi och Niemi när jag hävdade sanningen om djuret, nämligen att det inte var frågan om någon renrasig varg utan en korsningsprodukt. Varför dessa herrar bestämt måste hävda motsatsen och försvara förfalskningen är mig en gåta. Kanske är det en penningfråga? Ren business? Enligt obekräftade, erhållna uppgifter kostar " vargforskningen" årligen mellan 480 000 och 700 000 euro. Förutom vilt och fiskeriforskningsinstitutets ordinarie medel torde både Jord och Skogsbruksministeriet och Miljöministeriet ha beviljat specialanslag. Varför en statlig institution och två ministerier försvarar och underlättar en veritabel odling av vargar är mig en gåta. Varför motarbetar dessa instanser landsortsbefolkningens intressen och bidrar till att minska på viltbeståndet? Finländska myndigheter som medvetet motarbetar medborgarnas trygghet och säkerhet på landsbygden samt boskapshållningen har inte tidigare förekommit. De ansvariga herrarna borde nu dra konsekvenserna och övergå till andra sysselsättningar.

 

Till lust och leda har man försökt hävda att vargen är helt ofarlig för människan trots de många exemplen på vargdödade barn och även vuxna under gångna tider. Under hela 1900 talet var antalet vargdödade i Finland mycket få men jag känner till ett par fall och det senaste 1932. Att inte flera förekom beror på att vargen i praktiken var utrotad i vårt land och endast sporadiskt från Ryssland invandrade vargar förekom. Dessa sköts i regel mycket snabbt.

 

När jag i mars vistades i Kina som rådgivande gäst vid ett antal naturhistoriska museer dödades en 62 årig kvinna och ett barn i provinsen Schandong av vargar. Ytterligare sju människor hade blivit attackerade.

 

Hemkommen till Borgå fick jag höra om den 72 åriga damen i Rapattila nära Willmanstrand som blivit vargangripen. Likt i diktaturstater förbjöd dessutom polisen de deltagande jägarna att kommentera jakten för media. Några sådana befogenheter har inte polisen i verkligheten i Finland.

 

Vi har ingen nytta av vargarna i vår natur. Ett litet, noga kontrollerat bestånd kunde kanske tolereras av detta i världen allmänna rovdjur men nu har alla förnuftets gränser överskridits. Vargen får inte vara viktigare än människorna och deras livs- och utkomstmöjligheter på landsbygden".

 

Eirik Granqvist

Dessa bilder är från ett vargangrepp häromdagen. En varg rev sju får utanför Svärdsjö, trots att fårägaren hade sk. rovdjursstaket. Man har bytt namn på dessa staket till "rovdjursavvisande" staket - eftersom dom inte funkar.

Som allmänt intresserad och ett förflutet i lokalpolitiken är de svårt att bara lägga den lokala politiken åt sidan. Inom ramen för projekt IGT, som snart är fullföljt, måste jag nu göra ett slags avsked.

När jag började i politiken styrdes det med en gammal god tradition i botten av riktiga gråsossar. I Västervik var den dominerande arbetsgivaren Electrolux, ute på landsbygden funkade fortfarande bruken med skiftande lönsamhet. Befolkningen närde en önskan om ett maktskifte och borgerilghetens alternativ med ungdomlighet, visioner, företagsvänlighet vann väljarnas gunst. Valet vanns och likt en våt trasa i ansiktet kom meddelandet från Electrolux att verksamheten skulle flyttas utomlands. 400 anställda med familjer stod utan jobb.

Nedläggningen av E-lux vändes emellertid till något positivt och fick tjäna gott exempel på samarbete mellan kommun och storföretag. Lokalerna kom till användning av nya företag och de anställda lotsades ut i nya jobb, eget företagande eller pension. Det nya borgerliga styret hade klarat krisen. Stora pengar satsades på handel där kommunen beredde mark vid stadens infart. Marken kom att utnyttjas av alla de butiker som finns på motsvarande ytor runtersikring snart sagt alla städer i landet. Västervik blev en attraktiv ort för shopping, det skapades arbetstillfällen och allt var frid och fröjd. Huruvida köpladorna lockar till sig lika många konsumtionssugna nu är skrivet i dunkel.

Stärkt av detta kunde man börja skönja en gryende hybris i det att det gamla dårhusområdet, som nu delvis var omgjort till fängelse, skulle konverteras till en turistanläggning av Finskt stuk. Det var Holiday Club som ville etablera Hotel med kringaktiviteter, konferensfaciliteter av gigantiska mått, bad, golf och allt som låg i tidens anda. Jag kan bara konstatera att platsen var felvald på skuggsidan viken och det stora fängelset som granne. Kommunledningen blev själfallet smickrade av att eventuellt få sola sig i glansen av de stora och kunna ta mot konferenser/kongresser av hög nationella klass - kanske t.o.m internationell d.o. Mycke sprattel var det. Holliday Club ville maximera bidragsdelen och kommunens insats vad gäller frigörande av mark och infrastrukturutbyggnad. Kommunen gjorde sitt under hummel och bummel till kostnader som man än i dag inte vågat redovisa. Holliday Club fick inte de bidrag de ville ha och med det som argument kunde dom dra sig ur projektet. Kvar står vi med ett väl utbyggt, tomt område som kanske kommer att bebyggas inom de närmaste 30-40 åren.

Nu, två och en halv mandatperiod efter det första maktvertagandet är kommunen körd i botten. Dålig organisation, dålig styrning och felbedömda investeringar har gjort den borgerliga framgångssagan till dess bojsänke. Till förlusterna alla tidigare år lades föregående års gigantiska förlust och i dagarna kan man läsa att innevarande år inte heller bjuder positiva överraskningar.

Ledningen har helt enkelt kommit till vägs ände och har tyvärr stått där på vändplanen och stampat så länge att det inte finns någon väg ut. Det är inte möjligt att fortsätta eftersom förtroendet är kört i botten. Det går att hoppa av men utan någon politisk cred eftersom tidpunkten då man skulle kunna vänt ett avhopp till något positivt sedan länge är passerad.
Mängder av tjänstemän och politiker måste rensas ut. Det är inte möjligt, eller ens mänskligt att begära, att alla dessa politiker och tjänstemän som svävande/flytande åsett hur ekonomi, organisation och tjänsteproduktionen eroderat. I insändare efter insändare andas frustration och besvikelse över att det här unga, friska, inte finns längre. Vägen ut kan vara att Kommunfullmäktige inte beviljar ansvarsfrihet för Kommunstyrelsen. Då måste alla i KS avgå och arbetet med en ny organisation kan påbörjas. Så har skett i såväl Valdemarsvik som Åtvidaberg med gott resultat.

Därmed anser jag att IGT har gjort sitt i granskandet och analyserandet av kommunens vel och vä.

I lite drygt tre år har jag ständigt återkommit till klimatfrågan. Redan min tredje bloggpost var en varning inför det som komma skulle. Och mer blev det.

Redan då, i januar 2009, hade klimathotet tröskats ganska länge. Många politiker och organisationer hade byggt upp hela sin existens på klimathotet, eller den globala uppvärmningen som det hette då. Förhoppningsvis kommer ni ihåg Al Gore som satsade allt under några år. Han marknadsförde tesen att vetenskapen var klar och det enda som återstod var att vidta åtgärder men han ville aldrig svara på frågor eller diskutera. Det var hans uppfattning som gällde, vilket han gav uttryck för i sin kontroversiella film. Koldioxid var hotet och lösningarna var kontroll av alla länder som skrev på avtalet, skatter och någon sorts börs där man skulle sälja papper som gav oss rätten att släppa ut koldioxid (eftersom det trots allt måste göras). På så vis skulle det få ett pris, var det tänkt. Många tjänade, och tjänar fortfarande, stora pengar på detta. En av dom hette Al Gore. Utsläppsrätter kom att bli vår tids avlatsbrev där man kan "kompensera" Thailandsresan eller den onödgt stora bilen.

I slutet av 2009 var det tänkt att klimatfrågan skulle kröna sin framgång med ett "globalt avtal". Det viktigaste var avtalet, inte att rädda jorden. Avtalet var viktigt för alla inblandade eftersom det skulle ge dom makt och pengar. Avtalet skulle reglera utsläpp och därmed tillväxt, handel och utveckling. Det där gillade inte USA, Kina, Indien m.fl. President Obama var nytillträdd och hade just fått Nobels fredspris utan att ha tagit ett spadtag för freden. På väg till Oslo för att inhösta nämnda pris skulle han kröna Köpenhamnsmötet med sin gunst. I själva verket dansade han in, pratatade ihop sig med de "stora", repade av ett intetsägande tal för populaset och drog till Oslo för att hyllas som den store "fredshjälten". Det var början till slutet för klimatfrågan.

Nu är hela den här apparaten en tung skuta som man inte stoppar i första taget. Global warming har bytt namn några gånger till "klimatförändringarna", "klimatförändringen" eller "climate disruption" - alltför att förvilla och hålla liv i byråkratin, konferensandet och alla meningslösa åtgärder i klimatets namn. Man har fortsatta möten på varma och trevliga ställen som Mexico och Sydafrika, brända av det gråa och trista Köpenhamn 2009.

Som ett sista, nåja kanske inte sista, sprattel ser vi här hemma den nye kommunistledaren göra klimatfrågan till sin stora slagdänga. Antagligen kommer det att gå för honom som för alla andra som försökt, vilket visat sig i katastrofala valresultat. Vi har två år kvar till nästa val och då får vi se om det här äntligen är slut.

Byråkrater är byråkrater. Makthunger är makthunger. Det här var inte det sista försöket att roffa åt sig mer makt, nu när vapen inte är på modet längre.

Nya försök kommer och då är det viktigt att vi är på vår vakt. Tänk om dom lyckas!

Många av er har följt min "kamp" mot vindkraften. Från början var det nog mer känslomässigt - naturförödelsen kontra intermittent elproduktion. Min första varning fick jag vid ett föredrag som hölls av min gamle lärare, den avdankade riksdagsmannen (c) och dåvarande "vindkraftssamordnaren" Agne Hansson. Vid sitt anförande sjöng han naturligtvis vindkraftens lov varefter jag ställde en tafflig fråga om verkningsgraden för ett vindkraftverk. Han var arrogant och undvikande i sitt svar och trots att jag formulerade om frågan så gott jag kunde, fortsatte han på ett hånfullt sätt. Sånt gillar inte jag! Om en kunnig person inte kan förklara sig begripligt är det något skumt! Där och då bestämde jag mig - det ligger en begravd hund vindkraften.

Den gröna katastrofen lever i en drömvärld av "grön energi, "förnyelsebart", "hållbart" och det dummaste av allt, "fossilbränslefritt". Man behöver inte ha kristallkula för att inse svårigheterna att uppnå de storsvulstiga målsättningarna inom 17 och ett halvt år. Som ett svar på Conny Tyrbergs, till intet förpliktigande debattartikel har jag just skickat in nedanstående. Kommentera gärna!


Tiden närmar sig
Det är bara sjutton och ett halvt år kvar till den drömvärld Conny Tyrberg beskriver så lyriskt. Det finns många skäl att fasa ut oljebaserade bränslen, där det viktigaste är att göra oss oberoende av de tvivelaktiga regimer som producerar och levererar råvaran. Frågan är bara hur lätt det låter sig göras.

Det har talats om sol-, vind- och vågkraft sedan kärnkraftsomröstningen 1980, 32 år sedan, utan att det hänt särdeles mycket. Nu har Regionförbundet satt som mål att länet skall vara fossilbränslefritt 2030, vilka dom nu är att sätta sådana mål. Till saken hör att vi redan uppnått målet om 50% ”förnyelsebar” elproduktion och att vi är bäst i Europa vad gäller låga koldioxidutsläpp.
Enligt Tyrberg skall målet uppfyllas medelst vindkraft. Det sägs att vi behöver mellan 70 och 170 vindkraftverk i kommunen för att nå målet. De verk som behövs skall vara 200 m höga vilket är strax högre än Högakustenbrons pyloner som nu är Sveriges näst högsta byggnadsverk, master exkluderade, efter Öresundsbrons pyloner.

Om vi antar att vi klarar oss med 150 av dessa monster i våra skogar skulle det finnas ett verk var 12,5:e kvadratkilometer, eller jämt utspritt var 3,5:e kilometer i såväl sida som längd. I genomsnitt har var och en ett verk 1,25 km framför, bakom, vänster och höger om sig, vilket ger en ”tittvinkel” om ca, 9,2 grader eller lika mycket som om du tittar på en stor gran (30 m) 200 m bort.
Delar av kommunen är undantagen för vindkraft och självklart kommer verken att koncentreras i större grupper. Låt det tjäna som ett exempel på hur det blir om man skulle sprida ut dem jämt över kommunens yta. Ingen skulle komma undan. Tror verkligen Tyrberg att kommunens invånare vill ha det så, när väl verken kommer upp? Det var det om det estetiska.

Vem kan tro på ”fossilbränslefritt” och vad kan det betyda?

Antag att vi verkligen kan bli det:
Hur skall vindkraften kunna ersätta energi/bränslebehovet?
eller....
Hur skall materialproduktionen och transporter till kraftvärmeverket lösas?
Hur skall kollektivtrafiken lösas? Gas? Hur ska då soporna samlas in?
Vad skall ersätta alla bilar? Många kör runt i bilar från -95 och tycker att dom är bra.
Hur skall mat och foderproduktion gå till?
Hur skall vindkraftverken kunna underhållas, t.ex byte av trasiga vingar eller generatorer?

Säj´et men gö´rt - som man säger här i Tjust.

Landsbygden har moderniserats och effektiviserats oerhört mycket de senaste hundra åren. Hela tiden har staten haft ett finger med i spelet varvid en stor del av verksamheten skulle kunna betecknas som statligt reglerad. Problemet med staten är att det inte är en pålitlig partner man har vid sin sida. När den statligt reglerade verksamheten visar på icke önskvärda effekter pekar man långt finger mot verksamhetsövarna. De som hela tiden gjort som pappa staten sagt. Några exempel:

Skogsbruket
Ur nationell synvinkel har det varit önskvärt med högre avkastning från skogen. Det ger jobb och exportinkomster. I början av förra seklet var landsbygden bebodd och brukad i många små enheter. Dessa små jordbruk lades ner under 40-50-talet varefter staten bidrog till att markerna beskogades med huvudsakligen gran. Skogen brukades fortfarande med mannar som gick med motorsåg och hästar som drog ut virket till väg. Den tekniska utvecklingen har varit fantastisk i så måtto att en gubbe med skördare hugger mångfalt mer än tidigare manuella system. En gubbe med skotare kör ut dessa mängder på betydligt kortare tid än tidigare. Denna utveckling har uppmuntrats av staten. Utvecklingen har förändrat vårt landskap från småbruten mångfald till traktbundna monokulturer.

Denna förändring är inte ett påhitt av markägare utan en följd av en effektivare marknad som i mångt och mycket styrts av staten. När världen utanför skogen börjar prata om "biologisk mångfald" blir det helt plötsligt skogsbrukets fel att situationen är som den är. Inte så hyggligt, kan tyckas.

Jakten
Svenska Jägareförbundet har genom "det allmänna uppdraget" från staten haft ett vakande öga över den jakt som bedrivs i landet. Tanken har även här varit utveckling och tillväxt. Man har genom lock och pock reglerat älgjakten, vilket jägarekåren accepterat, så att vi nu har en av världens bästa ägstammar. Utbildningen av jägarna har lett till ett ökat ansvar för det vilda vilket inneburit att vi, förutom älgen, har en av Europas bästa viltstammar, både vad gäller artrikedom som numerärer. Utvecklingen har inriktats mot "matvilt" och utbildning och information har basunerat ut att predatorer skall tas av daga. Jägarna har ägnat miljontals timmar för att hålla stammar av räv, grävling, mink mm. på en så låg nivå som möjligt.

Men så kommer vargen! Den värste predatorn av alla! Då svänger staten och skyller på andra igen. Helt plötsligt gäller inte det där med goda viltstammar längre. Nu skall de bli mat åt predatorer, enkannerligen vargen. Inte så hyggligt, kan tyckas.

Några exempel till:
På område efter område tycker jag mig se en omsvägning från tillväxt och utveckling mot destruktiv avveckling.
• Det gäller livsmedelsproduktionen där staten reglerat fram en olönsamhet som gör att folk slutar med sin verksamhet.
• Det gäller energiproduktionen där man reglerat bort effektiva och billiga metoder till förmån för dyra och miljöförstörande metoder med företags- och arbetsnedläggelse som följd.

Är det inte dags för staten att ta ett helhetsgrepp om landsbygdens verksamheter? Om de nu ndå vill vara med och bestämma. Vill ni ha bort oss så säg bara till. Det är bättre än att långsamt kvävas till döds.

Inte Polisen
Poliser i allmänhet är urusla skyttar. De har ett livsfarligt vapen i hölstret laddat med, vad folk i dagligt tal kallar dumdumkulor. Dumdumkula är en kula som expanderar när det träffar ett djur eller andra kött/ben-innehållsrika varelser. Syftet är att skada så mycket möjligt.

• Vad gäller jakt så tror jag att, näst intill, alla skulle kunna inse vitsen med denna typ av kula. Viltet blir på plats eller lämnar efter sig mycket blod vid händelse av ett dåligt skott som i sin tur underlättar eftersök och avlivning.
• I krig är det förbjudet. Där är man hänvisad till sk. helmantlade kulor som far igenom en kropp helt oskadad försåvitt det inte tar i ben. Man kan ju tycka att det är ädelt med helmantlat i krig. Motståndarna får ju faktiskt en möjlighet att överleva om de träffas. Jag tror dock att man tycker det är bättre med skadade motståndare än döda. En skadad soldat tar massa resurser i anspråk i form av bårbärare, transporter, sjukvård och konvalesens. Det håller fienden sysselsatt med annat än att kriga s.a.s
• Varför Polisen tycker att det är fiffigt med expanderande kulor vet jag inte. Jag tror inte att buset springer så där väldans mycket med en träff av en helmantlad kula i benet... om de träffar där.

Problemet är att polisen inte kan skjuta. Många är de poliser som är avväpnade för att de inte klarat skjutprovet. Alla kommer vi ihåg de duktiga poliserna som besköt en juvelerarrånare. De siktade på benen men träffade ett Gymfönster. Turligt nog var ingen innanför. Ingen av poliserna har koll på vem som avlossade de nio skotten i fönstret. Rånaren bommades men blev visst skiträdd och kunda haffas ändå. Han hade en startpistol som skrämde poliserna.

I den här artikeln kan du läsa om poliserna som skulle avväpna (kniv) en psykist sjuk 22 åring. Han gick emot dem varvid de fann sig nödsakade att skjuta. Polismannen siktade på benen men träffade en grind där kulan rikoschetterade och träffade 22 åringen i magen. 22 åringen avled på plats, inför sina föräldrar. Polismannen åtalades för vållande till annans död men frikändes av alla instanser med hänsyn till nödvärn. Personligen tycker jag nog att rättstillämpningen känns lite väl "cower-up-ig".

Du kan också läsa om föräldrarna som stämmer staten inför EU-domstolen. De tycker att "de tillkortakommanden och strukturella fel som ledde fram till 22-åringens död är inte acceptabla och inga lärdomar har dragits av fallet". De har hjälp av Civil Right Defenders och anser vidare att bruket av dumdum kulor är fel samt att kunskapen om psykisk ohälsa är undermålig. Läs mer här - skrämmande läsning.

Här har vi fyra okunniga poliser som mer eller mindre avlivar en ung människa. Rättssystemet står bakom den skjutande polisen hela vägen trots stora briset i utredningar etc.

Det här är väl verkligen en situation där staten skall rätta sig efter EUs normer! Polisen måste vara till medborgarnas hjälp, upprätthålla lagefterlevnaden och inge allmänt förtroende. Staten tycks inte bry sig att de skall ställas inför EU-skranket i denna fråga. Kvalitén på poliskåren försämras och brottsupplaringen sjunker.

Men vargen - den är viktig
Jag har skrivit så mycket om vargen att ni vet det mesta härvidlag. Ni vet att polisen rycker ut med dragna vapen, piketbil och hela konkarongen så fort någon skjutit en varg i nödvärn. Ni vet att polisen ryckte ut, avväpnade, handfängslade och höll några personer mot marken när de övningssköt i deras egen grusgrop utanför Åkersberga förra sommaren. Ni vet att en av grundpelarna för rovdjurspolitiken i vardande är att INTE ställas inför EUs skrank.

Slutsats
När EU kallar staten till sin domstol för att diskutera en förslappad polis som inte klarar av sina grundläggande uppgifter, spelar det ingen roll.
När EU kallar staten till sin domstol för att diskutera förekomsten av rovdjur innebärande kraftigt försämrade levnadsvillkor för större delen av Sverige är det så viktigt att man fortsätter med sin destruktiva politik.

Är det bara jag som inte förstår?

Det är vad vargen omges av. Under tiden växer vargstammen och frustrationen bland de som är drabbade. Nu kan vi nästan dagligen läsa om de skador vargen åsamkar landsbygdens människor och djur.

Det här med koldioxidens påverkan på klimatet har diskuterats i decennier vid det här laget. Problemet med förutsägelser är ofta att det riktigt skräckinjagande infaller för långt bort i tid för att kunna ifrågasättas men tillräckligt nära i tid för att vara anledningen till åtgärder. Åtgärderna är oftast i form av skatter, då "drabbas" någon samtidigt som någon annan "befrias" från skatten. Koldioxidskatt "drabbar" bilägaren samtidigt som den billöse lägenhetsboende stadsbon klarar sig hyfsat undan och kan därmed tycka att det är "viktigt" att värna klimatet. Vore man riktigt elak skulle man kunna kalla dom röstboskap.

Skulle man helt plötsligt förbjuda alla oljeberoende produkter så blir det inte bara bensin utan även plaster, asfalt, kollektivtrafik, Thailandsresor, internetkablar etc. Det vore inte politiskt gångbart. Alltså kan inte "rädda-jorden-hysterin" sträcka sig längre än det politiskt möjliga. Vem säger att det också är det klimatmässigt rätta?

Nu börjar vi emellertid få facit på klimatprojektioner från sent 80-tal. Då skulle allt gå åt helvete under 10-talet som bekant .... om vi inte. Det har farits runt jorden och propaganderat, konferensats, gjorts filmer, höjts skatter och beslutats att jordens medeltemperatur inte skall stiga mer än 2 grader C. Till vilken nytta? 

I ovanstående diagram ser du temperaturutvecklingen enligt James Hansen från 1988. Han hade tre scenarier, A, B och C som syftade till att "scare the shit out of us". Verkligheten visar att temperaturen följt antaganden om utvecklingen vid konstant koldioxidhalt från år 2000. Verkligheten och skrämseln stämmer alltså inte. Du kan läsa mer här.

Vad händer nu? Visst kan det hända att alla klimatalarmister byter fot, vilket är osannolikt. Det kommer att göras nya modeller, mer sofistikerade modeller med det gemenasamma att de kommer att visa samma sak - en kraftig temperaturökning ... om vi inte. Vi ser att alarmisterna byter fokus från temperatur till extremväder, trots att det inte finns några belägg för detta. Klimathotsprofitörer som Rockström och Wijkman kommer att fortsätta, så länge de kan, med sitt salvelsefulla förkunnande om jordens undergång ... om vi inte.

Alltså: Vi får nog leva med människor som försöker skrämma oss med att himmelen faller över oss ... om inte. Dessa männsikor har funnits i alla tider där deras makt varierat. Förhoppningen är att politiken nyktrar till och bortser från skrämslen för några generationer framöver och tar tag i de stora världsproblemen.

Här är några tips:
• Energiförsörjningen, matsituationen, välståndsutvecklingen, utbildning/kunskap, hälsofrågor, t.ex. AIDS och antibiotikaresistens, världshandeln, krig och vapenhandel.
Fixar vi det där under vår generation kommer vi att ha tagit betydligt längre steg än om vi fortsätter vårt beroende av araber och rysssar, lägger ner industri, sätter upp vindkraftverk, kör på etanol, käkar grönsaker, ökar protektionismen eller låter småungar i Afrika köpa handeldvapen på öppen gata.

Ha nu en riktigt trevlig helg! Det skall visst regna lite men det finns, som bekant, inget dåligt väder bara dåliga kläder. Det är ju inte extremväder, gubevars!