Min fasters sista resa och den ekologiska urnan.

Tiden går och alla blir vi äldre. Det märks på barnen sägs det. Det märks också i det att de äldre lämnar oss. En efter en.

För min egen del var det min faster som lämnade oss i vintras vid närmare nittio års ålder. Förutom en sorg och saknad så fylls man av skrämmande egoistiska känslor i denna situation. Som en våt trasa i ansiktet kommer insikten att man "behåller sin plats i kön" - utan att det är någon före! Konstigt. Man tänker på sig själv när det egentligen inte borde vara så.

Sen poppar minnena upp. De  blandas med sorg och saknad. Nåja, det var egentligen inte det jag tänkte skriva om - ni har alla upplevt det mer eller mindre.

Min faster flyttade till Spanien i slutet av 40-talet och bodde där till slutet. Hon bodde med sin familj mitt inne i Madrid och hade ett andningshål strax söder om staden. När det begav sig mot sommar styrdes kosan hem hit till hennes barndomshem. Först med tåg, sedan med bil under många år för att slutligen begagna moderniteter som flygmaskin. Sistnämnda gillade hon inte. Trångt och otäckt.
Hon var alltid ett stöd för alla gårdens barn, som var rätt många under somrarna. Hon fanns alltid där. Hon lyssnade och diskuterade.
Hon bara var och hon skulle alltid finnas men nu är det slut.

Eftersom hon avled i Spanien är hon redan begravd. Där går det undan! Inom 24 timmar skall begravning, kremering etc. vara avklarad. Inte som här där man får ligga i ett svinkallt kylrum i veckovis innan de närmaste lyckats hitta ett datum då så många upptagna anhöriga som möjligt behagar närvara i ett avsked. Nu är det bara urnsättning som återstår, vilket skall göras inom några veckor.

Den sista resan företogs, i urna, med hennes äldsta son och hans hustru. I bil, inte flyg, restes det från Spanien via andra barn, barnbarn och t.o.m barbarnsbarn som är spridda utmed sträckan mellan Madrid och Ukna. Det blev verkligen en resa och förhoppningsvis finns själen där och övervakar, gläds och sprider sin omtanke om de sina.

Väl här hemma dansar hon in i floskelsverige! Urnan, en vacker urna i metall får inte stoppas ner i Svensk jord – den är av metall. Den måste vara ekologisk! Det innebär att de anhöriga måste åka till en begravningsbyrå som häller över askan i en politiskt korrekt, ekologisk, urna! Vad som sker med den ursprungliga urnan är oklart i skrivande stund (nu vet jag mer, läs nedan)

Men, ursäkta mig, vad f-n är detta? Nu har det väl gått lite väl långt i tramset! Vad händer med övrig metall i kroppen, proteser, tänder och vad mer man kan tänkas ha fyllt kroppen med i livet?

Jag är glad för min fasters del att hon kom i kontakt med detta först på andra sidan strecket. Vi som fortfarande går kvar här nere har mycket mer att vänta när våra byråkrater slåss om att "gå före" någon de inte känner till. Nu skall jag gräva ner en gammal emaljerad plåthink som kompensation för den ekologiska!
 
Skit också!
Här har jag suttit och knåpat och ironiserat över kyrkans anpassning till rådande politika korrekthet. Vid närmare efterforskning framträder något som i övriga sammanhang skulle kallats medieanka.
Jag har talat med en kyrkvaktmästare som säger sig strunta helt och hållet i vad man stoppar i jorden. Visst, kyrkan säger att man skall tänka på miljön även i samband med den sista resan men några hårda regler finns inte. Jag talade också med begravningsbyrån som efter en stund medgav att så var fallet.
 
Egentligen borde jag ta bort allt sammans. Jag gör inte det utan betraktar detta som en blick in i framtiden nu när påven och ärkebiskopen lägger mycket krut på att positionera sig i den globala maktkampen om klimatet.

Grekland har inte råd längre...

Jo, men det visste väl alla.
 
Förvisso, men nu gäller det inte huruvida de kan komma ur den ekonomiska knipa de sitter i visavi EU och Tyskland m.fl. Nu gäller det deras elproduktion.
 
De säger sig behöva prisvärd och stabil el för att kunna möta framtiden. Jaha, än sen då tänker du kanske.
Grejen är att de satsat på "förnyelsebart", sol och vind men det är inte "hållbart". Det uppfyller inte grundkriterierna, prisvärt och stabilt.
 
Nu satsar de på att modernisera kolkraften vilket kommer att ge önskvärd el samt en möjlighet att göra sig mindre beroende av Rysk gas. Det känns klokt.
 
Hur troligt är det att Åsa och co. kommer till samma insikt (inte kolkraften)?
Hur mycket pengar och miljö skall förslösas innan denna insikt kommer (troligen hos någon annan än "giftfärgsmålar´n")?
 
För övrigt ser vi inte mycket av den globala u..........en här i nordöstra Småland. Ett sanslöst kallt och regnigt väder som inte inspirerar till annat än gnäll, som denna lilla inlaga där min nya favvo får sig en liten släng. Förhoppningsvis går det över. Åsa? Vädret? Helst båda.
 
PS. Baylan verkar ha vaknat. Han vill modernisera vattenkraften. Alltid något.
(ca. 4 min in i programmet)
DS.

Elpriserna - inte bara nätet är kortslutet

I klimatets och hållbarhetens namn har man som bekant förstört miljön med vindkraftverk.

- De släpper inte ut någon koldioxid, sägs det.
Så är det naturligtvis inte. De släpper ut mer koldioxid per producerad kilovattimme än såväl vattenkraft som kärnkraft, räknat över livstiden. Vindkraften kräver överinvesteringar enär verkningsgraden är låg (om verkningsgraden är 25% måste man bygga "4 gånger så mycket" jämfört med en apparat som levererar 100%). Det åtgår kopiösa mängder material i form av betong, stål, glasfiber och ovanliga jordartsmetaller. Det kräver stora avverkningar, väg- och kabelbyggen .

- Vinden är gratis, sägs det. Kanske det men vad betalas för vatten? Vad betalas för uran?

- De förstör vår livsmiljö. säger de kringboende. Ja, utsikt, vildmark/skogsområden och tystnad förstörs - men det tycker inte gröningarna som sällan eller aldrig bor bland verken.

Nu har verken blivit värk, rent ekonomiskt. Dubbel värk dessutom! Tidernas största felinvestering kan du läsa om här.

Värk ett
El är en speciell produkt i så måtto att den produceras samtidigt som den konsumeras. Den är näst intill omöjlig att lagra, åtminstone i stor skala. Därför är det viktigt att ha en väl avmätt produktion som klarar variationer i industriproduktion och väderleksförhållanden. Så har vi haft det tills nu då vindkraften byggts ut så mycket att systemet påverkas.
Vindkraftverk producerar bara när det blåser. Då producerar alla verk samtidigt, vilket leder till överproduktion som gör att priserna t.o.m kan bli negativa. När det inte blåser genereras ingen el och intäkterna uteblir. Totala intäkter för verket blir betydligt mindre än beräknat.

Värk två
När det inte blåser måste de traditionella kraftproducenterna, huvudsakligen vattenkraft, gå in och täcka tappet. Där emellan får de gå ner i produktion till förmån för vindkraften. Miljösmart, enligt ovan.
Vattenkraften har en mycket hög verkningsgrad, vilket naturligtvis ingått i ursprungliga investeringsplaner. Stänger man ner innebär det minskad produktion och kanske även att vatten måste rinna förbi turbinerna till ingen nytta. Lönsamheten för vattenkraften sjunker således.

För mig är det helt obegripligt att man kan misslyckas så mycket på en gång. Närmiljön, kapitalförluster i vindkraftsinvesteringar (vilket jag i.ofs tycker att dom bort kunna räkna ut) och påtvingad lönsamhetsförsämring i gammal beprövad vattenkraftsproduktion.

Så har vi det i vår "gröna" värld.