Vad är det som är så svårt?

Nu har Tyskland, Danmark och Sverige gjort fullskaliga experiment med "förnyelsebar" el sedan många år tillbaka. Det som sedan början av 1980-talet skulle vara den "rena" lösningen på våra energiproblem kan nu på "riktigt" konstateras som icke fungerande.

Den "gröna" rörelsen fick sin luft av dessa villfarelser och visst lät det bra, men samtidigt så enkelt att alla och en var borde frågat sig om det verkligen kunde vara sant. Ett ganska enkelt tankeexperiment borde givit vilken normalbegåvad person som helst insikten om att sol och vind inte kan generera stabil el dygnet runt, året runt.

Den Australiska delstaten South Australia har satsat så mycket på dessa vansinnigheter att det understundom leder till blackout i elsystemet, nu senast mitt i deras sommar då det används mycket energi för att kyla bostäder, butiker och andra utrymmen.
 
Det som så många varnade för redan i samband med kärnkraftsomröstningen blev verklighet. Den våta drömmen bland flummiga, Kånkenbärande, södertyper sprack efter 35 år.
Den, drömmen, blev en mardröm för människor som fick sin vardag på landsbygden förstörd. Det blev katastrof för tyska familjer som drevs i misär på grund av höga elräkningar och vårt landskap förstördes på ett sätt som gjorts så många gånger tidigare genom historien (industrialiseringen, bergsbruket, baggböleriet mm). Det blev katastrof för många investerare då kalkylen inte gick ihop.
 
Nu verkar det emellertid som om EU håller på att byta fot, Merkel gå mot ett nederlag och att svenska politiker förbereder ett "vi-har-varit-naiva" försvar - för inte kunde väl de förstå vad som var på väg att hända (OBS Ironi).
 
Teknikutveckling är lösningen där ledordet skall vara att ny teknik måste vara bättre än den som ersätts. Vindkraft är varken ny eller bättre. Solkraft må vara ny men den är inte bättre.
 
Hur svårt kan det vara?

IGT har alltid rätt ... hrmf

Så har det då hänt igen. Skattebetalarna får skjuta till pengar för vindkraften i Hultsfreds kommun.

För de allra flesta genererar antagligen nyheten inte mycket mer än en gäspning och, i bästa fall, en tillfällig ilska över korkade politikers tilltag.

För IGT infinner sig den där igenkännliga vad-var-det-jag-sade känslan som kan vara lite svår att hantera. Å ena sidan någon sorts glädje, å andra sidan sorg och känslan av vad-var-det-jag-gjorde-fel. Varför lyssnade dom inte?

Bakgrunden till dessa känslostormar så här på morgonen är att jag, när Hultsfreds kommun skulle fatta beslut om investering i vindkraft, deltog på deras gruppmöte. Vi var tre personer som fick möjlighet att belysa det projekt de eventuellt skulle engagera sin skuldtyngda kommun i.

Det var Agne Hansson i egenskap av statens vindkraftsamordnare. Han var min gamle fysiklärare innan han engagerade sig i politiken för centern. Som lite grädde på sitt politiska mos fick han i uppdrag att samordna vindkraftsutbyggnaden, läs propagera för centerpartiets politiska vinst i energiuppgörelsen med allianspartierna. Han var för.

Det var en säljare från Arise som var för - om man säger så.

Så var det lilla jag. Mitt uppdrag, som jag fått av en lokal moderat politiker, var att vara emot.
Min första poäng var att konstatera att kommunen inte hade några medel att investera med. Eftersom argumentet var att producera egen el och därmed spara pengar tyckte jag att det vore bättre att investera i en gård på Kalmarslätten och producera potatis.
"Ni gör av med en herrans massa potatis i kommunen! Det är i alla fall inte dummare än att investera i vindkraft om ni nu ändå skall låna pengar till det".
Reslutat: apansikten.

I övrigt så anförde jag alla nu kända argument mot vindkraft. Jag kände inte att jag kommit till Hultsfred som någon frälsare utan snarare som katten som klampat in i glashuset. Jag fikade utan sällskap vilket brukar vara ett bra tecken på att ingen vill frottera sig med en i dylika sammanhang. Jag åkte därifrån nöjd att jag hade fått möjlighet att säga det i alla fall och att dom inte kastade tomater på mig. Kanske hade det fastnat hos någon?

Nu är det antagligen annat ljud i skällan. Kommunens del i förlusten är 400.000. Tyvärr kommer detta att fortsätta under hela avskrivningstiden och så länge ersättningarna (elpris + certifikatspris) är låga. Det centerpartistiska kommunalrådet säger att det går ihop sig - om det inte vore för avskrivningarna.
Han säger vidare att de åtminstone levererat förnyelsebar el. Men nej, det har ni inte! Jag har förvisso svårt att förstå vad förnyelsebar el är men det kan under inga omständigheter vara el från vindkraft, vilket är en annan fråga.

Här ser vi alltså ytterligare en kommun som gått i en politisk fälla. Här ser vi ytterligare en kommun som blivit ett levande bevis på IGTs ledord: När många säger samma sak har oftast var och en inte tänkt så mycket.

Tragiskt.
 
Uppdatering
Läsekretsen är inte nådig och jag förstår dom. Kommunalrådet är stolt över att ha levererat förnybar el. Vad är då förnybart i att förstöra skogsområden, livsbetingelser för människor och djur med något vi inte behöver? Om det nu är så att koldioxiden är ett problem så bidrar vindkraft med tre gånger så mycket per producerad kilovattimme vid en jämförelse med vatten och kärnkraft. Detta enligt Vattenfalls hemsida.
Vad gäller hållbarheten är det bara framtiden som vet. Hur är det medhållbarheten, produktionen när det börjar närma sig 20-25 år? Hur är det med de gigantiska betongklumparna, glasfibervingarna, oljorna, kablarna och jordartsmetallerna när det skall avvecklas? Det skall bli intressant att se.

En liten kortis om kommunal ekonomi

Jag har skrivit om den havererade lilla kommunen förut. Här kommer lite till.

Bakgrunden är att det uppstod ett "plötsligt och uförutsett" underskott i bokslutet för 2011. Det ledde till att det sittande kommunalrådet, mer eller mindre på egen hand, slog sig ihop med värsta fienden för att lösa problemet.

Som ett led i det här tillsattes en kreativ ekonomichef som tillsammans med de nyvunna vännerna i ledningen fixade så att ett underskott på 60 milj blev ett överskott på 150 milj.

Det här gjordes genom att skulder och tillgångar lyftes från kommunen till de kommunala bolagen som kom att bli en tummelplats för trixande hit och dit. Eftersom den gemensamma kakan (skatteintäkterna) inte ökades var man tvungen att hitta på andra sätt att öka intäkterna.

Utan att gå in på detaljer kan man nu, fem år senare, konstatera att ett av de verktyg, förutom avgiftshöjningar och finansiella transaktioner, man använt är den kommunala borgensavgiften. Ursprungligen var borgensavgiften ett sätt att neutralisera konkurrensen mellan kommunala och privata bostadsfastighetsägare eftersom de förstnämnda kunde låna till betydligt bättre villkor. Det här var på den tiden det var såväl dyrt som svårt att låna pengar.

I den lilla kommunen har det urartat så tillvida att kommunen tar borgensavgift på alla skulder - även de som alltså lyftes över på bolagen. Under senare år har det här kritiserats och såväl ledande tjänstemän som Bill och Bull i den politiska ledningen har hävdat att det var lagstadgat att ta ut dessa avgifter. Nu har det visat sig att det var falska påståenden, det finns ingen lag som tvingar detta. Totalt, under dessa fem år, handlar det om ca. 50 milj som tillfallit kommunen inklusive borgensavgift för bostadsbolaget som skulle kunna vara legitim även om finns anledning att ifrågasätta procenten (Helge).

Jag kommer då till min favvofråga. Vad är värst - att fara med osanning eller att inte veta?
 
Spelar det här någon roll - det är väl bra att kommunen går med vinst?
Första frågan man skall ställa sig är huruvida en kommun skall gå med vinst.
Nästa fråga rör det politiska arbetet som till stor del handlar om att gneta med krona för krona och prioritera dessa till en gapande hord, medborgarna, av omättliga munnar av olika intressen, allt från barnomsorg till stöd för elithockey. Det är inte lätt men det ingår i uppdraget och det är därför vi har det system vi har. Det kallas demokrati. Det är där som vi skiljer oss åt. Var skall pengarna genereras och hur skall de fördelas?
 
Genom det system som valts i den lilla kommunen har man lyckats invagga politiken i den falska föreställningen att allt är frid och fröjd. Som en följd av det har man ägnat sig år roligare saker så som att kasta pengar i en oanvänd farled, laga hamnnen för en Gotlandstrafik som havererade, fantiserande om en ny infart till den lilla staden på skäret samt den våta drömmen om en utbyggd flygplats. Dessutom har man bemannat kommunen med nya människor som ofta tituleras ...."strateger". Det kan vara kommunitationsstrateger, klimatstrateger, miljöstrateger där det gemensamma är att det är såväl kostsamt som onödigt. Ansvariga för de kommunala bolagen har lyckats lura i sina styrelser  om det oerhörda värde just de tillför verksamheten vilket lett till betydligt högre löner än om de haft motsvarande ansvar i kommunal verksamhet.
 
Tyvärr är det så att verkligheter oftast kommer ikapp sina skygglappsförsedda kappvändare vilket kommer att ske även i den lilla kommunen. Onödiga avgifter och höga räntepåslag i självkostnadsverksamheter (vatten/avlopp och sophantering) kan skapa återbetalningskyldighet vilket det finns en dom på när Stockholms vatten försökte sig på samma trick.
 
Om/när verkligheten kommer ikapp visar det sig huruvida det är ett luftslott som är byggt. Om det är så kommer andra än de som orsakade bygget att få rensa i rashögen.
Är det vad som nuförtiden kallas "hållbart" eller är det bara ytterligare en torrkvist på det evigt växande trädet?