Nya intryck...

... är alltid bra. Det piggar upp att få komma ifrån den närmaste ankbaljan. Min hustru och jag brukar ta oss en sväng så här i månadsskiftet januari februari, just när jagandet är över, kylan håller oss i ett järngrepp och livet är allmänt trist. Så även i år.

Förutom att man får tid att prata och åter lära känna varandra efter en lång tid av mycket bortavaro i skogarna så ger det ofta perspektiv på tillvaron.

När vi lämnade var drevet i full gång med Kommunal och utrikesministern. I sanning en intrikat insikt i livet bland dom som leker med andras pengar.
Som om inte det var nog dunkade man på med något än bättre där huvudspelarna kunde definieras som nazister, rasister och fotbollshuliganer. Allt på en gång i en salig blandning.
Det måste kommit som en skänk från ovan för de politiker och fackligt förtroendevalda vars korrupta leverne lades i öppen dager.
Tänk att få alla att bara vända huvudet åt ett annat håll, som på kommando!

För en allmänt skeptisk typ som jag är det lite svårt att ta in påståendet om att rasister, nazister och fotbollshuliganer skulle gjort gemensam sak vad vara det vara må. Sakta och säkert börjar sanningen att krypa fram bakom bruset av slagorden. Det var helt enkelt inte så som media och politiken påstod.

Därmed inte sagt att det inte var en otäck stämning runt centralen i lördags.
Därmed inte sagt att det inte bara var en samling besvikna och arga medborgare som demonstrerade i söndags. Det fanns säkert såväl vänster- som högerextremister på demonstrationen vilket sannolikt är ett problem för alla arrangörer av demonstrationer.
Det finns alltid folk som vill bråka och slåss, tragiskt nog.

Perspektivet är att många ute i Europa skrattar åt oss.
Hur har ni kunnat vara så dumma?
Hur skall ni fixa det här?

Ja, hur kunde vi vara så dumma? Hur skall det här sluta?
Vem skall leda oss när regeringen sover, gömmer sig eller kläcker förslag som är mer att betrakta som ett långsamt självmord, så som hanteringen av vår energiproduktion, utbildningsväsendet, polisen eller försvaret?

Vem, mer än vi själva, kan var så dumma att tro på statsministern, eller om det är viceditan, när dom säger att de skall exportera vårt förträffliga system utanför våra gränser? Gå-före-grejen i en än större megalomanisk tappning.

Jaa, vem? Dom skrattar åt oss.

Varför ljugs det så i klimatfrågan?

Alla vet att det inte är bra att ljuga. Man kan förvisso ha många filosofiska debatter om vad lögn är eller inte är.
När offentligheten halkar på sanningen kanske det inte resulterar i att vederbörande blir tagna med fingrarna i syltburken eftersom det alltid går att slingra sig med att "det var min sanning" eller "jag upplevde det så". Icke för ty känner folkflertalet på sig att det inte är rätt. I och med det skapas ytterligare ett hack i den raspiga förtroendeskivan. Vi ser det dagligen - inte minst i dessa dagar med utebliven rapportering i media, Wallströms lägenheter och därmed Kommunals krumbuktande.

I går råkade jag titta på en slutet av en repris med ett gäng sommarpratare där Moraeus frågar Rockström om klimatet och vad som är rätt eller fel. Det var väl inte en skjutjärnsfråga direkt så Rockström slingrade sig undan med att skepticismen i klimatfrågan i stort sett är borta och att alla forskare är överens. Han dristade sig t.o.m att inkludera sig själv i forskarskaran trots att han inte presterat något inom klimatforskningen. Det är beklämmande att såväl se som höra denna nutida präst som förkunnar sin tro till alla som vill lyssna. Äv värre är det att så få genomskådar honom - eller vägrar se bluffen. En enkel tumregel är att forskare aldrig är överens och ska inte vara överens. Redan där borde vårt välutbildade folk som lärt sig kritiskt tänkande sedan barnsben dra öronen åt sig.
Det gamla vanliga alltså!
 
Klimatavtalet
Och så var det det där med det "juridiskt bindande" klimatavtalet i Paris häromsistens, en beskrivning som såväl sagde Rockström som vår miljöminister marknadsfört som en framgång för mänskligheten.

Sigvard Eriksson tog sig för att kommunicera med Miljö- och energidepartementet enligt följande:

”Vid det stundande klimattoppmötet COP21 avses ett bindande avtal ingås mellan världens FN-länder.
Min undran är, vilka mandat har Sveriges regering/miljödepartementet/miljöministern att ingå internationellt bindande avtal å Sveriges vägnar?
Jag tänker närmast på de delar av avtalet som rör den överstatliga administrationen och kontrollapparaten som så vitt jag förstår skall verka inom FN. Särskilt viktig är eventualiteten av en International Climate Tribunal med befogenhet att utmäta sanktioner vid länders bristande compliance.

Kommer det att bli någon riksdagsdebatt om avtalet? Krävs någon form av ratificering av Riksdagen innan avtalet vinner laga kraft?”


Den 21 januari kom svaret:
Hej Sigvard,
”Tack för ditt mejl. Jag är ledsen över att du har fått vänta så länge på ett svar. Information om klimatavtalet som klubbades i Paris finns på vår webbplats. www.regeringen.se/pressmeddelanden/2015/12/klimatavtal-klubbat-i-paris/

Avtalet kommer att undertecknas i New York den 22 april. Att länderna skriver på avtalet innebär dock inte att de är bundna av det, utan bara att de signalerar att de har som avsikt att bli parter. Innan EU och Sverige förbinder sig till avtalet måste det ratificeras. För ratificeringen krävs riksdagens godkännande. När det kommer ske är inte klart i dagsläget”.

Vänliga hälsningar

NN

Jaa ni, vad ska man tro på?

Det blev som dom ville

Kommunstyrelsen beslutade om investeringen i hamnen under gårdagens möte. Då är det demokrati, då är det majoriteten som bestämmer. Sånt är livet.

Nu återstår det att se hur det går med renovering, färjetrafik och hamnoperatör.

Jag har en känsla av att det sista ordet inte är sagt.