Sopimporten upphör - inte

 
Jag skrev för ett tag sedan att den debatterade importen av sopor från andra sidan Nordsjön skulle upphöra. Sista lasset skulle gått i fredags och hamnen skulle vara tom. Nu blev det inte så - tågproblem sades det, vilket är en relevant undanflykt i dagens Sverige i allmänhet och Tjustbanan i synnerhet - när det gäller persontåg. Huruvida det är gäller för uppbokade frakttåg vet jag inte, faktum att soporna ligger kvar i hamnen kvarstår dock. Det handlade för övrigt inte om att sophanteringen skulle upphöra utan det var ett uppehåll under några "kritiska" sommarveckor.
 

Hela den här historien föranleder lite tankar om nutiden. Vad håller vi på med? Å ena sidan talas det "hållbarhet", klimat och bioenergi utan att någon tycks ha en övergripande tanke eller vet vad de talar om.
- Å andra sidan förstör vi energisystemet med intermittent produktion.
- Vi förstör miljön genom att industrialisera vår unika vildmark (200 meter höga vindkraftverk).
- Vi förstör statens ekonomi genom tron att vi, småsyskonen uppe i norr, tror att vi skulle vara duktigare än Europerna på sin egen energimarknad.
- Här hemma släpper vi loss ansvarslösa tjänstemannakrafter som tillåts överinvestera i kraftvärmeverk runt om om i landet.

Detta var bara ett axplock av tidens imperfektioner och det inom energisektorn där det är det sistnämnda som kokar ner i import av sopor från fjärran land.

I länkad artikel försöker hamnchefen få oss att tro att det här med soptransporter runt om Europa är något som kommit för att stanna. Det är systemen för hantering och paketering som måste utvecklas, inte tanken som lett till denna utveckling. Han kanske har rätt men jag hoppas innerligt att han har fel.

I grund och botten kan man aldrig komma ifrån det faktum att sopor är sopor. Vad folk lägger i sin soptunna går aldrig att kontrollera, vilket sorteringssystem man än inför. Själv kastar jag sommargrävlingarna i soporna vilket jag svårligen kan tro att någon sopauktoritet i sin vildaste fantasi skulle kunna räkna ut. Det brinner bra men bidrar kanske inte till väldoften på vägen fram till förbränning - om man säger så.
- Sopor luktar skit, med eller utan grävlingar.
- Sopor drar till sig ohyra.
- Lakvattnet, vare sig det rinner ut i dagvattensystem eller direkt över kajkanten, är minst sagt miljövidrigt.
Om jag tillåts fördröja mig lite vid lakvattnet så är det oerhört viktigt att ta hand om det vid en "vanlig" soptipp. Det investeras miljoner för att förhindra läckage till omgivningen. När soporna kommer på båt och lastas av i hamnen så verkar denna omsorg som bortblåst. Man behöver inte studera bilden ovan särskilt länge för att inse att även importerade sopor genererar skitigt lakvatten vilket då rinner rakt ner i havet. I detta fall något hundratal meter från kommunens campingplats. Hur tänker man här? Tänker man?
Frågan är hur båten rengör sina lastutrymmen efter en soprunda. Vem tar hand om det vattnet? Jag skulle kunna tänka mig att det är naturen som får ta den smällen vilket får uppmaningar från länsstyrelser (i detta fall Skåne) att inte pinka från relingen på segelturen att framstå i ett naket löjes skimmer.

Självklart handlar det ytterst om pengar. I den lilla kommunen har man investerat runt 300 miljoner i en ny kraftvärmepanna som förbrukar mer material än de egna innevånarna kan producera. Då är sopor som man får betalt för betydligt bättre än biobränsle som man måste betala för. Det kan vem som helst räkna ut.

Vad händer den dagen då sopcirkusen måste upphöra, den dagen då tillräckligt många pk-typer inser det ohållbara i situationen?
Då är det bara att köpa biobränsle mina vänner.
Då måste fjärrvärmetaxan höjas vilket gör att kunderna byter till värmepump.
Sker detta i kombination med låga elpriser ger elproduktionen ett ytterst dåligt bidrag.
Värmeverket blir helt enkelt olönsamt och Sveriges kommuner står inför ett än värre problem än Vattenfall.
Vem tar ansvar för det? "Ingen" är mitt stalltips.
 
UPPDATERING
Cirkusen kring soporna fortsätter.
Nu säger sig Naturvårdsverket ha lösningar på luktproblemen. Det handlar om emballage och "förbehandling" av sopor.
Jag tror personligen att detta bara är trams. Hur skulle man kunna förbehandla sopor? Var? När? Om det går, hur vet man att det är riktigt gjort?
Det är trots allt inte guld vi talar om. Det är sopor. Sopor luktar skit och drar till sig ohyra vilklet de alltid gjort och alltid kommer att göra. Sen kan byråkraterna på NV säga vad dom vill.
Stoppa skiten!

Krock i PK-grytan

Vårt tillvaro har förändrats mycket under senare år, tycker många av oss som är i den. Självklart står ett samhälle under ständig förändring och lika självklart är det de levande som tycker att det är det största som någonsin hänt. Det är bara några axplock som hamnar i historieböckerna efter ett tag.

Alla är nog överens om att digitaliseringen, urbaniseringen, vägen mot det mångkulturella och omställningen till det "hållbara" samhället är något stort i vår tid.

Själv ser jag ett mönster i hanteringen av stora frågor. Det har förnädrats mycket sedan folkhemmets storhetstid då man hade en distribuerad beslutsapparat med många små kommuner och folkvalda i samarbete med en hög aktivitet i olika politiska församlingar. Då, efter kriget, med umbäranden och en gryende framtidsoptimism kanske det var enklare att lura i folk förträffligheten i det demokratiska systemet. Det faktum att fler människor var inblandade i besluten kvarstår dock.
 
Under senare år hamnar många frågor i den s.k "åsiktskorridoren" innebärande att de som inte håller med kastas ut i kylan eller tystas vilket  diskuterades livligt under årets Almedalsvecka. En av tillskyndarna till korridormetaforen var bl.a Alice Teodorescu som blev emotsagt av etablissemanget, politiker och journalister i en salig blanding. De sistnämnda hävdade att "korridoren" inte existerar utan mer eller mindre utgör ett hjärnspöke och bottnar i att folk med avvikande mening är rädda för att få mothugg. Själv höll jag på att falla för den argumenteringen eftersom det faktiskt är många som framför avvikande meningar.
Alice påstår att dessa människor ofta bemöts med personliga påhopp och förklenande omdömen i stället för en saklig argumentering. Jag tror att hon har rätt men jag tror också att hon glömde det faktum att avvikande meningar ofta bemöts med total tystnad.
Det är ofta så att många "korridorfrågor" är svåra att argumentera för och då återstår bara tystnad eller krig mot den som inte håller med.
 
Många av mina favoriter tillhör kategorin "korridorfrågor" såsom klimatfrågan i allmänhet - vindkraften, biogasen, strandskyddet, äganderätten, byråkratiseringen, vargen och landsbygdsavvecklingen in synnerhet.
Utanför mina favvoområden har vi invandringen, islamiseringen, pacifismen, avkristnandet och hbtq frågorna som tryckts på befolkningen av en minoritet som ansett att dom gjort något bra för vårt samhälle. Den stora frågan är om de verkligen gjort så gott.
Personligen tror jag inte att ett samhälle utan normer eller i normupplösning klarar sig särskilt länge. Det går helt enkelt inte att släppa på "sitt" samhälle av vilket slag det vara må - i vårt fall det "Det Svenska" - vad nu det är egentligen.
 
Å så ett exempel
I slutet av denna månad anordnas det en Pridemarsch på Norra Järva. Under buller och bång skall det vandras från Tensta till Husby genom bostadsområden och grönområden. Förutom att det är en bit att gå, delvis på asfalterade stigar i fästingland, så går de genom områden som kanske inte gör vågen för att få dessa människor in på livet.
En sak kan vara att många svenskar knyter näven i fickorna över paraderande existenser med allköns sexuella läggning som de inte är intresserade av elller har att göra med. Vi är av tradition tysta och fogliga och låter oss beredvilligt kokas likt grodan i grytan.
En annan sak är hur våra nya svenskar tar det.
Nu verkar det vara så att denna marsch är arrangerad av SD-folk för att visa på krocken i PK-grytan och då börjar det bli intressant. Att tycka illa om SD kan alla göra utan att löpa risk för "korridorbehandling". Hur skall man hantera detta när det kanske är SDHBTQ som "stör" i invandrartäta bostadsområden, som rimligtvis borde ha samma rätt att marschera var dom vill. Helt plötsligt blev arrangören viktig, det blev "fel" arrangör - enligt vänstern. Då får dom som vanligt svårt att manövrera i grytan/"korridoren". HBTQ får ju ingen tycka illa om liksom muslimer eller bilbrännande ungdomar i dessa förorter.
På målplatsen för marschen ser jag framför mig en salig blandning av halvklädda, sminkade hbtq-personer, burka eller huvudduksklädda kvinnor, människor med alla tänkbara hudfärger, barn och vuxna dansande runt vindkraftverket till ylande vargar och Birgit Friggebo sjungandes "We shall overcome".
 
Kan det vara så att vi ser början på svårigheten i att hantera vår normupplösning?

Sopimporten upphör

 
 
Kommunens inspektörer tog sina luktorgan, for ut till hamnen och konstaterade att lukten från de Irländska och Engelska soporna var en sanitär olägenhet. Därmed stoppas hanteringen. Bra så.
jag får inte till länken på min iPad men ni kan läsa här, kopiera och klistra in: http://www.vt.se/nyheter/sophantering-vid-hamnen-stoppas-8372760.aspx

Varför kunde det här hända?
I grund och botten beror det på att ett stort antal fiffiga tjänstemän fått ett stort antal ofiffiga politiker att klubba investeringar i kraftvärmeverk. Om det vore så att en kommun skaffar ett verk för att göra det bästa av sina innevånares avfall vore det helt OK. Men nu är det så att dessa verk är större än det egna behovet och då måste man tillföra material utifrån. Det skulle kunna vara grot, genar och toppar, från skogen - men det blir för dyrt. Då återstår det bara sopor utifrån, från länder som inte haft tjänstemän och politiker av den kaliber vi har alternativt att de inte behöver eller kan tillgodogöra sig värmen från sin sopeldning.
Vilket skäl exporterande länder än har så kvarstår frågan varför vi skall ta hand om deras skit. Varför vi skall investera miljarder som skulle kunnat investeras i annat, det som en kommun skall göra till exempel.

Om det nu är så att det här med sopimporten visar sig vara så korkat som det verkar kommer verken att behöva höja sina priser, då kommer kunderna att hitta alternativ och därmed tappas lönsamhet i anläggningen. De låga elpriserna gör bidraget från elproduktionen inte blir så stort som det var tänkt. Då är det innevånarna som får ta smällen - inte de fiffiga tjänstemännen eller de ofiffiga politikerna.

I dessa tider pratas det "hållbarhet" av alla och en var men väldigt få av dessa förstår vad de pratar om. Hade de bara använt en bråkdel av hjärnkapaciteten borde de insett det ohållbara i att överinvestera i anläggningar för att elda sopor hittagna från andra sidan Nordsjön. Samma människor talar om biobränsle men vill inte betala för det (jag tycker i och för sig att man bör eftersträva en högre förädlingsgrad än eldning av skogens produkter). Har de någonsin ägnat tid åt att få ihop dessa motsägelser?

När det här är över kommer värmeverken med sina skorstenar bli vår tids monument över människor med vår tids makt. Inte lika imponerande som tidigare generationers skryt över sig själva.