Terrordåd?

Är det något jag missat?

Hur kan det råda tveksamheter huruvida bombdådet är en terrorattack eller inte?
Jag förstår att det kan vara olika motiv och olika utförare, allt från militanta islamister till böghatare men ett terrordåd är det väl lik förbannat?

Alternativet skulle vara att det var en bomb som "råkat" brisera av misstag. Det är naturligtvis en förklaringsmodell, vilket nog bara svensk PK-media skulle försöka sig på - för att sedan ändra sig utan att låtsas om det.

Socialismens fula tryne

Totalitära tendenser finns där, djupt inom oss. Det är det yttersta beviset för en lyckad maktkamp men även det första steget mot ett nederlag. Det oundvikliga fallet sker med stora förluster i samhället som sådant, ekonomin och i värsta fall avdagatagna- stukade- förnedrade eller på annat sätt spolierade människoliv.

Efter ett fall av en totalitär regim har människor lärt sig den sura vägen vad det inneburit. Segrarna fördömer, förbjuder och gör allt i sin makt för att det inte skall upprepas. Under en mansålder, eller så, kommer det heller inte på frågan att dessa gamla tider skall återuppstå.
Därmed inte sagt att det försvunnit. Det ligger där inom oss som det brandberoende fröet som ligger djupt nedbäddat i förnan och väntar på nästa eldsvåda. Den kommer - var så säker.

För vår egen del börjar första världskriget kännas avlägset med sina 100 år på nacken. Andra världskrigen med dess rådande regim börjar också kännas avlägset. Socialismen har vi levt med under 100 år, en födelsedag våra egna kommunister försökte skyla undan utan större framgång.

Kommunerna, som från början var tänkt som det ultimata demokratiska bygget, håller på att raseras av en ny makthunger - DEMOKRATUREN.

Dolt bakom beslut i Kommunfullmäktige har den lilla kommun jag är skriven i har flyttat över tillgångar och skulder till aktiebolag där moderbolaget ägs av kommunen och resten av moderbolaget.
- Vi vet vem som beslutade.
- Vet dom som beslutade vad som beslutades? Sannolikt inte.

Ganska snart blir det här ett självspelande piano långt utanför den demokrati vi tror att vi har. Besluten i kommunfullmäktige kommer, ett efter ett, utan att ledamöterna får se hela bilden - eller planen om du så vill.
Besluten handlar om att ta över finansavdelningen (som lite skrytsamt kallas internbank). Det beslutas om att bolagen skall få investera 10% av blansomslutningen utan att fråga Kommunfullmäktige (vilket kan var upp till 150 milj!).
Det "råkar" bara bli så att det kommunala bostadsbolaget skapar en egen byggverksamhet och bolaget som sköter vatten, avlopp, värme, gator mm lägger sig till med en entreprenadverksamhet. Bolagen suger upp personal från den lokala arbetsmarknaden vilket gör livet surt för de privata företagarna.
 
Styrelserna, som tillsätts politiskt, avlövas genom att bli itutade att det inte finns utrymme för politik utan att de skall verka efter "bolagets bästa", läs ordförandes och VDs åsikter.
Det går mycket väl att sitta i en bolagsstyrelse med en egen agenda, t.ex som en representant för en ägargrupp. Varför skulle inte en styrelseledamot i ett kommunalt bolag kunna representera det parti som tillsatt hen?

I lördagens ledare i VT gör Jacob Styrenius en strålande analys av läget.
Han menar att det kommunala utjämningssystemet är en bov i dramat - tro mig det kommer att bli ett drama framöver. Han menar att vår lilla kommun inte tjänar på att göra det de skall göra - se till så att medborgarna kommer i arbete och börjar betala skatt. Det straffar sig så till den grad i minskade intäkter från utjämningssystemet att nettot av insatsen blir näst intill försumbar.

Kommunen är omättlig vad gäller projekt. Pianot spelar på och lanserar ofta projekt som skulle "sätta kommunen på kartan" vilket kan vara äventyrsbad, flygplats, flashiga byggen, tågbanor, infarter - fantasin har inga gränser - det har ekonomin. Vad göra?

Pianot spelar, men inte av sig själv. Där finner vi tjänstemän som vill ha högre lön. Där finner vi politiker som vill bli ihågkomna. Där finner vi svansviftarna som inte säger något, som i tysthet och oförstånd förstärker ljudet från det glättiga pianot.

Det socialistiska i det här, enligt Styrenius, är att kommunen suger upp verksamhet som skulle kunna utföras av privata företag, snickare, målare, åkare, entreprenörer, ingenjörer, restauratörer mm.
Självklart är detta förkastligt ur många aspekter.

Jag har nuddat vid en del sidor av detta mynt och återkommer till fler.
Ett företag skall leva sitt eget liv, det skall växa och leverera vinster till sina ägare och varor/tjänster till sina kunder. För att det här skall fungera måste det finnas en kompetent ledning. Ni kan säkert dra er till minnes många större företag som fått sina ledningar utbytta som en följd av dåliga prestationer.

Hela tanken med aktiebolag rymmer inte, eller borde inte rymma, kommunalt ägande. Det kommunala aktiebolaget är naturligtvis ett AB i formell mening men ur alla andra synpunkter är det bara en konstruktion vars syfte, i praktiken, är att kringgå demokratin.
Det finns ingen ägarkrets som kräver resultat, trots att de kommunala företrädarna hävdar att så är fallet, eftersom ägarna, kommunmedborgarna, inte har tillträde till bolagsstämman.
Styrelserna, som är tillsatta av politiken, lövas av och tillåts inte "tycka" enligt egen övertygelse (vilket styrelseledamöter i ett privat bolag får) - det är "bolagets bästa", läs ordförande och VDs åsikt, som gäller
Det kommunala bolaget har inga kunder eftersom de oftast verkar under monopolliknande former.

Kvar står företagsledningen som skall styra en skuta med tiotusentals anställda och en balansomslutning på flera miljarder. Det är ett stort företag som kräver företagsledningsförmåga utöver det vanliga.

Den slutliga frågan blir då om en kommun lyckas locka till sig dessa förmågor?
Jag hoppas du inser retoriken i frågan. Det är väl rätt självklart att en människa som besitter ambitioner och förmåga inte slösar den på ett sömning kommunalt bolag.
Kvar blir ledarskapets gärsgårdsserie vilket kommer att bli tuvan som stjälper detta kommunala jättelass från den väg de aldrig skulle tagit in på.

Skogen - vårt gröna guld

I dagens VT har Moderaterna i Norra Tjust nedanstående insändare.

Det är viktigt att veta vem som gör vad i ett samhälle. Äganderätten är grundbulten i sammanhanget. Skogsägaren skall sköta sitt, liksom villaägaren och alla andra efter sina förutsättningar.
Det blir riktigt fel när människor som inte har ett dugg att göra med skogsägande lägger sig i hur den brukas. Ingen vet den underliggande agendan med med argument som "allas tillgång till skogen", "vår" skog etc. halkar samhällsdebatten fel och, i värsta fall, även lagstiftningen.
 
Om man ser på dagens skogsbruk och tillståndet i skogen så finns det inget som tyder på missbruk - snarare ett resultat av mångårigt ansvarstagande om långsiktigt brukande.
 
Tyvärr kan detta ändras i ett slag. Antag att det här med återgången till stenåldern får fullt genomslag i det allmänna medvetandet. Materialet för att uppnå "hållbarhet", "fossilbränslefritt", "eko"  eller andra floskler som kan rota sig i framtida opinion kommer till stor del att tas från skogen.
Skogen kommer inte att räcka till och då måste man göra avkall på skogslagstiftningen vilket antagligen skulle innebära att det tummas på "skogslagret".
 
Vi har sett det förut, vilket påtalas i artikeln. Vi har, i närtid, sett hur man förvränger synen på naturhänsyn vid industrialiseringen av våra skogar med vindkraft, vilket är helt obegripligt och dessutom för något vi inte behöver eller ens gör påstådd nytta.
Människa är i stånd till vad som helst, därför är enskilda skogsägare viktiga!

 
Så här tycker i alla fall Moderaterna i Norra Tjust:

Skogen - vårt gröna guld
Skogen har bringat rikedom till vårt land sedan mitten av förra tusentalet. Först var det gruvdrift som krävde oerhörda mängder med ved då det var med eld man gjorde berget sprött för att kunna bryta loss malmen. Fortsatta processer krävde mycket ved för att smälta ut metallen ur stenen, metaller som har förädlats och exporterats allt sedan dess. Skogen har gett oss byggmaterial, skeppsvirke och bränsle.

Sammantaget gjorde dåtidens nyttjande, eller snarare övernyttjande, av skogen att det nästan var slut vid 1700-talets andra hälft. Bergslagen var i princip kalavverkat och i vårt eget län skrev landshövdingen till kungen med budskapet att det inte fanns någon avverkningsbar skog tre mil från kusten.

Sedan dess har staten fört en långsiktig och medveten skogspolitik i syfte att öka volymen av stående skog vilket i sin tur givit ökad produktion. Med morot och piska har man fått skogsägarna att avveckla improduktiva skogsarealer till förmån för mer växtliga och lönsamma trädslag. I dag har vi mer skog än vi någonsin haft med en väl fungerande industri i alla led.

Den viktigaste komponenten för vårt välstånd är äganderätten. Den är grundlagsfäst och innebär att alla fritt skall kunna förfoga över sin egendom. Ingen ska förlora egendom mot sin vilja, vare sig det handlar om det lilla barnets trehjuling, bilen, villan eller skogsfastigheten. Ägandet av en skogsfastighet är omgärdat av regler som rör allt från plantering till avverkning vilket skogsägarna, med få undantag, respekterar.

Skogen representerar stora värden för skogsägare, entreprenörer, industri, slutanvändare och sist, men inte minst, samhället i form av exportintäkter. Det värdet måste tas till vara om vi fortsättningsvis skall kunna kalla oss för välfärdsstat.

Självklart är rekreationsmöjligheterna för människor och uppehållsorter för sällsynta arter värt att beakta. Det finns en uppenbar risk att det kommer i konflikt med äganderätten och ekonomiska intressen för såväl enskilda som det gemensamma samhällsbygget. Ingen kan leva av en skog med avverkningsförbud för att den råkar hysa en bombmurkla.

Trots statliga pekpinnar och stundtals till och med förbud att åter beskoga med annat än gran och tall så innehåller våra skogar en blandning av ålder, trädslag och olika marktyper så som till exempel beten. Detta är markägarnas förtjänst som av eget intresse bevarat det som var och en brunnit för. Någon har värnat kärret och skogen däromkring, skogsbrynet, gammelskogen, örnboet eller hassellunden. Hade inte den där ”någon” gjort det hade vi inte haft några nyckelbiotoper att leta efter.

Vi tror fullt och fast att skogsägarna, med benägen hjälp av Skogsstyrelsen, är fullt kapabla att även i framtiden ta hand om våra skogar så att framtida generationer kan finna sina pärlor ute i den natur vi alla har rätt att vistas i.