Vindkraften vacklar

Sverige har i ensamt majestät, sedan Norge brutit det gemensamma systemet med elcertifikat, beslutat att förlänga tiden varunder det är möjligt att erhålla subventioner (som betalas av elkunderna) i syfte att skaka fram mer "förnyelsebar" el.

Den tid då det var kollektiv eller föreningar som ägde ett vindkraftverk så att medlemmarna skulle kunna få billigare, men framför allt, förnyelsebar el i uttagen är förbi. Dels är det ju samma el som som alla andra har i sina uttag, dels blev det lite kostsamt för medlemmarna eftersom det visat sig att ekonomin inte har hållit. Många sitter med värdelösa andelar i vindkraftverk - få talar om det.

Den tid när kommuner hoppade på tåget för att kunna bli "självförsörjande" på "förnyelsebar" el är också förbi. Även här har den krassa ekonomiska verkligheten slagit sina klor i spendersamma politiker och tjänstemän som helt enkelt spelat bort sina medborgares pengar. Här kan du läsa om ett fiaskoprojekt i Karlstad.

Det tycks emellertid inte vara slut med detta. Det lilla samhället Horn i södra Östergötland har kämpat mot vindkraftsvansinnet de senaste 10 åren. Först var det E-on som skulle bygga en gigantisk vindindustri på mark som ägs av en stiftelse som förvaltas av Riddarhuset. Befolkningen gick man ur huse och politikerna i kommunen (Kinda kommun med Kisa som centralort) avstyrde det hela.

Den sista idioten är inte född, säger vi på IGT kanske lite väl ofta. Den här gången har det multinationella företaget Fred Olsen tänkt ta sig an projektet.
I går kväll hade de kallat till ett förberedande samråd i Kisa Folkets Hus. Tio minuter före utsatt tid blev folk avvisade för att lokalen slukat sitt maximum med hänvisning till brandsäkerheten, vilket i sig torde vara en nyhet av dignitet. Resterande åhörare hänvisades till en angränsande lokal där de via högtalare fick ta del av Fred Olsen-företrädarnas predikningar.

Det kändes lite 70-tal, om ni minns de där filmerna där bygden skulle våldtas av rikisar från någon närliggande storstad med gruvor eller turistområden. I filmens värld slutade det oftast lyckligt, så som sig bör, genom att huvudskurken kommit till insikt, råkat bli förälskad i en "aktivist", eller något annat scriptmässigt genidrag.
Här var det emellertid på allvar. Ett allvar som gjorde luften näst intill ogenomtränglig. Människor som kämpade för att inte bubbla över av ilska. En ilska som, likt pyspunkade däck, släppte sitt innehåll under kvällen.

En liten konsult, tillhörande samma företag som tagit fram samrådsunderlaget skulle det visa sig, presenterade sig som Fred Olsens Renewables projektledare. Han, iklädd ledig klädsel och "konsultdojor", som så väl beskrivs på Instagramkontot med samma namn i singular, började köra igång sin PowePoint show. Ganska omgående påtalades att han inte behövde det - någon gapade ut i lokalen
- "Det blir ändå inget av det här"!
- "Det här kan ni fetglömma"!
Lite jobbig stämning, skulle man kunna säga, om man vore grabben med konsultdojorna.

Sen kom den riktiga konsulten, hon som var kollega med den förste fast de inte sade det.
Hon avbröts av en kvinna som frågade om deras samröre varvid det klargjordes för alla i lokalen.
Hennes arbetsuppgift är att skapa ett underlag för bedömning av lämpligheten i att etablera en vindindustri på ca. 1.500 hektar orörd, vacker mark i södra Östergötland. 1.500 hektar är mycket, ca. 3.000 fotbollsplaner, eller närmare 4x4 kilometer.
Det tar ett tag om man skall hitta spelplatser, lavar, fågelbon, fågelsträck, kulturlämningar, ridvägar etc. Det jobbet går inte att göra vid ett skrivbord uppe i Norrland - man måste vara på plats.
Hon medgav att uppgiften inte varit helt enkel, bland annat för snön - vilket det fortfarande kan vara på vintern. Hon har tagit sig till trakten med tåg där det sista tåget mellan Linköping och Kisa bara går när det passar - om det passar och vädret är ok. Hur hon transporterat sig på plats var lite oklart. Cykel kanske, snöskor? Hon, liksom många av oss, har säkert inte farit alla av lite motion men effektivt är det inte.
Hon vädjade till publiken om hjälp "eftersom kunskapen finns lokalt".
Jaha, varför skall vi hjälpa dig med det?, dallrades det i hela lokalen.
Hon tvingades tona ner värdet av samrådet vad gäller antal verk, storlek på verk och navhöjd.
Varför sitter vi här om det ändå inte skall bli som ni säger?, tänkte nog många.

Sen blev det frågestund
Trots att publiken var, minst sagt, skeptiska till det hela så var tonen överlag respektfull. Det blandades frågor om stort och smått. De klagade lite på att några frågeställare inte hade frågor utan snarare påståenden i monologform som sällan, eller aldrig, stödde Fred Olsens mission. Jag kan inte se att bolagets representanter lyckades räta ut något frågetecken, låt vara att de jobbade i motvind.

Själv är jag road av den övergripande frågan "what´s in it for them?"
Man behöver inte vara ett matematiskt geni för att förstå att det inte handlar om att tjäna pengar - det borde dom kunna göra på annat sätt.
Man behöver inte vara ett humanistiskt geni för att förstå att det inte handlar om att "rädda världen".

 
Då återstår två saker

1. "Greenwashing"
Fred Olsen (se bilden i sidhuvudet så förstår du) är ett gigantiskt företag som:
Prospekterar olja - skitigt.
Kör stora oljetankers - skitigt.
Kör stora kryssningsfartyg - skitigt.
I det perspektivet kan man förstå om något ljushuvud lanserar idén om att tvätta bort lite av det skitiga genom att ge sig in i cirkusen med "förnyelsebar" energi.

2. Ekonomi
Dålig ekonomi kan ju inte ens ett multinationellt företag dra på sig hur som helst. Här kommer det fiffiga.

Ett vindkraftverk är en inventarie som vilken som helst. Verket kan skrivas av (I Sverige alla fall) skattemässigt på tre till fem år. Bokföringsmässigt på 20 år, eftersom det anses vara livslängden (vilket är tveksamt). Skattemässigt skapar dessa avskrivningar ett underskott som i sin tur kan kvittas mot vinster på andra ställen i koncernen för att därigenom "optimera" skattesituationen.
Dag ett efter det att den första femårsperioden löpt ut säljer man verket till ett annat bolag i koncernen för bokfört värde, dvs. 75% av ursprungsinvesteringen. Därigenom skapas ett nytt avskrivningsunderlag under fem år, nya underskott och lägre skatt.
I nästa femårsperiod säljer man det igen, denna gång till 50% av ursprungsvärdet och efter ytterligare fem år till 25% av ursprungsvärdet. Därefter finns inte mer att mjölka ut.

Vad ger detta?
Vi antar en investering på 5,3 miljarder. Den ger ca. 0,8 Tw. Då
- Ger det intäkter 320 milj/år i 15 år, därefter 280 milj - ca. 6 miljarder (elcertifikaten gäller i 15 år).
- Summa avskrivningar efter alla "snurror" blir ca. 10,5 miljarder
- Skattemässiga underskott ca. 4,5 miljarder
- Minskad skatt ca. 1 miljard
- Sämre intäkter ger större underskott som delvis betalas med minskad skatt

På en investering om drygt 5 mijarder är det alltså några stackars skattebetalare som går miste om en miljard vilket gör att deras "greenwashing" kanske betalar sig trots allt.
 
Till de stora frågorna
1. Är det rimligt att befolkningen i och kring Horn skall få betala med sin tillvaro för att ett stort multinationellt företag skall "piffas upp"?
2. Är det av samma skäl rimligt att skattebetalarna, var de än befinner sig, skall bidra med så mycket pengar till denna uppsminkning?
3. Är det rimligt att förstöra vår natur genom att etablera vindkraftsindustri över stora områden när de inte bidrar positivt till vare sig "klimatförändringen" eller elförsörjningen?
4. Är det överhuvudtaget rimligt att förstöra vår natur som en följd av ett vansinnigt "hitte på"?
 
Nu är det Horn. Nästa gång kan det vara ditt sommarparadis, villa eller lantgård.
 
Vad Sverige behöver är tillgänglig och prisvärd el.
Vi behöver INTE naiva politiker! Vi behöver INTE vindkraft!
 
Uppdateringar
Corren skriver.

Tummetott?

I går visades det sista av två program som SVTs Uppdrag Granskning gjort om Västerviks kommun.
Här kan du se det första programmet
Här kan du se det andra programmet

Denna gång handlade det om utbyggnaden av Västerviks flygplats.

Där framgick följande:
- att det initierades av dåvarande kommunalrådet med anledning av Björn Ulvaeus "önskemål".
- att den man försökt fjäska för inte tycker att försöket duger och att det är "halvhjärtat".
- Politiken och tjänstemännen har underblåst utomståendes "intresse" av en flygplats genom att själv skriva underlag för inlagor och insändare som sedan placerats ut hos lämpliga avsändare.
- att den utbyggnad som gjorts sannolikt inte kommer att vara tillfylles för de flygmaskiner man sagt sig vilja ta emot.
- att sittande kommunalråd inte har kontroll över sina styrkor.
- att oppositionsrådet gör som han vill och fortsätter att hantera sanningen på ett väldigt speciellt sätt.

Redan efter förra programmet hyste IGT åsikten att oppositionsrådets lämplighet som ledare för Moderaterna i kommunen, regionen och riksdagen (han står högt på alla listor) borde ifrågasättas.
I dag känns det som om den rebelliska bubblan lider av pyspunka då vederbörande piskat upp en stämning bland sina tillskyndare som antagligen gör att han kan sitta kvar.

Det är beklagligt att det politiska systemet inte har förmåga att avlägsna fifflande och ljugande politiker som tar skydd bakom en "majoritet".
Det är beklagligt att denna "majoritet" inte har förmåga att värdera saken oibjektivt utan tar ställning mot något genom att vara för fifflaren.
Det är emellertid många där ute som delar vår uppfattning vilket innebär att det kommer att komma många nya tillfällen att ifrågasätta ledningen för M i kommunen.

IGT - får alltid rätt har vi slagit oss för bröstet och sagt. Får vi kanske fel nu?
IGT lägger därmed ner frågan till dess att något nytt dyker upp.

Framtiden i egna händer

Med anledning av de senaste månadernas diskussioner kring oppositionsrådets förehavanden närmar sig tidpunkten då vederbörandes framtid tar sig en av två vägar. Den ena rutschkana ner för taburetterna, den andra en tveksam tillvaro i rikets högst beslutande organ Riksdagen, eller Regionkommunen, eller Kommunstyret.

I söndags hade Moderaterna i Norra Tjust, MNT, ett välbesökt årsmöte där vi bland annat fick besök av Gunilla Carlsson, fd. vice partiledare, som höll ett bejublat framträdande.
IGTs medarbetare avgick ur styrelsen, inte på grund av misskötsel utan en önskan från IGTs sida om ett ökat oberoende.

Under övrriga frågor beslutades att inge en hemställan om ny nomineringsstämma för kandidaturerna på kommunens lista inför valet. Det kan, enligt stadgarna, göras inom tre veckor efter ordinarie stämma om särskilda skäl föreligger. Tidsramen är OK och särskilda skäl föreligger sannerligen.

Media, som lokalblaskan kallar sig, har slagit upp detta i en artikel, se nedan, där man säger att MNT vill ha bort toppnamnet från listan, vilket kanske är att skruva till det lite extra. Vad gör man inte för att sälja? MNT vill snarare pröva huruvida medlemmarna tycker att det som varit är OK. Tycker de så får det vara deras ansvar. Sista ordet är emellertid inte sagt i detta.

Om vi trots allt antar att det finns krav på vederbörandes avgång vilket IGT berörde i går ur aspekten kandidatförsäkran så måste man ändå fundera lite kring alternativet.

Vad säger han själv?
"Jag överlåter till andra att besluta..."

Vad gör man i en situation som denna?
Ytterst handlar det hela om huruvida platsen vid köttgrytorna fortfarande står öppen. I det perspektivet är det lätt förstå den som försöker hålla sig kvar.
De stora frågorna är hur detta kommer att sluta, avgång eller inte?
Hur skulle en framtid med uppdragen kvar te sig?

Riksdagen: Hur kul är det att komma till Riksdagen som en avdankad Tipp-Ex:ande och ljugande kommunpolitiker? Är det en lämplig plattform att forma det framtida Sverige ifrån?
Eftersom egenskapen att ha ett pragmatiskt förhållningssätt till sanningen är spritt långt utanför kommunen och det egna partiet kanske det planeras ett nytt utskott - Sanningsutskottet. Det kanske kunde vara något om än föga ärofullt.
 
Regionförbundet: Tyvärr är nog det här den enda platsen där man kan gömma sig undan utan att göra någon större skada varken för sig själv, partiet eller verksamheten/politiken.
 
Kommunen: Det är antagligen svårt att komma tillbaka i lokalpolitiken efter allt det här. Femton år innebär många kompromisser och med dem infaller förr eller senare "pay off" som i sin tur innebär kompromisser som ingen nytillträdd skulle behöva bry sig om. Dessutom finns det en massiv opinon därute som kommer att göra allt för att underminera plattformen för framtida arbete.
 
"De andra", de som skall skall besluta
När han säger att det är "andra som får besluta" gör han två misstag.
För det första är det inte så. I enlighet med den Kandidatförsäkran vi skrev om i går så vilar det på ledamoten att ta ansvar för sina handlingar - med partiets bästa i åtanke. Man kan alltså inte sitta som en proipp och vänta på att partiet skall vidta åtgärder.
 
För det andra så är de där "andra" inte så mycket att hänga i granen. I det skede vi befinner oss i för stunden säger de ingenting, av rädsla för  sin egen framtida karriär, vilket kan tolkas som stöd. Stödet finns bara där så länge det bedöms bättre än motsatsen. När det här går lite längre är det mycket lätt att byta fot eftersom ingen vetat vilken fot de stått på. Då inträffar det obehagliga att ingen står bakom och försvarar det som hänt.
Man skulle också kunna säga att den människohögen beter sig på samma sätt så som du gjort under så många år. De står inte upp för någonting! De försvarar inget!
 
Nå, vad händer då?
Med ledning av tidigare "affärer" så slutar ett sånt här drev när räven är skjuten, vare sig det tar en dag, en vecka, en månad eller ett år. Någonstans utmed denna resa är det klokt att hoppa av för att rädda det som räddas kan av sig själv och partiet.
 
En tvivelsutan god politisk karrär bör inte sluta i förnedring och det kan ingen "annan" besluta än den berörda.
 
Nu väntar vi andra på onsdagens program i SVT1 kl. 20.00
 
 
Läs mer här: