Skogen - vårt gröna guld

I dagens VT har Moderaterna i Norra Tjust nedanstående insändare.

Det är viktigt att veta vem som gör vad i ett samhälle. Äganderätten är grundbulten i sammanhanget. Skogsägaren skall sköta sitt, liksom villaägaren och alla andra efter sina förutsättningar.
Det blir riktigt fel när människor som inte har ett dugg att göra med skogsägande lägger sig i hur den brukas. Ingen vet den underliggande agendan med med argument som "allas tillgång till skogen", "vår" skog etc. halkar samhällsdebatten fel och, i värsta fall, även lagstiftningen.
 
Om man ser på dagens skogsbruk och tillståndet i skogen så finns det inget som tyder på missbruk - snarare ett resultat av mångårigt ansvarstagande om långsiktigt brukande.
 
Tyvärr kan detta ändras i ett slag. Antag att det här med återgången till stenåldern får fullt genomslag i det allmänna medvetandet. Materialet för att uppnå "hållbarhet", "fossilbränslefritt", "eko"  eller andra floskler som kan rota sig i framtida opinion kommer till stor del att tas från skogen.
Skogen kommer inte att räcka till och då måste man göra avkall på skogslagstiftningen vilket antagligen skulle innebära att det tummas på "skogslagret".
 
Vi har sett det förut, vilket påtalas i artikeln. Vi har, i närtid, sett hur man förvränger synen på naturhänsyn vid industrialiseringen av våra skogar med vindkraft, vilket är helt obegripligt och dessutom för något vi inte behöver eller ens gör påstådd nytta.
Människa är i stånd till vad som helst, därför är enskilda skogsägare viktiga!

 
Så här tycker i alla fall Moderaterna i Norra Tjust:

Skogen - vårt gröna guld
Skogen har bringat rikedom till vårt land sedan mitten av förra tusentalet. Först var det gruvdrift som krävde oerhörda mängder med ved då det var med eld man gjorde berget sprött för att kunna bryta loss malmen. Fortsatta processer krävde mycket ved för att smälta ut metallen ur stenen, metaller som har förädlats och exporterats allt sedan dess. Skogen har gett oss byggmaterial, skeppsvirke och bränsle.

Sammantaget gjorde dåtidens nyttjande, eller snarare övernyttjande, av skogen att det nästan var slut vid 1700-talets andra hälft. Bergslagen var i princip kalavverkat och i vårt eget län skrev landshövdingen till kungen med budskapet att det inte fanns någon avverkningsbar skog tre mil från kusten.

Sedan dess har staten fört en långsiktig och medveten skogspolitik i syfte att öka volymen av stående skog vilket i sin tur givit ökad produktion. Med morot och piska har man fått skogsägarna att avveckla improduktiva skogsarealer till förmån för mer växtliga och lönsamma trädslag. I dag har vi mer skog än vi någonsin haft med en väl fungerande industri i alla led.

Den viktigaste komponenten för vårt välstånd är äganderätten. Den är grundlagsfäst och innebär att alla fritt skall kunna förfoga över sin egendom. Ingen ska förlora egendom mot sin vilja, vare sig det handlar om det lilla barnets trehjuling, bilen, villan eller skogsfastigheten. Ägandet av en skogsfastighet är omgärdat av regler som rör allt från plantering till avverkning vilket skogsägarna, med få undantag, respekterar.

Skogen representerar stora värden för skogsägare, entreprenörer, industri, slutanvändare och sist, men inte minst, samhället i form av exportintäkter. Det värdet måste tas till vara om vi fortsättningsvis skall kunna kalla oss för välfärdsstat.

Självklart är rekreationsmöjligheterna för människor och uppehållsorter för sällsynta arter värt att beakta. Det finns en uppenbar risk att det kommer i konflikt med äganderätten och ekonomiska intressen för såväl enskilda som det gemensamma samhällsbygget. Ingen kan leva av en skog med avverkningsförbud för att den råkar hysa en bombmurkla.

Trots statliga pekpinnar och stundtals till och med förbud att åter beskoga med annat än gran och tall så innehåller våra skogar en blandning av ålder, trädslag och olika marktyper så som till exempel beten. Detta är markägarnas förtjänst som av eget intresse bevarat det som var och en brunnit för. Någon har värnat kärret och skogen däromkring, skogsbrynet, gammelskogen, örnboet eller hassellunden. Hade inte den där ”någon” gjort det hade vi inte haft några nyckelbiotoper att leta efter.

Vi tror fullt och fast att skogsägarna, med benägen hjälp av Skogsstyrelsen, är fullt kapabla att även i framtiden ta hand om våra skogar så att framtida generationer kan finna sina pärlor ute i den natur vi alla har rätt att vistas i.

Cirkus i den lilla kommunen

Häromveckan var det dags för Kommunfullmäktige att göra avslut på föregående år. Det var dags att godkänna bokslut, ge varandra ansvarsfrihet och slå sig för bröstet med ett fatastiskt resultat i ryggen.
 
Resultatet
Från att ha legat på minus 60 miljoner i plötsliga och oförutsedda underskott under 2012 ligger man nu och marchar på resultt runt 150 milj för "hela koncernan", som man valt kalla oss i syfte att vilseleda huruvida det är en kommun eller ett bolag man driver. Självklart är det en kommun men den är transformerad till ett bolag enär tillgångar och skulder lagts över i en av kommunen ägd bolagsstruktur. Det är alltså där man "trollat" fram närmar 200 miljoner årligen. Det är lite oklart hur det egentligen gått till och frågan är om den finns någon nu levande politiker i ansvarig ställning som under en minuts talande skulle kunna förklara det hela.
 
Det är ju inte så att att vi fått fler "kunder" eller att "kunderna" köpt mer, så som hade varit en förklaring i ett "vanligt" företag.
Det är heller inte så så att man dragit ner på personal eller effektiviserat verksamheten, så som hade varit en annan förklaring i ett "vanligt" företag.
Det är alltså så att det är samma kunder som köpt samma saker, som tex sophantering, vatten, avlopp, elnät, fjärrvärme, men till betydligt högre priser.
 
Vad värre är att ett bolag i koncernen gjort ett fantastiskt resultat - Bostadsbolaget.
Men vadå, dom skall väl bara förvalta de kommunala bostadsfastigheterna?, tänker du kanske.
Men så är det inte. De har byggt upp en omfattande entreprenadverksamhet med ett annat kommunalt bolag som huvudsaklig kund.
Resultat: +50 milj!
Kommunen bygger alltså åt sig själva där det i ett bolag (Tjust Fastigheter AB) åker upp i balansräkningen och blir resultat för hela koncernen via ett annat bolag (Bostadsbolaget).
Listigt kanske. Är det bra?
Personligen är jag övertygad om att den kommunala organisationen antagit proportioner långt utanför våra folkvaldas kontroll och, vilket är etter värre, vuxit långt över tjänstemännens förmåga. Det har blivit ett självspelande piano som bara spelar på och spelar på hur falskt det än vara må. Kompositören vet inte vad hen skapat och dirigenten har vänt ryggen till.
 
Årsredovisningen
En årsredovisning är en sammanställning av föregående år vad gäller ekonomi och verksamhet. Den kan utformas i all enkelhet, vilket de flesta små bolag gör, eller så kan man se det som ett bra informations- och marknadsföringstillfälle. Hur en årsredovisning skall upprättas står att finna i årsredovisningslagen.
Det är årsredovisningen med tillhörande handlingar som revideras och godkänns av revisorerna, lekammanrevisrorer såväl som proffsrevisorer.
 
Problemet med årets årsredovisning var att den innehöll så många fel att det uppkom förslag om att inte tillstyrka beslut om att godkänna den. Majoriteten var naturligtvis för att godkänna men frågan kvarsår om avvikelserna var så stora att de skulle kunna betraktas som ett brott mot lagen eller vad det är revisorerna egentligen granskat.
 
Nu ligger protokollet för justering. Vad jag förstår gnuggar man geniknölarna för att kunna formulera sig någorlunda rätt. Så snart protokollet anslås kommer dessa punkter sannolikt att överklagas.

Vad är det som är så svårt?

Nu har Tyskland, Danmark och Sverige gjort fullskaliga experiment med "förnyelsebar" el sedan många år tillbaka. Det som sedan början av 1980-talet skulle vara den "rena" lösningen på våra energiproblem kan nu på "riktigt" konstateras som icke fungerande.

Den "gröna" rörelsen fick sin luft av dessa villfarelser och visst lät det bra, men samtidigt så enkelt att alla och en var borde frågat sig om det verkligen kunde vara sant. Ett ganska enkelt tankeexperiment borde givit vilken normalbegåvad person som helst insikten om att sol och vind inte kan generera stabil el dygnet runt, året runt.

Den Australiska delstaten South Australia har satsat så mycket på dessa vansinnigheter att det understundom leder till blackout i elsystemet, nu senast mitt i deras sommar då det används mycket energi för att kyla bostäder, butiker och andra utrymmen.
 
Det som så många varnade för redan i samband med kärnkraftsomröstningen blev verklighet. Den våta drömmen bland flummiga, Kånkenbärande, södertyper sprack efter 35 år.
Den, drömmen, blev en mardröm för människor som fick sin vardag på landsbygden förstörd. Det blev katastrof för tyska familjer som drevs i misär på grund av höga elräkningar och vårt landskap förstördes på ett sätt som gjorts så många gånger tidigare genom historien (industrialiseringen, bergsbruket, baggböleriet mm). Det blev katastrof för många investerare då kalkylen inte gick ihop.
 
Nu verkar det emellertid som om EU håller på att byta fot, Merkel gå mot ett nederlag och att svenska politiker förbereder ett "vi-har-varit-naiva" försvar - för inte kunde väl de förstå vad som var på väg att hända (OBS Ironi).
 
Teknikutveckling är lösningen där ledordet skall vara att ny teknik måste vara bättre än den som ersätts. Vindkraft är varken ny eller bättre. Solkraft må vara ny men den är inte bättre.
 
Hur svårt kan det vara?