Kan man "sätta en kommun på kartan"?

En kommuns grunduppgift är att förvalta gemensamma resurser i form av de skatter invånarna släpar ihop och de tillgångar som byggts upp sedan årtionden tillbaka. Därtill skall kommunen leverera vissa tjänster som lämpar sig bättre i gemensam regi än enskild. Skola, vård, omsorg, vägar, vatten/avlopp - typ.
För en förvaltande person är detta toppen - för en expansiv person är det - uuurk.

I takt med att en kommun växer och tar en allt större andel av ekonomin bemannas den av allsköns löskefolk med egenskaper som spänner över hela fältet - allt från förvaltaren till entreprenören (inte sällan misslyckade). Sistnämnda kategori människor kan vara katastrof att få in i det gemensamma då de kan initiera projekt långt över de risknivåer som är lämpligt. Till detta kommer att de har en pengapåse som i stort sett är bottenlös vilket normalt sett inte gäller för en entreprenör - björnen i honungstunnan således.

Självklart skall jag exemplifiera detta med den lilla kommunen på skäret som tyvärr genomsyras av att den skall "sättas på kartan".
Vadå "sättas på kartan"? Den är väl redan där?

Det talas också om "varumärket" efter inspiration från det privata näringslivet som jobbar mycket med dessa frågor.
Kan en kommun jobba med sitt "varumärke"? Jag menar att man inte kan det då det spänner över ett stort och okontrollerbart fält. Det går helt enkelt inte att avgänsa tillräckligt tydligt och det går definitivt inte att försvara.

Den lilla kommunen har, likt många andra kommuner, idrottsverksamheter som understundom röner vissa framgångar på det nationella planet. I vårt fall rör det sig om speedway och ishockey.
Ingendera verksamhet är numera sprungen ur den lokala myllan såsom Blåbärskungens lag växte fram i de Nordskånska skogsbygderna, väl beskrivet i en ungdomsbok därom. Det handlar oftast om pengar och den som kan skrapa ihop mest kan köpa bäst spelare/åkare och därmed klättra upp i seriesystemet. Det här kan funka alldeles utmärkt i början av resan men slutar ofta med att spelare/förare köps över till andra, mer pengastinna lag, varvid pendelns återfärd tar sin oundvikliga början. Väl där nere på botten kan det skapas nya pengar och ny energi som kan leda till en ny resa uppåt. Dessa fluktuationer är mer legio än undantag.

De lag som är på väg upp skapar en anda och ett rus bland supportrar och anhängare som naturligtvis är en injektion för orten. Lagen är då inte dummare än att de går till kommunen och äskar pengar eftersom de "stärker varumärket". Gladeligen betalas dessa pengar ut under mer eller mindre kreativa benämningar så som t.ex "marknadsföringsbidrag".

Vad händer när laget nått sin topp och det går åt andra hållet? Rimligtvis sabbar dom då "varumärket" genom att alltid figurera i negativa omständigheter. De borde betala för det men så blir det naturligtvis aldrig.

I stället börjar den kreativa i kommunhydran att hitta nya sätt så att föreningen kan ta del av den gemensamma kassan. Inte sällan handlar det om köp eller sälj av arenor, delar av arenor, gatstumpar eller vad man nu kan uppfinna på för att kringgå lagar och regler. Då brukar det bli gurgel där de som inte är intresserade av hockey, speedway eller fotboll uttrycker sitt missnöje att skattepengar slösas.

Så även i den lilla kommunen där hockeyklubben uppenbart nått sin topp med en bra placering i Allsvenskan (näst högsta serien) förra året. Året har inletts dåligt och man kämpar kring nedflyttningsstrecket, publiken sviker och intäkterna rasar.
Kort sagt behövs det mer pengar - närmare bestämt 2 miljoner (vilket antagligen kommer att bli mer innan det vänder upp igen).

Geniknölarna gnuggas bland de kreativa varvid man kommer fram till att kommunen kan köpa "Hyllan" som är klubbens restaurang i ishallen. Priset? Som av en händelse blir det 2 miljoner.

Vad är det då som köps?
Kommunalrådet säger att det motsvarar 8.000/m2 och det är billigt. Så!
Men föreningen har inga m2 att sälja då ishallen redan ägs av kommunen genom ett kommunalt bolag (vilket i sig är en styggelse).
Det enda som återstår är restaurangens inventarier, tallrikar, stolar, bestick mm. I skrivande stund vet jag inte om köket skulle kunna anses tillhöra klubben eller om den investeringen gjorts av fastighetsägaren.
Någon fristående värdering av det som "säljs" har naturligtvis inte gjorts.
 
Som lite grädde på moset kan nämnas att ordförande i klubben tillika är ordförande i Kommunfullmäktige.
Han säger sig iiinte alls blanda samman sina intressen.
"Jag går ut när beslut fattas", säger han.
Ingen inblandning? Morsning!
Kommunfullmäktige skall fatta beslut i frågan och då får väl orförande gå ut och ta ett bloss, som man sade förr i tiden. Så blir man fri från jäv. Vipps, no hands!
Hoppas det blir en ordentlig debatt i frågan. Jag hoppas också att beslutet - om det går igenom - överklagas för att få en ordentlig laglighetsprövning.

Så här går det när kreativa politiker och tjänstemän tillåts leka med andras pengar!

2018 - och cirkusen har redan satt igång!

Den lilla kommunens före detta kommunalråd, nedan kallad "Fd:n", sedan 2014 kallad "oppositionsråd" har klampat in i glashuset och försöker desperat ta sig ur - med än mer glaskross som följd.

Först en liten bakgrund
Fd:ns formkurva har haft en dalande tendens sedan tillträdet 2002 då hen efterträdde ett mångårigt sossestyre. Det började på topp efter det att många förhoppningsfulla lagt sina röster på förnyelse.

Politiken skall leda administrationen i en riktning som gagnar dess finansiärer, skattebetalarna, som rätteligen förväntar sig att deras pengar skall förvaltas med största möjliga förstånd och sparsamhet.
Ett problem för en liten landsortskommun är att pengarna inte räcker till och att befolkningen minskar. I det läget vecklar politiken kollektivt sina pannor varbakom deras hjärnor kokar för att kläcka det där som "sätter kommunen på kartan", "stärker ekonomin" eller något annat mer eller mindre listigt som kan trilla ut ur deras överhettade hattparkeringar. Så även i den lilla kommunen.

När politiken väl fått för sig att "något måste göras" blir den ett lätt byte för mer eller mindre ljusskygga existenser med idéer om callcenter, turistbyar, husbyggen, vägbyggen mm - allt i syfte att kapa åt sig en flisa av ovan nämnda medborgares surt förvärvade skattepengar.

I den lilla kommunen har det varit många havererade projekt med än fler slösade skattekronor i kölvattnet. Det har varit ett stort turistprojekt baserat på det före detta dårhusområdet som blev mer eller mindre ledigt då man i ett slag beslutade sig för att släppa ut de intagna. Efter många turer lades projektet ner och ingen har i efterhand kunnat tala om vad det kostat.

Eftersom den lilla kommunen ligger där ute på skäret var det något ljushuvud som kom på att farleden skulle breddas och fördjupas. Varför är oklart men kanske drömde Fd:n om en strid ström av kryssningsfartyg vars passagerare likt lemlar skulle fylla staden med köpkraft. Det blev inte så. 50 milj senare och utan fartyg har vi i alla fall en bredare och djupare farled - fast ingen ser det underv de glittrande böljorna.

Högt upp över staden ståtar det "gamla" vattentornet. En kompis till Fd:n ville konvertera det till bostäder och utverkade en option innebärande att han skulle få köpa fastigheten för etthundra tusen kronor och sedan bygga. I skrivande stund och många år senare står tornet kvar - outvecklad.

En stor nagel i ögat på de framtidsknarkande politikerna var en förfallen restaurangbyggnad på stadens vackraste läge, vid havet på ett smalt näs. Efter många, många turer står där nu ett hidöst bygge uppfört av en av landets större byggare apostroferad av stadens mest kända profiler som reklampelare.
Som ni alla känner till har det här med strandskydd blivit en stor grej för landets byråkrater, så även i detta fall. När andra får kämpa med en badtunna vid en avlägsen sjö löstes det elegant genom att landshövdingen körde över alla sina tjänstemän varvid det uppstod, om möjligt, än mer gurgel kring bygget. För länsstyrelsen gick det sämre, hälften avgick, en del åkte ner i källaren, några jobbade kvar och landshövdingen fick sparken efter påstådda spritinköp på tjänstekortet och sexsamtal på tjänstetelefonen. Så det kan gå.

Det här, efter den lilla stadens omständigheter, gigantiska bygget skulle befolkas med kändisar och rikisar från när och fjärran vilket i sin tur krävde bättre kommunikationer.
Vad gör man då? Fixar en flygplats så klart!
Sagt och gjort beslutades det att den lilla flygstationen som användes för mindre privatflyg skulle förlängas. Man kunde ju inte direkt säga att det skulle bli rikisarnas flygplats utan det argumenterades för ambulansflyg och linjeflyg trots att flyplatserna i såväl Oskarshamn som Hultsfred lagts ner då det sistnämnda inte burit sig.

Så, trots att inte bakgrunden är komplett, hoppas jag att ni kan se en megalomanisk, fartblind och expansionsvillig politikerkår framför er.

Det gjorde i alla fall SVTs, många gånger tveksamma, programserie "Uppdrag Granskning". Antagligen tyckte de kopplingen kändis, storbygge, sparkad landshövding, bråkande befolkning och ett "dynamiskt" kommunalråd skulle kunna bli bra ingredienser för "Bra TV". I November förra året blev det allmänt känt att de krävt ut massa handlingar från Kommunen.

Då blev det fart på den majoritet som vunnit väljarnas förtroende efter det att Fd:n tappat 40% av väljarna i det senaste valet - sossarna tillsammans med MP och C.
Av någon anledning tycks de ha kommit till insikt av den missmanagement som bl.a. tagit sig i uttryck av att småpåvar inte lämnar ut material, svarar undfallande på frågor och idkar härskarteknik genom att släppa förklenande omdömen om sina finansiärer när de blivit lite väl frågvisa.
De tillsatte en "egen utredning" som i skrivande stund har ett oklart uppdrag.

Händelserna hade i alla fall effekt på Fd:n som uppenbarligen insåg att det var tid att att rädda det som räddas kunde . Damage control således, vilket gjordes med egna insändare. Intervjue i anslutning till insändarna avslöjar brister i författarens påståenden. Det gick så där alltså.

I dagens tidning (artiklarna ligger nedan då de finns bakom en betalvägg) avslöjas det att Fd:n bl.a. manipulerat material efterfrågat av "UG" genom att stryka över innehåll i mailkonversationer med vitt, kopiera handlingen och lägga in i materialet till UG. Någon "hjälpsam" tjänsteman hade bett Fd:n gå igenom materialet innan det lämnades ut, påstås det. Om så är fallet kan man undra hur den tjänstemannen tänkte - om hen tänkte.

Tilltaget avslöjades naturligtvis och nu är sittande Kommunalråd förbannad och tycker att Fd:n gått bakom ryggen på honom.
Jag skulle tro att UG gnuggar händerna och ser fram emot att bli klara med utlovat entimmesprogram om den lilla staden. Då UGs affärsidé inte är att teckna en bild av den lilla staden som trevlig sommarstad med visinslag så är det nog med skräckblandad förtjusning som medborgarna i den lilla staden på skäret med kringliggande kommun kommer att bänka sig i TV-sofforna.

Under tiden står Fd:n kvar i glashuset och skriker desperat på hjälp. Frågan är när han tar snabbaste vägen ut, utan att passera Gå, och avgår från alla politiska uppdrag.
 
 
 
 Ur Västervikstidningen 8/1 -18
(VT - ursäkta men är ni så dumma att ni har betalvägg får ni skylla er själva. Jag tar självklart bor detta om ni så önskar)
 

"Hjalmarsson har gått bakom ryggen på mig"
Västervik Kommunstyrelsens ordförande Tomas Kronståhl är kritisk mot Harald Hjalmarssons agerande kring marinan. Han menar att Hjalmarsson gått bakom ryggen på honom, och övriga kommunstyrelsen.

I fredagstidningen berättade Hjalmarsson om varför han tagit bort meningar i två mejl som skulle lämnas ut till Uppdrag Granskning. De rörde en konversation med Björn Ulvaeus där Hjalmarsson förmedlade en kontakt med tre Västerviksföretagare. Kontakterna resulterade senare i att Slottsholmen AB och de lokala företagarna tillsammans köpte Västerviks Marina.
– Som vice ordförande i kommunstyrelsen borde han ha informerat mig om att han var mellanhand. När jag var oppositionsråd hade jag inte tagit på mig en sådan roll utan att informera Hjalmarsson, säger Tomas Kronståhl.
Enligt Kronståhl presenterade två företagare en idé om hur fastigheten Tändstickan 7 skulle kunna bli hotell vid ett möte med Kronståhl och Hjalmarsson i mitten av november 2016.
– Jag tyckte att det var en god idé, och jag sade att det kanske vore något för Ulvaeus, säger Kronståhl.
I december träffade Kronståhl Björn Ulvaeus för att diskutera marinan. Parallellt med det så för alltså Hjalmarsson diskussioner med Ulvaeus i samma ämne.

Det är först i samband med Uppdrag Gransknings arbete som Tomas Kronståhl får veta att Harald Hjalmarsson agerat mellanhand vid affären.
– Reportrarna visade mig mejlen där det saknades meningar. Jag blev faktiskt djupt kränkt.
Varför?
– Harald Hjalmarsson har gått bakom ryggen på mig i kontakterna med Björn Ulvaeus. Då undrar man om det finns fler tillfällen. Till exempel när Björn Ulvaeus hoppade av.
I ett av de aktuella mejlen hade Harald Hjalmarsson längst ner skrivit att han inte företrädde kommunen. I efterhand låter formuleringen märklig, och det var en av de meningar som Hjalmarsson försökte dölja för Uppdrag Granskning. Till VT förklarade han det med att Björn Ulvaeus var sur på Västerviks kommun vid den tidpunkten.
– Det var nytt för mig. Björn Ulvaeus avhopp ägde rum i mars, april. Det här var i november. Då hade vi kontakt med honom igen, hävdar Kronståhl.
Harald Hjalmarsson avvisar kritiken. Han säger att han inte känner igen att det skulle finnas någon kutym att informera varandra om den här typen av näringslivskontakter.
– Jag tror inte att Tomas Kronståhl berättar allt för mig. De kontakter som Kronståhl säger att han hade med Björn Ulvaeus vid den tiden är nya för mig.
Ni träffar två företagare som presenterar en idé som ni båda verkar gilla. Hade det inte varit rimligt att ni pratat ihop er om hur kommunen ska agera?
– Det är möjligt. Jag agerade för att jag blev ombedd av företagarna att förmedla en kontakt. Jag ser inte det kontroversiella. Uppenbarligen hade Tomas Kronståhl och jag samma åsikt i frågan.

Hybris i den lilla kommunen

Tjänstemännen på det kommunala bolag som ansvarar för tätortens, och några mindre samhällens, vattenförsörjning har efter mycket om och men producerat ett förslag till vattenförsörjningplan.
De skall hitta en lösning som håller för generationer, säger dom.
Det hoppas jag verkligen att de kommer att lyckas med då prislappen är hisnande 700-800 miljoner!
Deras plan är att de skall ta vatten från "vår sjö", ca 40 km från den lilla staden på skäret.
 
Vi mark- och vattenägare blev kallade till ovan nämnda stad, vilket för mig utgör ett socialt experiment i sig att vara i), för "samråd" som i sjäva verket var information att vi skall ta ert vatten.
I diskussionerna framkom även att det kommer att bli ett gigantiskt vattenskyddsområde runt sjön och upp i dalen innebärande en uppenbar risk för vår framtida utveckling. Det som skall hålla generationer för stadsborna kan förstöra för många generationer i våra trakter.
Det gillar vi inte - om man säger så.
Därav denna text på M Norra Tjusts blogg i VT (ingen idé att länka till då det ligger bakom betalvägg vilket jag tycker är korkat då tidningen borde tjäna på att deras texter sprids)


Över ån efter vatten?

Inom en nära framtid skall Kommunfullmäktige fatta beslut om fortsatt handläggning av den kommunala vattenförsörjningsplanen vars syfte sägs vara att skapa en vattensituation som sträcker sig över flera generationer framöver. Gott så.

Problemet
Ytvattentäkten räcker inte och håller inte den kvalité som konsumenten kan förvänta sig, har man kommit fram till. Dessutom ligger vattentäkten precis intill flygplatsen som, efter utbyggnad och eventuell ökad trafik, ställer sjön Hjorten under stor press med risk för dagvattenläckage och hemska konsekvenser i händelse av en olycka. Trots att motsättningen vatten/flygplats påpekats av huvudmannen för vatten, VMEAB, så har politiken valt att blunda från det.
Ett annat stort problem, som inte tas på tillräckligt stort allvar i vattenförsörjningsplanen, är att ledningsnätet är så gammalt och dåligt att den i särklass största förbrukaren utgörs av läckage i rören. Det handlar om ca. 25% av producerat vatten vilket är helt oacceptabelt.
Den uppmärksamme läsaren inser att något måste göras - men vad?

Lösningen
Många sidor är det, i vattenförsörjningsplanen, där kontentan av resonemanget är att vatten skall hämtas i Edsbruk drygt 40 km från den kommunala tätorten. Därifrån skall man förse hela kommunen med vatten vilket säkerligen låter bra i mångas öron men risken är att man tar sig vatten över huvudet, för att vara lite lustig.
Sandåsarna kring Edsbruk är det sista stoppet för det vattenflöde som börjar i Åtvidaberg och banar sin väg via Uknadalen och genom Storsjön.

Det finns sannolikt vatten så det räcker i Edsbruk.
Vilka konsekvenser får det för de människor som bor i ett eventuellt kommande vattenskyddsområde? Risken att det läggs en död hand över Edsbruk, Ukna, Uknadalen och området runt Storsjön är uppenbar. Om syftet ursprungligen var att säkra vattenförsörjningen för generationer till priset av försörjningen för generationer i norra kommundelen är det en Phyrrusseger av största format.
Det kan vara lockande att lägga en gigantisk vattentäkt längst bort i kommunen där ”ingen” ser men även där finns människor av kött och blod, med framtidsdrömmar och efterkommande som skall leva av den jord där de lever.
Ska de offras?

Alternativen
Västerviks kommun lider inte brist på vatten.
Det finns många sjöar på betydligt närmare håll som kan komplettera Hjorten.
Det finns ett oerhört, näst intill outtömligt, vattenförråd i form av Östersjön där det är fullt realistiskt att hämta vatten som avsaltas och blandas in med vatten från Hjorten. Detta alternativ har vattenförsörjningsplanen avfärdat på osäkra grunder redan tidigt i processen.
Det finns en stor besparing genom att åtgärda läckage i befintligt ledningsnät.

Med tanke på att detta gigantiska projekt kommer att kosta väl över en halv miljard finns det all anledning för Kommunfullmäktige i allmänhet och Du som sitter i Kommunfullmäktige i synnerhet att sätta ner foten och kräva en grundlig utredning av ovan nämnda alternativ.

Tänk på det inför kommande KF sammanträde.