I grevens tid

På senare tid har det där med "hållbart, + t.ex., samhälle" (Googla på hållbart så ser du vad jag menar) dykt upp allt oftare som ett gnagande spöke i min hjärna. Ta t.ex.  den här artikeln om fisket. Det är en debattartikel av vår fullständigt urusle landsbygdsminister Eskil Erlandsson som bl.a. säger "Mitt mål är att EU ska ha ett hållbart fiske redan 2015 och att det inte längre ska vara tillåtet att slänga tillbaka ätbar fisk över bord". Varför så lång tid att komma på det? Vad skall E.E göra på två och ett halvt år, eller till året efter att han blivit bortröstad, för att fixa det som ingen gjort de senaste 50 åren? Har E.E tänkt på varför massa fisk slängs över bord? Kan det ha något med politiken att göra kanske? Är det politiken som skall bli hållbar - eller fisket?

Han faller därefter in i det gamla vanliga dravlet om att fisket skall vara "hållbart", EU, datainsamling och fiskeavtal. Allt skall vara "hållbart", särskilt inom näringarna som ligger under Eskils fögderi.

Men vad är då "hållbart"? Är det att man gör förutsättningen för livsmedelsproduktion så svår att vi inte kan konkurrera med övriga världen vilket i sin tur leder till nedlagt jordbruk? Är det att man producerar bränsle för våra bilar av mat? Är det att man producerar intermittent och dyr el genom att industrialisera vårt landskap? Är det att man tvingar på landsbygden varg som på sikt kommer att utarma den "biologiska mångfalden" (ytterligare en floskel i omlopp bland hållbarhetsivrarna).

Helt plötsligt tycks något ljushuvud kommit på att vi måste jobba med landets resurser så att kommande generationer också har något att leva på.

Grattis, Wake up - det har mänskligheten alltid gjort! Det ligger liksom i vår natur att tänka på våra efterkommande.
Det är därför som vi har växande skog i olika åldrar - ni trodde väl inte att de skogarna, som plantor, kommit dit av sig själv.
Det är därför vi har dränerade åkrar och ett effektivt jordbruk - ni trodde väl inte det har gjort sig själv.
Det är därför vi har kulturbyggnader i kulturmiljöer som underhållits i generationer.

Det är därför vi har vatten- och kärnkraftverk som förser oss med billig och CO2 fri el.
Det är därför vi har en av Europas bästa klövviltstammar, en ekologisk, härproducerad och giftfri köttresurs.

 

Eller är det möjligtvis så att "vanliga" människor tänker generationer framåt, eller i alla fall en generation framåt, eller åtminstone till pensionen emedan en människa i politikerrollen bara tänker mandatperioden ut?

Ja, som du ser så har massor av människor lagt grunden för ett bättre samhälle för såväl produktion som konsumtion sedan tusentals år tillbaka. Det är först när det politiserats och därefter havererat - vilket fisket gjort sedan länge - som politiken kommer och jiddrar om ett "hållbart" samhälle. Det är ju för i h-vete dom själva som ställt till det, och fortsätter att ställa till det inom andra områden. Det är som att göra bocken till trädgårdsmästare, fästingen till hudvårdare eller vildsvinet till greenkeeper.

Så, nu lättade hjärtat lite. Sorry, men jag blir så trött på alla dessa, vuxna och vanligtvis kloka, människor som slänger sig med självklarheter som vore det en nyhet!

 

För min egen del tror jag att det är enkelt. Ny teknik måste vara bättre än den som ersätts för att vara framgångsrik, samma gäller för nya ekonomiska/sociala system, om de nu finns. Allt annat blir bara en historisk parentes.

Nu är det dags för vargen igen. Ni vet det där odjuret som IGT inte haft så särdeles mycket till övers för genom åren.

Som om det inte vore nog med att det är just ett odjur vi inte behöver i våra kulturbygder, med djurhållning och på många ställen en av Europas bästa klövviltstammar, är det ett djur som skapar känslor och osämja.

Vargen triggar urkänslor i oss. De som drabbas/riskerar att drabbas blir rädda och oroliga för sina barn och/eller sina husdjur. De som inte drabbas verkar få en känsla av makt över människor i vargland som tillåter dom att agera empatilöst. Ibland kan man ana ett mått av avund inför det liv man tror vi lever här ute i spenaten.

Vargens återinförande började med projekt varg på 70-talet, som sedermera finansierades av WWF, som med olaglig utplantering byggde upp en stam i Värmland. Därifrån spred sig vargen in i Norge och öster ut i Sverige. Riksdagen beslutade att vi skulle ha max 210 vargar i Sverige.

Då började eländet. Antagligen fortsatte utplanteringen, vargar dök upp lite här och var i landet och det blev dags för jakt. I två år hade vi licensjakt på varg, under de två åren samlade sig människor och organisationer, s.k. vargkramare, för att vargstammen skulle kunna växa. Naturvårdsorganisationer, hur små de vara må, fick "rätt" att överklaga skyddsjaktsbeslut vilket de gjort så snart de kunnat.

Nu senast i vintras överklagades ett skyddsjaktsbeslut där det skulle skjutas 16 vargar i landet. För säkerhets skull begärdes inhibition vilket också beviljades. Därmed avbröts urvalsjakten för i år och vargstammen kan växa till sig ytterligare. Mös gjorde dom, de små naturvårdsorganisationerna som inte tänker på mer än sig själva.

För någon vecka sedan var det dags att ta upp fallet i Förvaltningsrätten som inte gav Naturvårdsverket rätt i sitt beslut om urvalsjakt. Det har ju naturligtvis blivit ett himla liv kring det här, vilket bl.a. tagit sig i uttryck av att Jägareförbundets talesman i frågan dristar sig till att spekulera i huruvida rättens ledamöter har hål i huve´t - ett ganska ovanligt tillmäle i Svenskt rättssystem. Naturskyddsföreningen säger inget - det tycker naturligtvis att det är bra.

Igår slogs det rekord!
Rådmannen vid förvaltningsrätten, Haike Degenkolbe, hade blivit utsedd att förklara domstolens beslut.
Hon säger att man måste veta vad man skjuter om det skall kunna kallas urvalsjakt. Lösningen på det problemet är att man först märker de djur som kan skjutas och det kan man lämpligen göra med färg. Man skall alltså fånga in dom, bemåla dom och sedan släppa dom så att dom kan skjutas. Ett alternativ är skjuta färg på dom med paintball. Hör intervjun här.... Vem utsåg denna stackars kvinna till talesman? Någonstans är det synd om henne - å andra sidan borde hon väl ha omdöme nog att inte sänka sig själv. Ring gärna chefsrådmannen och fråga hur de tänkt - om de tänkt.

Så går det när dumheten, okunskapen och empatilösheten tar över. Var skall detta sluta - nu handlar det inte om vargens vara eller icke vara längre.

I Fredags eftermiddag satte sig  IGTs flygande reporter i bilen för att glad i hågen bege sig in till den lilla staden på skäret - next to Russia.

Syftet med mötet med VDn för kommunens dotterbolag och en styrelseledamot i detsamma var att "räta ut frågetecken i VA-affären". Om det rätades får ni bedöma själva.

Själv tyckte jag mig ha en riktigt bra fråga att inleda med:

Vad är det ni köpt? Redan här svävades det på målet. Det var inga fastigheter, reningsverk ja, men bara inkråmen, ledningar ja men inte som fastighetstillbehör. Så där snurrade det på till ingen av oss verkade veta ut eller in. Som argumentationsslägga drogs det till med att det är Huvudmannaskapet man köpt - vad nu det är för anläggningstillgång.

Faktum är att kommunen bolat bort anläggningstillgångar för närmare 250 milj, vilket även står upptaget i not i årsredovisningen (där det står att man avyttrat anläggningstillgångar inom VA). Faktum är också att bolaget bokat upp motsvarande värde som anläggningstillgångar. Frågan är bara vad det egentligen är. Kommunen står fortfarande som ägare av alla fastigheter där sålda anläggningar utgör fastighetstillbehör och de står fortfarande som ledningsrättsinnehavare i förekommande fall.

Någonstans har jag en känsla av att man insett vidden av lagfartskostnader och Lantmäteriförrättningskostnader som man försöker undvika genom att helt enkelt skita i det/sopa det under mattan och hoppas på att ingen märker något. Men det gör vi.

Den yttersta frågan är om en kommun skall kunna bilda dotterbolag för att göra luftaffärer som denna. Skall det vara möjligt att boka anläggningstillgångar hur som helst och skapa en liten vinst här och en liten vinst där, fibbla undan skatt eller vad det nu är som kan bli resultatet.

Är inte det viktiga att VA-verksamheten sköts på ett bra och kostnadseffektivt sätt med insyn för alla och en var som vill?

Lägg en femhundring på vägkanten, fäst en tunn tråd, göm dig i en buske och vänta på att någon kommer. Så gjorde vi när jag var liten, fast då med en liten plånka. När väl någon dyker upp, vilket är sällsynt här ute i spenaten, kan de inte motstå att ta upp den. Precis när de giriga fingrarna skall slutas runt den lockande penningen drar du undan den samtidigt som du är i beredskap att sätta din flyktplan i verket. Rätt kul faktiskt.
Denna liknelse, fast i en lite mer urbaniserad form (var gömmer man sig om man lägger betet på trottoaren?) använder Ivar Arpi i dagens ledare i SvD med vindkraften.

Han menar att subventionerna lockar till investeringar som inte blir lönsamma, eller ännu värre subventioner som dras undan när väl investeringen är gjord -  såsom i t.ex. Spanien.

Arpi har varit igång förut och utgör därmed något så ovanligt som en kritisk röst till vindkraften i MSM (MainStreamMedia).

Kors i taket SvD!

Arpi kan bli er räddning från ert sanslöst dåliga anseende med anledning av era enkelsidiga skriverier i klimatfrågan där vi väl får anse att vindkraften utgör en undergrupp.

Kappor vänds fort och glöm aldrig att det var solen som fick rocken av gubben!

IGT beskrev rätt noga i den förra bloggposten kvartsmiljardaffären där kommunen överlåter VA-verksamheten till ett av sina dotterbolag. Efter att ha redogjort för vad som gäller rörande fastigheter och ledningar avslutade jag med följande frågor:

 

Flertalet av landets kommuner har kompletterat sin verksamhet med helägda dotterbolag, så även den lilla kommunen på skäret, next to Russia, där jag bor. Här har man t.o.m en företagskoncern med moderbolag och massa dotterbolag som bl.a sköter bostäder, förvaltning, värmeproduktion, elproduktion och sophantering.

 

För några veckor sedan skrev IGT om överenskommelsen som skulle tillföra ett av dotterbolagen ytterligare en verksamhet, vatten och avlopp - VA. Jag skrev då om kvartsmiljardavtalet som skulle godkännas av KF för att vara giltigt men som rimligtvis inte kunnat godkännts av KF eftersom det inte var underskrivet och inte framlades i sin helhet.

Nu skall jag berätta för er om ytterligare en klausul i avtalet som stipulerar att parterna skall slutföra avtalet vad gäller formalia under 2012, en uppgift som varit dom övermäktiga.

 

VA verksamhet bedrivs med produktionsanläggningar, såsom vattenverk, avloppsverk, pumpstationer etc. Mellan dessa går en herrans massa ledningar eftersom de flesta av oss intar och avger bl.a. vatten. Anläggningarna ligger på egen fastighet, kommunal fastighet eller privat fastighet. På anläggningarna finns en hel del lösa inventarier såsom t.ex. gräsklippare och verktyg.

Avtalet omfattar således fastigheter, ledningar och lösa inventarier. I det fortsatta koncentrerar vi oss på fastigheter och ledningar.

 

En fastighet består av en bit mark som kan hysa fastighetstillbehör såsom en byggnad eller, som i detta fall, ett reningsverk.

Som fastighetsägare kan du låta någon bygga en byggnad på din mark varvid byggnadsägaren hyr marken av dig och äger byggnaden. Man säger att byggnaden står på ofri grund (jfr. mängder av villor som står på kommunal mark).

Det är däremot mycket svårt, näst intill omöjligt, att bryta bort ett fastighetstillbehör, t.ex. en byggnad, från en fastighet och på så vis skapa en byggnad på ofri grund.

Alltså är den här affären till stor del en fastighetsaffär där redan befintliga fastigheter skall säljas till bolaget och nya skall bildas där så krävs för att sedan säljas. En fastighetsaffär skrivs genom ett kontrakt som skall uppfylla vissa kriterier, ett sk. formalavtal. Avtalet måste innehålla fastighetsbeteckning, köpare, säljare och köpeskilling och vara bevittnat.

All denna hantering kräver ett omfattande utredningsarbete dels för att det är just omfattande men även för att det genom åren när kommunen skötte det kan ha uppstått en del konstigheter. Kommunen består, som bekant, av ett flertal sammanslagna kommuner och bara där kan det ha uppstått oklarheter. Utredningar kostar som alla vet tid och tid är pengar. Slutligen hamnar det hos Lantmäteriet som kräver en hel del ersättning för att verkställa avstyckningar och slutligen registrera ägarbytet.

 

Kors och tvärs mellan dessa anläggningar går ledningar av olika slag såsom t.ex. vattenledningar och avloppsdito. En del ligger i kommunal mark såsom t.ex. gator eller annan mark. En del ligger i privat mark.

För att säkra tillgången till sina ledningar kan man ansöka om ledningsrätt hos Lantmäteriet. Den ger ledningsättshavaren tillträde till annans mark för att underhålla sina ledningar. Denna rätt kan säkras genom andra överenskommelser vilket är vanligt för ledningar i stadsbebyggelse där flera olika ledningsägare samsas i samma ledningsgrav.

En ledningsrätt kan vara registrerad på ledningsägaren, t.ex. kommunen. Den kan också vara registrerad på en fastighet, t.ex. den fastighet som hyser reningsverket. I det förstnämnda fallet utgör ledningrätten, och ledningen (som alltid måste överlåtas tillsammans) lös egendom som kan överlåtas med illägget att ägarbytet skall registreras hos Lantmäteriet. I det sistnämnda fallet blir ny ägare av fastighet med ledningsrätt automatiskt också ledningsrättsinnehavare. Ledningsrätten och ledningen utgör då fastighetstillbehör med allt vad det innebär som beskrivits ovan.

 

Du förstår säkert vart jag vill komma. En kommun som är elva mil lång och fem mil bred innehåller en hel del ledningar. Allt är säkert inte lika enkelt som det jag besrivit ovan - det finns säkerligen en hel del oklarheter i de juridisk omständigheterna kring ledningsnätet. Bäst är att inte veta, vilket är en attityd som inte duger om man har för avsikt att överlåta nätet.

 

Det verkar som insikten om komplexiteten slagit ner som en blixt i roten på inblandade eller att poletten äntligen trillat ner. Man har kommit på att affären är dyr och omfattande - grattis - vilket många varnade för.

 

Till dags dato har inget hänt av det som skulle hända med formalia. Nu verkar man vara inne på att frångå avtalet, som godkänts av KF, genom att försöka upprätta nyttjanderättsavtal och dylikt.

• Har då verksamheten överlåtits på bolaget?

• Vad har man sålt för en kvarts miljard?

• Har man följt KFs beslut - det som man själv förelagt KF?

• Kan man bokföra affären såsom bokförd hos kommun respektive bolag?

 

I måndags var det kommunfullmäktigesammanträde i Västervik. Demokratin i kommunens högsta beslutande organ har satts ur spel i och med att S och M gått samman. M har sparkat ut sina gamla allianspartners med badvattnet för att hoppa i säng med S, som man bort förstå inte bara haft ädla syften i detta samarbete. Det skall bli intressant att se hur M kommer ur detta. Det är bara ett och ett halvt år kvar till nästa val. Chickenrace pågår.

I en liten notis i gårdagen VT (tyvärr ej i nätbilagan) beskrivs två rapporter från externa revisorer som redovisades för ledamöterna i KF. Det var IT- verksamheten och projekt som fick utstå förödande kritik. Här kan du ladda ner rapporterna (punkt 6).

IT
Ingen verksamhet klarar sig utan IT i dagens läge, så ej heller en kommun. Enligt revisorerna finns mycket övrigt att önska av IT avdelningen såsom kundnytta, kostnadseffktivitet etc. De skriver bl.a. följande: "Det saknas i dag fastställda mål och ambitionsnivåer från den politiska ledningen gällande IT-verksamheten i Västerviks kommun".

IT halkar väldigt lätt snett. I grund och botten ställer det väldigt höga krav på kunskaper om verksamheten, utvecklings- och effektiviseringsvilja. Besitter man detta kan en IT avdelning göra stordåd för såväl verksamhet som kunder/brukare och leverantörer - det finns stora möjligheter att tänka "utanför boxen" om man vill/kan. Det ligger naturligtvis i farans riktning att en IT avdelning i en kommun inte besitter dessa förmågor och då är det lätt att fastna i gamla hjulspår, dyra tillämpningar, obsolet teknik eller hamna i klorna på dyra och dåliga leverantörer.

IT avdelningen lyder under kommunstyrelsen och det är där visionerna skall finnas - vilket det tyvärr inte gör.

 

I och med inträdet i EU har vi översvämmats av projekt. Det startas, och pågår, en stor mängd projekt inom kommunens hägn. Ett projekt har en början och ett slut liksom syfte, metod, bemanning och ekonomi. När ett projekt påbörjas är det viktigt att veta när det skall avslutas, hur det skall avslutas och hur detta skall redovisas för de som beställt/finansierat projektet. Löpande rapportering är naturligtvis även det betydande. Revisorerna anser att det finns mycket betydande brister i kommunens hantering av projekt och skriver bl.a. följande: "Kommunens ekonomihandbok innehåller ingen tydlig beskrivning hur projektredovisning skall ske inom kommunen. Här måste utveckling ske".

 

 Sammantaget ser jag två viktiga, och kostsamma, verksamheter som kommunstyrelsen skall handlägga och som de uppenbart inte klarar av.

Egentligen är det inget annat än brist på ledarskap, skrämmande brist på ledarskap såväl politiskt som verksamhetsmäsigt. Det går helt enkelt inte att driva en verksamhet med 3.500 anställda utan ledare. Då utvecklas en ohanterlig fårskock där var och en gör efter sitt huvud och det funkar inte, har aldrig funkat och kommer aldrig att funka.

 

De här två rapporterna visar bara toppen av isberget och det är konsumenterna av kärnverksamheten som får betala kalaset i form av försämrad service!

 

Skär bort dököttet i stället för att banta ner det friska!

 

PS. Choke DS.

Politiken är förunderlig. I det stora är det många krafter som drar åt varsinna håll för att få gehör för sina idéer som i sin tur leder till makt och pengar. Konstigare är det nog inte - tyvärr.

Om makten vore så ädel som vissa vågar sig på att påstå vore världen full av politiker som lever precis så som de gjorde innan de gav sig in i politiken, dvs. i en relativt enkel boning, körandes ett likaledes enkelt fordon och iklädda inte allt för påkostade gångkläder. Dom finns inte!

En av alla dessa som slåss om makten är WWF. Dom gör det med ett dolt ädelt budskap där dom bl.a vill få oss att sponsra isbjörnar som inte är utrotningshotade. Dom vill också få oss att under en timme släcka ljuset i kväll för att:
• Vi skall ge en viktig signal till våra politiker
• Vi skall ändra våra vanor
• Vi skall ha 100% "förnyelsebar" elproduktion 2050

 

Dom påstår att 50% av Svenskarna står bakom Earth Hour. Fan tro´t, enligt denna enkla undersökning så är det inte sant - 73% av de röstande skall inte släcka ljuset.

 

Vår miljö är oerhört viktig och den skall tas till vara på - det tycker väl alla. Problemet är att vi inte är överens vad "miljö" är för något. I miljöns namn har vi under många år skapat nyckelbiotoper, naturreservat, Natura 2000 områden och allt vad det kan kallas. Allt i syfte att spara miljö för framtiden. Framtiden i dessa sammanhang sträcker sig möjligtvis över två mandatperioder, i värsta fall bara en. För oss som lever i "miljön" sträcker sig vår horisont över två generationer eller mer, 60, 70, 80 år framöver.

Så fort det dyker upp något som gör anspråk på "miljön" utöver sedvanligt brukande är det "miljön" som får stryka på foten vare sig det är M, C, MP, SD eller XX som bestämmer. Goda exempel på detta är vindkraft och mineralbrytning. Var tid har sina argument så det kommer mer dåliga exempel, var så säkra.

 

Vem skall bestämma hur vi skall leva? Det viktiga för oss i Sverige, som har en oerhört "grön" elproduktion som räcker till alla och är näst intill CO2 fri, är att vi har tillgång till stabil och billig el. Har vi det kan vi leva varmt och gott och industrin skapa produkter för vår landets, företagens och vår egen utveckling. Elen blir då en komponent i förädlingen och förädling skapar välstånd, men det visste du redan.

Dyr el, som är en följd av stora subventioner till onödig vindkraft, höga CO2 skatter mm skapar inte välstånd, vilket du också vet.

 

Vad är "förnyelsebar" el? Det tycks inte finnas någon objektiv definition. Flis kan väl betecknas som förnyelsebart om man tycker att det är OK att det tar sisådär 50 år att förnya. I det sammanhanget skall vi inte glömma att vi lade grunden för vårt välstånd med "förnyelsebar" energi då vi använde vår skog i gruvindustrin och gjorde södra delarna av landet näst intill fria från skog innan vi hittade nya kraftkällor.

Vindkraft kan väl vara förnyelsebart om man tycker att det är OK att man skövlar naturen, använder ovanliga jordartsmetaller i maskineriet, icke nedbrytbart material i vingarna, 1.000 ton betong i fundamenten och en överinvestering om 500% för att få fram den el som behövs. Dessutom skall du tycka att det är OK med elfritt då och då. Intermittensen och ineffektviteten var en av orsakerna till att vi slutade med vindkraft förra gången.

 

Det är en utopi med 100% förnyelsebar elproduktion om inte nya metoder såsom t.ex. vätgas/bränsleceller, kall fusion eller nya generationer kärnkraft, där vi kan använda befintligt "avfall", växer på sig.

Glöm aldrig att den teknik som ersätter en gammal måste vara bättre för att lyckas, en självklar tanke som tycks vara svår att ta till sig.

 

Så, om ni ställer er bakom WWFs ekosofiska tankar då skall ni stötta den makthungriga och penningslukande organisationen. Själv tänker jag tända upp ordentligt i kväll!

 

Den alltid tänkande Riksdagsmannen Eriksson i Ubbhult har skrivit om detta på sin blogg. En bit ner, 23/3. Jag kan tyvärr inte länka direkt till inlägget, men du hittar nog.

 

Trots kyla och en kall vår blir dagen helt fantastisk på många håll. Ut i naturen/miljön med er och njut!

I spåren av det lokala debaclet jag beskrivit i tidigare blogposter har jag återigen noterat en fundamental ovilja att se bakåt, dra lärdom av misstag och utkräva ansvar, vare sig detta ligger hos politiken, kommunens tjänstemän eller bäggedera. Detta har i sin tur skapat en del frågor.

 

"Det som har hänt har hänt och det kan vi inte göra något åt - nu skall vi lägga det här bakom oss och se framåt". Denna harang är mycket vanlig i lokalpoliotiken. Varför säger man så? Sannolikt gör man sig själv en otjänst.

 

Det finns säkert många förklaringar. Det kan vara konflikträdsla - det är lättare att sopa under mattan än att utreda. När man utrett måste antagligen ansvar utkrävas av utförande tjänsteman och /eller ansvarig politiker.

Då kanske min bästa kompis, eller hemska tanke, jag själv står där i strålkastarljuset. Politik är mycket "give and take" - ena stunden tar du, andra ger du. Detta skapar en fastlåsning där du till slut korrumperas av dina egna beslut eftersom det alltid står någon där som vill ha "betalt" för tidigare eftergifter

Då är det inte så lätt att som fritidspolitiker ta ansvar och flytta undan folk från sina jobb eller uppdrag.

Har du själv sett att detta skett "av sig själv" i din kommun?

 

Men så kom Uppdrag Granskning eller Kommungranskarna som SVTs granskning av Sveriges kommuner heter. Dom har så mycket uppslag att programmet skulle kunna köras varje vecka Din livstid ut! Dom har inte kommit så långt på listan. Ett program behandlade Götene kommuns svindlande affärer med "Medeltidsparken", ett annat behandlade Leksands kommuns svindlande affärer i syfte att stötta hockeylaget. I båda fallen har kommunerna gjort en, minst sagt, slät figur där ljugandet tagit sig i uttryck av hummanden, tystnader, harklanden och rodnader framför kameran. I båda fallen har man tvingats utkräva ansvar.

 

Kan dessa fall vara de enda i vårt långa land? Skulle inte tro det.

 

Så till frågan. Är det verkligen rimligt att Kommungranskarna är den enda instans som kan utreda missförhållanden och skapa en situation där ansvar utkrävs i våra kommuner?

Om ja, vad har vi då politiker till? Hur funkar demokratin på riktigt? Skall dom inte kunna ta även obehagliga beslut, vidta obehagliga åtgärder som kanske rent av berör en själv, ens kompis eller någon man står i skuld till?

 

De flesta kommuner anpassar sig till medieklimatet och går på medieträningar (som "media" själva saluför) och upprättar mediestrategier. Vad de inte tänkt på är att ingetdera funkar när de klantat till det på riktigt. Ibland skyller man på "mediestrategin", läs den organiserade lögnen, vilket är lika korkat som att skylla på färgen när man inte gjort ett bra underarbete,

 

Själv tror jag på en frivillig revision, sammansatt av sig själv, utan ersättning från kommunen och som jobbar helt på ideel basis. Den enda garantin de skall ha är att alla tillfrågade måste svara på frågor och att alla efterfrågade handlingar skall lämnas ut utan dröjsmål.

Politik, på våra nivåer, är en fritidssysselsättning. Ett hedersuppdrag. Något man gör av intresse och för att några andra vill att man skall göra det. I och med att man tar på sig ett uppdrag representerar man väljarna, inte sig själv, med sitt engagemang, rättspatos och med det bästa för sina väljare framför ögonen. Så var det förr.

 

Så är det inte längre.

 

I min förra blogpost beskrev jag debaclet när vår kretsordförande avsattes. Debaclet har fortsatt och kommer sannolikt att så göra ett tag till. Själv har jag bidragit utan någon större framgång mer än insikter om kvalitén på dagens politiker, eller snarare "våra" politiker i kommunen.

 

Årsmötet i fredags bevistades av 16 personer. det var till synes ett vanligt årsmöte som dramatiserades så tillvida att en ny ordförande valdes  med rösterna 9 för det förslag som kom upp på mötet och 5 för valberedningens förslag. Därmed sattes scenen för split, misstankar och obehag för lång tid framöver. Det där vet ni redan.

 

På vår interna grupp, där det är tänkt att diskutera kommunal M politik, tog jag mig i går för att ställa frågan hur dom tänkt - om dom tänkt. Kanske ligger det rent av en riktig valdräpare gömt i detta? I dag på morgonen avslutade jag tråden för min del då jag konstaterat att ingen svarat. Ingen har vågat stå för det de gjort. Ingen har varit en "riktig" politiker.

Det är ju rätt enkelt egentligen. Antingen har de röstat för A eller B, vilket man borde kuna stå för hur eller hur. Nej, nu pratas det, på andra ställen, om demokratiska rättigheter, valhemligheter etc. Gäller det verkligen de som pockar på att vara våra företrädare? Har vi inte rätt att ställa högre krav på dom? Vill vi ha ynkryggar som inte kan stå för en enkel åsikt, spelar bakom ryggen på folk och bl.a tar till personangrepp i stället för att svara på den enkla frågan?

 

Trodde inte det? Men sån är politiken i Västervik och annorstädes.

 

Nu lämnar jag detta till förmån för snöröjning - i mitten av mars. Global warming kallar dom det visst - men det är ju bara väder.

 

Här rör det på sig må ni tro. Egentligen är det rätt futtigt eller ett uttryck för talesättet "när krubban är tom, bits hästarna"

 

Ni vet säkert vid det här laget att Moderaterna under de senaste tio åren varit mycket framgångsrika i Västerviks kommun. I sista valet vanns en skrällseger och kommunstyrelsen kom att ledas av M:s starke man, som själv varit en stor del i framgången. Det var ovanligt att det kom fram en ung, trevlig, social och framsynt politiker i en traditionell sossekommun som Västervik. Visst hade det varit några ombyten vid makten men då var det Centern som gjort insticken. Västervik var en kommun med industrier kring de stora bruken, jord/skogsbruk, fiske och i viss mån sjöfart. Merparten av befolkningen jobbade inom industrin och småjordbruk. Då blev det som det blev politiskt - sossar och centerpartister.

 

Men så i slutet av förra seklet hände det något. Samtidigt som industrin lade ner (t.ex. Electrolux) eller minskade kraftigt hade jord/skogsbruk rationaliserats kraftigt, småjordbruken försvunnit, fisket var ett minne blott och sjöfarten hade koncentrerats till de stora hamnarna. Då var det inte ett måste att vara sosse längre. Man kunde rösta fritt och det gjorde man. Man röstade på en frejdig och social typ med "tanterna" som maktbas (pussar man tillräckligt mycket på en "tant" blir dom obrottsligt lojala).

 

Då sattes stora projekt igång, huvudsakligen utbyggnad av handelsområden kring Västervik. Staden Amerikaniserades då det byggdes köpcenter vid infarten där nu alla "köpcentervarumärken" finns som Du kan hitta överallt i Sverige. Folk skulle resa till staden ute vid kusten för att handla, helt enkelt. Det var bara det att alla kommuner gör samma sak så det återstår att se hur det kommer att gå. Årets Västervikare blev en dam som startade ICA Maxi - vilket säger mer om Västervik det året än om damen som är en förträfflig person, nästa år blev vägkrogskrögerskan, tillika kommunalrådets hustru, årets Västervikare vilket också säger en del om vad som är politiskt korrekt i kommunen.

 

Makt berusar, säger man. Makt korrumperar, säger man också. Så även i Västervik. Stora planer blev större planer. Släktingar, sig själv och vänner gynnades. Partiet tystades, ingen engagerade sig i politiken eftersom vårt kommunalråd tog hand om allt. Räkningen skulle slutligen betalas och förra året visade ett rekorstort underskott. Så stort att vår store ledaren (OBS, inte partiet) fann för gott att gå samman med sossarnas motsvarighet, en nyuppstånden otraditionell sosse, egenföretagare med företagarfingrarna djupt i kommunens syltburk och obelastad av arbetarrörelsens ok.

 

Då först vaknade partiet där en del medlemmar insåg att det inte kunde fortsätta så här. Försök gjordes att ute i buskarna styra upp det hela i samband med att den nya majoriteten (S+M) skulle bildas. Maktbasen, ni kommer ihåg de pussade kärringarna samt andra kärringar, oaktat kön, tyckte det var bra som det varit (då kunde dom behålla sina platser i nämnder och styrelser) och så förblev det. Nyordningen med S och M vid makten föll ganska omgående in i vardagens lunk.

 

I fredags gurglade det till lite igen, ungefär som en sån där finne man hade i tonåren bara blommade det upp för att tämligen omgående klämmas.

Det var kretsårsmöte (kretsen är "paraplyorganisation" för föreningarma Moderaterna i Västervik, Moderaterna i Norra Tjust och Loftahammars Moderater) för Moderaterna i Västerviks kommun där valberedningen föreslog vår Riksdagsman Jörgen Andersson som ordförande för ytterligare ett år framåt. Vid sittande möte föreslogs en annan kandidat, en kandidat av den kaliber jag beskrivit ovan. Det blev votering som genomfördes som en sluten omröstning varvid den nyligen uppkomne kandidaten valdes.

 

Det kan ju hända sånt här men det intressanta är att det släpptes igenom över huvud taget. För en gångs skull har vi en Riksdagsman från kommunen, det bör man ta vara på och respektera. Kommunalrådet var med och visste sannolikt om det i förväg. Om han inte samtyckte med "kuppmakarna" hade han kunnat sagt ifrån - vilket han inte gjorde. Omröstningen slutade så att mer än ingen i valberedningen måst ha röstat emot sitt eget förslag.

 

Så nu sitter vi där igen med "kärringarna" vid makten vilket bäddar för ytterligare vanstyre och korruption. Det bäddar för politiska slitningar i form av avhopp från den kommunala politiken vilket i och för sig inte spelar någon roll eftersom majoriteten säkrats med hjälp av sossarna. Det speglar ett sargat och splittrat parti som sannolikt kommer att få rekryteringsproblem inför nästa val.

Den politiska diskussionen tystades i och med att man bytte ut en ordförande med politiska visioner och insikter mot en ordförande som varit ordförande förut och nu blivit vald i "brist på annat/för den goda saken". Han har blivit gisslan i fult spel och är helt i händerna på andra. Jag tycker synd om honom för han har ingen plattform att jobba ifrån.

I det läge Moderaterna i allmänhet, och Västerviksmoderaterna i synnerhet, befinner sig i är det fel att stänga diskussionen. Vi behöver inte more of the same, som förvisso funkat ett tag - vi behöver nya recept inför framtiden.

 

Det var inte bra för Västerviks kommun där många i dagsläget inte har något att rösta på i kommande val!

Nu kunde jag inte hålla mig längre. Det har varit uppehåll sedan jag uppnådde målet om 1.000 bloggposter, förutom den där som föranleddes av flickan som blev ätuppen, som barnen sade, av den ofarliga vargen i Kolmordens djurpark.

 

Sedan sist har det hänt en hel del här hemma, jag börjar med dom ekonomiska turerna.

 

Ni kanske inte kommer ihåg den sansöst dåliga ekonomin som den borgerliga majoriteten, med M i spetsen, blev så överraskade av för ca. ett år sedan. En januarilördag påstår sig kommunalrådet fått besked om 60 milj minus, så där bara som en blixt från klar himmel, vilket naturligtvis inte var sant. Ekonomin har varit dålig länge.

 

Det blev ett massivt rabalder om detta varvid ansvarig politiker, med kraftord, lovade oss att det inte skulle hända igen - eller åtminstone åtgärdas. Alla tolkade det naturligtvis att det var den dåliga ekonomin som inte skulle upprepas. På en konkret fråga vid en frågestund, var det emellertid den dåliga rapporteringen som inte skulle upprepas. Så funkar politiken - trixande och ljugande för att rädda sitt eget skinn. Nu tycks det dock ha fixat till sig utan att man gjort någonting, vilket ifrågasätts på sina håll.

 

För att göra det enkelt för sig bar det sig inte bättre än att M och S:s starke män hade pratat ihop sig om en egen koalition, Maktpakten som Västervikstidningen kallar den. Kort innebär det att M och S går ihop varvid M kastar sina gamla koalitionskompisar sedan tio år tillbaka på soptippen, vilket de, och många andra, naturligtvis är lite syrak för.

 

Med den nya makten i ryggen skulle det sparas, vilket egentligen inte skulle behövas - dra ner några procent skulle bli lätt som en plätt. En stilla undran i det sammanhanget kan vara varför det blivit ett underskott in the first place - om det är så enkelt att dra ner några procent hit och dit. Det besparingfsprogram som allmänheten sett mest av är på skolans område.

Där drog dom igång med "chock - frälsartaktiken". Den går ut på att man säger att alla landsbygdsskolor skall läggas ner, vilket naturligtvis leder till kraftiga och utbredda protester. Chockprogrammet presenteras vid s.k. dialogmöten ute i församlingshem och bygdegårdar på berörda orter. Det är fullt av förbannade människor som försöker ställa en liten arrogant, oinsatt grupp av politiker och tjänstemän mot väggen - det är trots allt deras liv det handlar om. Politiker och/eller tjänstemän svarar när det passar eller svarar med "goddag yxskaft" när det passar. Efter två timmar är "dialogen" över, teatersällskapet åker hem och kvar står "brukarna"/de drabbade med förvånade miner och förstod ingenting.

Under tiden pågår naturligtvis ett politiskt spel med allsköns påtryckningar där resultatet blir att de två minsta och "lättast" nedläggbara skolorna läggs ner. Besparingsmålet uppfylls inte, det känns viktigare att få "något" gjort, att inte framstå som allt för dålig i allmänhetens ögon och att dom informella kontakterna hålls vid liv.

 

Från början var det fyra skolor, efter mangling blev det två, varav en i den lilla by där jag bor.

Hur är den politiska retoriken tror ni? Jo, vi RÄDDADE TVÅ SKOLOR , vilket är vad jag menar med CHOCK - FRÄLSARTEKNIK. Sån är politiken!

 

Så nu är vår lilla socken, som en gång var en egen kommun, hade fyra skolor, fyra lanthandlare, två banker, distriktssköterska och vägförvaltning, helt utan skattefinansierad offentlig service (förutom hemtjänst). Vi som bor här är i CHOCK väl medvetna om att avsaknanden av skola inte förbättrar vår framtid, om man säger så. Vi är också väl medvetna om att vår röst väger lätt, ingen bryr sig, vi är för för få och för långt bort helt enkelt.

Tänker du efter gör kroppen på samma sätt när du fryser. Klarar den inte av att hålla värmen "offrar" den yttre kroppsdelar såsom hud, fingrar, armar och ben för att åtminstone rädda det väsentliga - livet. Att vara tummen i den kampen är inte så kul.

 

Jag skall försöka återkomma veckoligen med en rapport från den "jämförbara kommunen" med det unika läget som styrs av Maktpakten. Mina övriga favvofrågor om landsbygden i allmänhet, vargen, vindkraften och klimatet har inte somnat in sedan sist - om man säger så.

 

Så började jag räkna och kom fram till att den el som ett vindkraftverk producerar är dyr. Jag kom fram till att vi inte behöver elen eftersom vi går mot ett elöverskott. Jag kom fram till att det inte är miljövänligt m.h.t materialåtgång, sällsamma jordartsmetaller, miljöförstöring, buller, skuggor etc. Jag kom fram till att vindkraftsutbyggnaden är en politisk fråga, huvudsakligen emanerad från EU och axlad av våra egna "duktiga" politiker.

Så dök förslaget med vindkraftspark (vilket korkat ord egentligen) vid havsviken Syrsan upp. Vi var några stycken som engagerade oss och bildade en underförening till Svenskt Landskapsskydd. I Syrsasoppan dök det upp mycken ruttenhet i det att exploatören delvis approcherat kommunalrådet, vars mark låg på olämplig mark enligt det då rådande förslaget till kommunal vinkraftsplan (som kommunen fått bidrag för att upprätta). Vartefter projektet framsteg undanröjdes dessa hinder i planen varvid verken kan placeras på ytterst olämpligt ställe. I skrivande stund återstår det att se hur det blir med den saken.

Jag är övertygad om att vindkraftsexploatören har som rutin att kartlägga kommunens politiker och närma sig dessa med ett förslag om markarrende för vindkraft. Näsan kroknar naturligtvis på vedebörande varvid även inställningen till vindkraft i allmänhet blir mer positiv på det sättet. Att man ingått ett Paganinikontrakt är det naturligtvis ingen som förstår. Eller om man säger så här; det vore tjänstefel av exploatören att inte göra så här. Det som är bra för den ene är sällan det för alla.

Så briserade äntligen bomben
I gårdagens SvD, Brännpunkt skriver femton ledamöter av Vetenskapsakademiens Energiutskott om slöseriet och meningslösheten med vindkraft. De skriver allt det där som så många sagt så länge. De skriver allt det där som viftats bort av korrupta politiker och penninghungriga vindkraftsexploatörer som genom "landgrabbing" tror att dom skall kunna tjäna en hacka.
Det fina i kråksången är att IVA äntligen, om än sent, satt ner foten och kommit med en rapport om vindkraften. Trots att dom säger samma sak som så många andra gör ställningstagandet det svårare för våra politiker att fortsätta på inslagen väg. Det blir t.ex. svårt för regeringen att klämma mer subventioner ur konsumenten för att ett få ett vindkraftverk att gå ihop ekonomiskt. Som priserna är nu på såväl el som elcertifikat går det minus.

Ni som följer IGT är självklart pålästa men alla andra där ute kanske bara lever i tron att "vindkraft är miljövänligt". Det är det inte.
Ni som skrivit kontrakt med en exploatör är antagligen förblindande av det "guldkantade" kontraktet och måste, för att lura er själva, hävda att det är "miljövänligt" när det i själva verket borde räcka med att traska runt i en skogsbaserad vindkraftpark för att förstå omfattningen av den industrialisering er egen skog kommer att utsättas för.
Ni som bor i stan och tycker att vindkraft är "miljövänligt" kanske skulle kunna ta på er empatihatten när ni är på landet nästa gång. Hur skulle det se ut med ett 200m högt monster på kobben mitt emot eller i dungen bakom dasset?
Är du politiker och har fallit in den "gröna" energins lovsång utan att tänka eller reflektera över verksamhetens baksida? Då hade Du för länge sedan bort inse att alla medaljer har två sidor och att allt som glimmar inte är guld. Är du som de flesta andra har du bara jamsat med och står nu inför situationen att det är dags för reträtt. Hur man gör det smart och med skinnet i behåll vet inte jag - lätt kommer det inte att bli. Lätt skall det inte vara när man inte tänkt och tagit sitt ansvar som representant för sina väljare.

Nåväl, jag har nog sagt det mesta om vindkraft vid det här laget. Protesterna har legitimiserats genom IVAs uttalande och nu återstår bara att se den fortsatta politiska hanteringen. Skall politikerna vakna, fega, eller utreda frågan till döds? Erkänna att de tänkt fel kommer de nog aldrig att göra.

Kanske kan vi rädda vårt land från det här industrialiseringsförsöket. Gör vi det har vi gjort det själva, helt utan de myndigheter vi satt att göra det.

UPPDATERING 26/4
Som jag nämner ovan gjorde IVA ett statement vad gäller vindkraften häromdagen. Det har blivit ett herrans liv av det där, bl.a. med den här debattartikeln  VT.
VT tar i dagens ledare upp Annie Lööfs "modiga gröna steg" (bl.a. trängselavgifter i Uppsala och Linköping trots att det inte varit uppe på deras politiska bord) - som mer verkar vara en stadig marsch mot avgrunden för C under ledning av borgerlighetens svar på Håkan Juholt - snackpåsen.

Ledaren tar även upp vindkraften och skriver till min glädje så här:

"Den 23 april undertecknade flera ledamöter ur Kungliga Vetenskapsakademiens Energiutskott en debattartikel i Svenska Dagbladet. De menade att vindkraften är helt fel för Sverige. Både vad gäller energin och miljön. Det kan vara den första av flera tunga röster som vågar säga att kejsaren är naken. Den dagen vi skrattar åt vindparkstrenden är det Centern som starkast förknippas med den.

Vindkraftsparker är ingen valvinnare eftersom de stör folk, utan att lösa några problem. Detsamma kan sägas om trängselavgifter".