Vilse i pannkakan - "proteinskifte" på nyhetsplats

I konkurrens med nyheter typ att Mellanöstern står i brand, presidentval i USA, ökad Rysk militär närvaro i vårt grannskap och en begynnande taskig ekonomi som en följd av en rad "naiva" politiska beslut (eller brist på beslut) i landet slår SvD upp "proteinskiftet" på två hela uppslag i söndagsutgåvan av sin alltmer urvattnade publikation.

Vad är detta? Trams eller verklighet?

I förstone så förleds man tro att något nytt är på gång vilket stärks av uppföljaren i dagens tidning (det kommer mer - har dom lovat) där man gjort en undersökning som ger vid handen att en herrans massa människor kommer att minska sin köttkonsumtion - inom några år.

Det är fina grejor, må ni tro. Proppat med diagram över det antal kilo kött vi stoppar i oss per person i detta land. Men inte i år, inte förra året utan 2014.
IGT är misstänksamt, som ni säkert förstått vid det här laget. Jag skulle inte ha något problem med en artikelserie om en verklig företeelse. Jag menar om det verkligen vore så att folk slutat äta kött och gått över till linser eller vad det nu kan vara som lockar smaklökarna bort från en saftig biff. Nu är det inte så, nu är det bara några tomtar som sitter och tittar i sin egen lilla kristallkula. Även Hökmark har uppmärksammat det hela på sin Facebooksida.

Om man är snäll, skulle det kunna vara ett uttryck för en önskan från en engagerad person som tänker att om man skriver mycket om något kan den gå i uppfyllelse. Frågan som då inställer sig är om detta skall axlas ev en självutnämnd journalist. Hen kan skriva en bok i ämnet i stället för att dölja budskapet på nyhetsplats i en av våra stora tidningar.
Är man elak, misstänksam eller synisk skulle man kunna betrakta det hela som ett infernaliskt propagandajippo.

"Gilla" eller "inte gilla", är viktigt nu för tiden och jag gillar inte kvasinyheter av det här slaget. Jag gilla inte propaganda vare sig det kommer från vänster eller höger. Ibland genomskådar man inte propagandans infernaliska knep men man måsta försöka. Man måste ifrågasätta och det är vad jag gör nu.

Det är möjligt att vi kommer att äta mindre kött men inte för att folk är rädda för en himmel som faller över oss. Det kan ske för att det erbjuds godare och/eller billigare alternativ vilket kräver en helt ny produktionsapparat - det är inte bara att börja odla bönor så där. Det kräver lämpliga marker, engagerade producenter och en fungerande logistik.
Vi kan tvingas äta mindre kött för att det inte finns att tillgå vilket i sin tur kan vara en följd av faktorer utanför allmänhetens kontroll. Det sägs att affärerna gapar tomma efter någon dag av brutna leveranser från distributionscenter och/eller utriket.

Tänk vad mycket bättre det vore om man slutade med kvasiföreteelser som klimat, jämställdhet, hållbarhet, klimatsmart och ägnade sig åt frågor som berör vårt lands utveckling, typ småföretagande, landsbygd, sjukvård, skola, försvar eller rättsväsende. Därmed inte sagt att jämställdhet är oviktigt och därmed sagt att klimat, hållbarhet och klimatsmart är det.

Åsiktsfrihet råder!

Med anledning av Ingemar Nordins funderingar i ämnet tillåter vi oss lite tankar har på IGT.

Åsiktsfrihet råder - säger man, men fan ta den som "tycker fel"!
Kritiskt tänkande är viktigt i skolundervisningen - säger man, men fan ta den som tänker kritiskt!

Vad är det som händer i demokratiernas demokrati Sverige? Vem/vad är det som ligger bakom "åsiktskorridoren"? Är det en ny företeelse?

Kan det vara så att "förr i tiden" - början av efterkrigstiden, typ - präglades av att olika åsikter fick ventileras hur som helst? Eller var det så att en borgerlighet i samförstånd med socialism och storindustri körde sitt spår under en tid där samhället byggdes upp efter kriget?
Visst var det massa gapiga kommunister som protesterade på gator och torg mot det ena och det andra. Visst fanns det en fungerande protest på första maj - som styrdes av rådande makt på rådande makts villkor. Visst var det protester på universitet och marscherande ungdomar som ogillade krig i fjärran land tillsammans med vår statsminister.
Var det ett uttryck för åsiktsfriheten eller ett första steg mot dagens situation? Många av de som ockuperade kårhus, bodde i kollektiv och skalderade på gator och torg är numera etablerade människor i politik och journalism. Trots att de i sin ungdom använde åsiktsfriheten för att bygga sin framtida plattform motarbetar de alternativa idéer nu när de nått livets höjdpunkt. Eller är det just därför?
Är det för att de vet vilken makt alternativa åsikter kan ha? De har ju själva lyckats få oss alla till semisocialister, sopsorterare och feminister.

Tänk om klimathotet skulle diskuteras mer öppet? Tänk om folk skulle komma till insikt om att idén ifrågasätts av många och att allmänt vedertagna åtgärder för att "förhindra uppvärmning" är meningslösa? "Klimatet" bryr sig inte om konferenser, skatter och tomma ord.
Tänk om vindkraften och/eller vargetableringen skulle diskuteras mer öppet? Tänk om folk skulle förstå hur det drabbar landsbygden och därmed hela vårt land?
Tänk om vi skulle börja diskutera skola och uppfostran av våra barn?

Ja, tänk om - då skulle samhället fortsätta att förändras men denna gång ifrån den riktning som 60- 70- talets ungdomar ville ha - och fick.

Samhället skulle förändras - så som det alltid gjort. Fram och tillbaka.

Det politiska systemet kollapsar

Vårt politiska system är som bekant ett representativt system.
Det bygger på ett antal instanser, allt  från den lokala nivån där enskilda individer ingår i en politisk förening till riksdagen där väljarna röstat fram vilka som skall representera dem.
Vid tiden före den stora kommunsammanslagningen hade varje parti minst en förening i varje kommun, vilket efter sammanslagningen resulterade i fler föreningar per kommun.
Inom kommunen har man ofta ett gemensamt organ där representanter för respektive förening hanterar kommunala frågor av vikt liksom nomineringsprocesser och valfrågor. De som slutligen hamnar i kommunfullmäktige pratar sig samman kring de ärenden som dyker upp. Dessa möten är inte sällan öppna för intresserade.
Apparaten skall vidare försörjas på såväl läns- som riksnivå.
Systemet bygger således på att den minsta byggstenen söker medlemskap i en politisk förening och engagerar sig, betalar medlemsavgift som i sin tur skall hålla systemet rullande. Minskar medlemsavgifterna ligger man således risigt till.
 
Det låter väl bra, gammal fin svensk folkhemsdemokrati? Ja, är det verkligen så?
 
Systemet håller på att braka redan i grunden. Människor är/vill helt enkelt inte vara medlemmar i de politiska föreningarna. För något år sedan gjordes en sammanställning över medlemsantalet i politiken där det visade sig att alla partiers medlemmar inte var fler än medlemsantalet i jägarförbundet. Politiken anser jägarförbundet vara ett "särintresse". Vad är då politiken?
 
Strategin bakom det här är fullt medveten då medlemmar är jobbiga att hantera och en flyktig bas för finansieringen. Man har infört ett system med partistöd som innebär att partierna gjort sig oberoende av sina medlemmar och den kompetens de besitter. Man kan köpa in "experter" för pengarna helt enkelt. Där försvann det representativa systemet!
 
Finn Bengsson, riksdagsledamot för M i Östergötland har i dagarna meddelat att han inte ställer upp för omval till riksdagen. I den vevan har han också lättat på förlåten och motiverat sitt avhopp med missförhållanden inom partiet. Han anser att partiet är toppstyrt av ledare som inte bryr sig om provval eller vad medlemmarna tycker. Ni kommer säkert ihåg cirkusen runt DÖ-överenskommelsen där Bengtsson blev representant för all ondska i en fråga där han slutligen fick rätt. Det finns inte någon i partitoppen som tagit någon som helst konsekvens av sina handlingar under den resan, utan de sitter kvar med sina höga ersättningar och visslar som om ingenting hänt. De gör som de vill helt enkelt vilket inte är något problem eftersom det inte finns några medlemmar som kan "läxa upp" sina företrädare.
 
På kommunal nivå kan resultatet bli en liten, okunnig, idoldyrkande klick som kliar varandra på ryggen och stöttar en ledare vars bäst-före-datum gått ut för länge sedan. Då det inte går att mobilisera något tryck underifrånn är risken att vi får ett tjänstemmannastyrt, inkompenten och ineffektivt styre för lång tid framöver. Tyvärr riskerar dessa imperfektioner att sprida sig in i den kommunala apparaten och vidare upp i systemet när dessa dönickar går vidare i karriären.
 
Det är därför vi börjar och se korruptionsskandaler i Riksrevisonen, Karolinska Institutet och Länsstyrelsen där vårt fyllo till f.d Landshövding fått nytt jobb av kompisarna efter lite rast från tjänstekortfiffel och sexsamtal.