Lokalproducerad mat
Man skriver om sill som fiskas utanför Västervik, åker till Blekinge för lossning, sen till Bohuslän för ytterligare förädling och slutligen med lastbil till Västervik. Den lokalproducerade mjölken åker först till Linköping, ner till Emåmejeriet för packning för att medelst lastbil åter hamna i mjölkdisken på COOP eller ICA i Västervik.
Det här med lokalproducerat är således inte så enkelt. På ekonomiska grunder har man skapat ett rationellt produktions/distributionssystem. Det är inte bara att ändra på.
Även fast det kanske är gulligt, lite romantiskt, att fara runt och handla i gårdsbutiker så är det inte rationellt. Vare sig för producenter, miljön eller konsumenten. Om alla skulle åka till olika ställen för mjölk, kött, ost etc. har det en mycket större miljö, och kanske också klimatpåverkan, än om de åkte till ett enda ställe för alla inköp.
Analogt med detta är det inte självklart miljövidrigt att köpa en lammstek från Nya Zeeland. Den produceras under rationella omständigheter, liksom slakt och styckning. Transporten sker i jättelika frysbåtar till Göteborg, varifrån den körs ut i butik - på samma sätt som sillen från Västervik.
Det är alltså inte bara att gå tillbaka till gamla system och tro att det gynnar miljön och/eller klimatet. Vårt nya, moderna samhälle, har utvecklat och anpassat metoderna till konsumentens efterfrågan och betalningsvilja. Marknaden tillhandahåller kort sagt bästa möjliga vara till bästa möjliga pris. Transporter är en del i detta och självklart skulle mönstret ändras om transporterna radikalt fördyrades - inte självklart till gagn för vår miljö.