Bönderna får alltid ta smällen
Tänk bara när Wallenberg lallade ned till Norra Bantorget och spelade under täcket med LO och därefter i gemensam tropp lalla vidare till Rosenbad för att få verkställighet av önskemålen. Alla nöjda, enkelt och bra. Kapitalet får sitt, facket framstår som den företrädare för arbetarna de vill och politiken bevarar lugnet och ett lagom mått av framsteg.
Jordbrukssektorn är naturligtvis inget undantag. I botten ligger en gammal överenskommelse sedan jordbruksförhandlingarnas dagar att den genomsnittlige bonden skulle tjäna lika mycket som den genomsnittlige arbetaren. Det var naturligtvis av yttersta vikt att hålla nere matpriserna. Med detta i bagaget "förhandlades" priserna på jordbrukets avsaluprodukter och fastigheter.
I dagens ATL, 1/12-09, skriver Rune Lanestrand - redaktör för tidskriften Småbrukaren, att samhället med diverse lock, pock och piska stimulerat jordbruket tll storskalighet - helt i linje med korporativismen. Små jordbruk har köpts upp och slagits samman med allt större enheter de senaste 30 åren samtidigt som priserna på t.ex. fläskkött sjunkit. Följden blev jättefabriker där det gäller att producera så många kilo kött som möjligt/m2. Det finns inte ekonomi att ha personal i tillräcklig omfattning och definitivt inte efter kl. 17.00. Det här går ut över djuromsorgen. Eller som Lanestrand säger: Politikerna får vad de beställt. Baksidan av medaljen är att bönderna får ta smällen när det politiken beställt inte funkar, och paradoxalt nog, tar politikerna uppsidan - nämligen att spela alla goda gåvors givare och "rätta till" felaktigheterna.
Småskalighet och närproducerat är är på allas läppar just nu. Det finns inte en politiker som inte talar sig varm för detta. Problemet är att det, analogt med ovanstående resonemang, inte fungerar. Det är ingen som vill att det skall fungera i vår genomindustrialiserade livsmedelssektor - förutom envisa bönder.
Som jag ser det är det två huvudorsaker till det här.
- Konsumenten vill inte betala. Vi är vana vid låga matpriser, vi har små marginaler i privatekonomin och vi är inte tillräckligt många. En sak är att alla, om man frågar dom, vill köpa närproducerat kött med bra kvalitet, en annan är vad man gör när man står där med en billig fläskfile' i plast eller en något dyrare färsk dito. På lång sikt väljer alla den billigare allt för ofta.
- Regelverken kring lokal slakt och styckning är krångliga vilket innebär stora investeringar och höga löpande kostnader. Många är dom som trott att eget slakteri och gårdsförsäljning är en framkomlig väg men efter år av stök och bök med kommun och andra myndigheter funnit det för gott att lägga ner.
Det här med jordbruket och landsbygden är svårt. Alla kan relatera till det på sitt vis vilket gör att åsikter och åtgärder spretar åt alla håll och mitt i allt sammans sitter bonden som skall ha sin utkomst av soppan.
Mycket bra skrivet. Hade tänkt skriva om detta själv men nu behövs inte detta. Vi har skapat ett monster i alla byråkrater som lever på att detaljreglera våra stackars bönder samtidigt som avräkningspriserna är låga. Detta går inte ihop och politikerna måste sluta med sin bluff alternativt vi byter ut dom till några bättre.