Tänk vad bra man blir - när man dött

Vi människor säger sällan till våra medmänniskor hur bra dom är. Snarare är vi snabba att dra fram dåliga sidor, som vi alla har. Kritiken kommer och går. Vi arbetar vidare. Blir äldre. Slutar verksamheten, i bästa fall med en guldklocka från arbetsgivaren. Pension under många år där minnet sakta falnar bort för att slutligen nämnas i en dödsannons med undertext att begravningen skett i stillhet. Då har det gått bra! Då har vi blivit gamla.

Om det inte "går bra" och livet avslutas för tidigt, kanske när karriären börjat dala och populariteten är sisådär, kanske t.o.m så illa att många kallar en för skitstövel. Då kan man kommas ihåg, inte som skitstövel utan hjälte!

I efterhand finns tillskyndarna där, dom som inte gjorde något under livet, dom som aldrig sade vad bra man gjorde, dom som tror att de kan gynna sin egen sak genom ens nu döda och begravda kropp, dom som "kapar" ens skäl. Då kan man få nästintill evigt liv. Då kan man, postumt, tillmätas de mest fantastiska egenskaper. Då kan man bli hjälte, förebild och en aldrig så saknad person.

Jag tänker självklart på personer som Jesus, Michael Jackson och kanske nå´n mer.

Lokal TV och vindkraften

Nu förstår jag hur dom har det, politiker som skall säga något dräpande i TV.

I Gamleby har man en utbildning för blivande reportrar och kameramän/kvinnor. Dom var här och gjorde ett inslag om vindkraften. Den andra rösten fick bli vår starka MP kvinna, Akko Karlsson. Även om jag inte håller med det hon säger så säger hon det bra. Hon aspirerar till språkrörstiteln.

Jag har lite att träna på, känner jag.

Kastrering av smågrisar

Nu har den moderna människan vaknat igen. Den här gången gäller det kastrering av smågrisar. Dom som känner att det killar till lite i underlivet, eller sällar sig till skaran veganer/djurrättsaktivister, förespråkar att man sprutar bort kulorna med Improvac.

Problemet är att köttet från en könsmogen galt inte luktar så gott. Det blir en en lukt (galtlukt, ornelukt) och eventuellt en bismak (smak och lukt hänger som bekant ihop), närmast att likna vid piss - och det vill ju ingen stoppa i sig. Receptet är kastrering. Skära ut kulorna helt enkelt. Ett gammalt säkert sätt att undvika könsmognad.
Improvac kallas vaccin, vilket känns lite underligt för mig. Att man i så fall, skulle kunna "vaccinera" sig mot könsmognad utan att blanda in hormoner. Det är ju trots allt hormonerna som styr.

Jag har talat med företrädare för grisnäringen och de säger att Improvac är ett protein som skjuter upp könsmognaden. Jag antar att det handlar om tillväxtperioden före slakt. De säger också att det är ett arbetsmiljöproblem att hantera sprutor i stället för kniv. Med kniven kan man göra sig illa, får man i sig Improvac av misstag vet ingen riktigt vad som händer (eller se nedan).
Det är ett problem för slakterierna som måste mäta kulorna för att se om medlet verkat på rätt sätt.

Skall man tro på deras hemsida handlar det om ett medel som använder grisens eget imminförsvar för att ta bort "Boar taint" - den dåliga smaken/lukten. Å andra sidan säger dom så här: "In the unlikely event that two injections were self-administered, at least several weeks apart, then theoretically the recipient may produce an immune response and this might lead to infertility and loss of libido". Med det torde man kunna fastställa att preparatet inte är ett vaccin i traditionell mening utan ett ämne som ger sig på våra manliga hormoner, vilket känns så där. Vad som händer med en kvinna verkar dom inte ha en susning/bry sig om (många kvinnor i grisnäringen).

Den svenska djurhälsovården är inte övertygade om preparatets förträfflighet. Handeln i Sverige och övriga Europa tvekar (tänk om folk får för sig att de blir impotenta av fläskkött) Nu handlar det emellertid om marknadsföring av ett preparat som kostat multum att få fram. Pfitzer, som står bakom vill ha in kulorna (*S*) så snart som möjligt och är naturligtvis övertygade om att det här är lösningen såväl för deras ekonomi som grisnäringens problem med ornelukt.
Hur gör man då för att komma igenom med sitt budskap? Ett trick är att använda sig av "nyttiga idioter". I det här fallet är det djurrättsaktivister som ikläder sig rollen.
Det funkar oftast så att de planterar en "larmrapport" som media tar sig an med hull och hår. Vi får nyhetsinslag där en grisbonde skär kulorna ur kultingen, gärna med blodvite - i närbild. Sekvensen följs upp med en närbild av (antagligen en annan) kulting från andra hållet, där han nyfiket luktar på kameran. Griskultingar är gulliga i den åldern. Budskapet är klockrent på väg in i tittarens hjärta. "Nyheten" lägger sig snabbt men den interna debatten går igång. Politiker och djurskyddstjänstemän tvingas till förhastade uttalanden/åtgärder.

För Pfitzers del handlar det bara om att få ut ytterligare ett preparat på marknaden. Improvac, here we come!