IGT på dagis! 2

Den 17 november, i torsdags, var det så dags igen. Den här gången slapp jag åka till Kalmar utan fick hålla till godo med Juholts hemstad, Oskarshamn. Även det lite av ett socialt experiment kan sägas.

Den här gången hade Länsstyrelsen kallat till Miljömålsdag. Nu var deltagarlistan betydligt längre, närmare 150 personer. De flesta från den offentliga sektorn. Mötet inleddes av tf. Landshövding Fru Fiskesjö som hälsade välkommen och bedyrade att ingen vet när det kommer en ny Landshövding. Därefter kom två miljösamordnare till tals, trängandes under ett rött paraply med logotyperna (tänk vad det kostat att ta fram dom symbolerna) för de 16 miljömålen hängandes från kanten.

Mellan 09.00 - 12.00 skulle vi få sk. "perspektiv" (läs propaganda) på miljö/klimatfrågan vilket inleddes med en pjäs, Frossa Klimatfars, om klimatet av teatergruppen Teater Barbara. Det var två killar och en tjej som berörde de flesta aspekter av klimatfrågan man kan tänka sig. Den var faktiskt riktigt rolig och välgjord.
Därefter var det dags för den långhårige meteorologen, Pär Holmgren. Hans ämne är klimatet, det vet vi. Till hans försvar måste nämnas att han började med att säga att jordens miljöproblem består av väldigt mycket mer än klimatfrågan. Klimathotet är onekligen hans favvoämne, det hörs. Det är skrämmande, det är otäckt - om man skall tro honom. Det är inte mer skrämmande än att eftersmaken blir lite fadd. Bilder och diagram gör att de flesta blir avhängda tämligen omgående. Utan att tänka på det avslutade han med en bild föreställandes ett gammalt kopparstick där en församling drabbats av syndafallet. Omedvetet eller medvetet bekräftar han därmed den religiösa undertonen i klimathysterin.
Därefter gör han massiv reklam för sina böcker och då inser man att han helt enkelt tar betalt för att sälja sina böcker. Klimatcirkusen som drar land och rike runt är ett välregisserat spektaklel som består av teatern, Pär, hans böcker och lokaltidningarnas nyttiga idioter till journalister. Det är en lönsam cirkus och säljs till alla som är villiga att betala - precis som vilken cirkus som helst.

Efter lunch, som betygades vara gjord av närproducerade råvaror, var det dags för grupparbete. Nu blev det riktigt skakigt.
Rummet var dukat med stolar i oval varvid jag inser att det är så här dom gör, byråkraterna, när dom möts. Dom sitter på fullaste allvar i en ring och talar till varandra som om det vore någon sorts gruppterapi eller möte med anonyma alkoholister.
Den här gången hade jag anmält mig till en grupp som skulle tala om klimatet i tron att det skulle kunna finnas någon där som kunde förklara hur det egentligen är. Det gjorde det inte. Ingen tycks veta. Alla pekar bara i från sig med argumentet att han/hon/dom har sagt si eller så. Skulle man till äventyrs få tag i han/hon/dom pekas det genast åt något annat håll. Så även denna gång. Nu var upplägget att diskutera tre av de sexton miljömålen, rent vatten, ren luft och klimatet. Tre korta genomgångar där talaren läste innantill från en Powerpointpresentation var inledningen på ett kortare grupparbete.

I grupparbetet skulle vi konkret föreslå åtgärder som kunde hjälpa till att nå respektive miljömål. Tiden var kort och det fanns ingen tid för diskussion. Folk rafsade ihop något som klistrades upp på väggen. Vi utrustades med olikfärgade pluppar denna gång (känner ni igen det) som skulle klistras på de förslag som föll oss i smaken. När allt var klart presenterades de tre  förslag inom respektive miljömål som fått de flesta plupparna. De hade därmed gått vidare för presentation med alla grupper i den stora teatersalongen. Innan vi kom utrustades vi med röda och gröna papper att användas för omröstning i "slutomgången".

Jag gick hem innan slutomgången. Jag hade fått nog! Om det nu är så att klimathotet är reellt kan det inte behandlas så här. 150 nötter som rafsar ihop åtgärdsförslag i en hast varefter det vidtas omröstning som om det vore ett sånt där fånigt TV-program. Jag åkte dit för att jag ville lära mig något - inte delta i någon larvig, meningslös, övning.

Om det kostar 3.000/dag och deltagare med lön, resor, mat, lokal och föredragshållare så gick kalaset lös på närmare en halv miljon av skattebetalarnas pengar. Jag kan inte se annat än att de pengarna lika gärna hade kunnat kastas i sjön, betalats i mutor till någon Grekisk politruck eller spenderats i det statliga spelmonopolet.

Är inte klimatfrågan märkvärdigare än så här är i alla fall jag övertygad om att det inte är det största problemet vi står inför.

Kommentarer:

1 KristianJ:

Vi har alla varit på liknande trams. Och man måste flyta med på något sätt fast man egentligen skulle vilja sätta fyr på alltsammans.

Det känns hederligare på ett pingsvänsmöte fastän jag tycker att de också är lite sektliknande

2 Wolter:

Jag vet inte om "alla".

Det har säkert funnits inom vissa sektorer men nu känns det som om det spritt sig i hela samhället. Själv lämnade jag IT-svängen för 15 år sedan och politiken för 7-8 år sedan. Det verkar som om det hänt lite där ute sedan dess.



Frågan är om det är till godo.



Hela samhället kan väl inte bli ett Robinson där man röstar om klimatet, terrorister eller influensor är farliga. Där man röstar ut dom som inte gillas. Där man "Gilla" markerar på FB i stället för att engagera sig.



Eller?

Kommentera här: