Såhär var det på sockenjakten

Som jag sade är jag ute och reser - mycket spännande. Ni skall få rapport.

Under tiden tänkte jag delge denna artikel i lokalbladet om sockenjakten.

På återhörande. Kommer jag bara åt så att datorn funkar kan det bli tidigare än ni anar.
En kommentar

Sockenjakten

I ett underbart väder utgorde sockenjakten något av det bästa vi kan prestera socialt. 250 pers samlades tidigt i kyrkan, 180 skyttar och duktiga hundförare.

Jag har inte resultatet helt klart för mig men det verkar som om det landar runt 30 skjutna grisar. Det jag såg var välskjutet och rätt vad gäller val av djur.

Skolbarnen serverade en fantastisk lunch i församlingshemmet bestående av ärtsoppa, bredda smörgåsar, kaffe och kaka. Efter jakten var det viltparad med eldar och granris på Stensnäs där 3 jägare invigdes i den exklusiva skaran av viltsvinsskyttar.

Det här blir en tradition. Det är en perfekt "hemvändarhelg" där utflyttade kan komma hem och uppleva landet samtidigt som man kan hälsa på nära och kära. För de som vill går det säkert att sälja plats till utomstående jägare. Det viktiga för oss nu är att finputsa konceptet och kanske sätta ett stopp så att det inte förväxer till något stort och ohanterligt.

•••• Nu åker jag ut i Europa en vecka för att delta i ett spännande energiprojekt. Kommer jag åt en dator ska jag ge er löpande rapport annars kommer det en i början av nästa vecka.
Kommentera

Bygden kraftsamlar

I morron är det dags för, den numera traditionella, sockenjakten efter vildsvin. Hela Ukna socken skall jagas av.

Alla, eller åtminstone många, klagar på vildsvinen. Många förutspår en oändlig tillväxt och att vi skall översvämmas av bökande grisar. Det kommer inte att hända - inget växer till himmelen, som bekant. Populationen kommer att stabiliseras och de kommer att förekomma där det finns förutsättningar, till största delen handlar det om mat.

Vårt "nygamla" vilt skänker oss jaktlig glädje, spänning men framför allt gemenskap. Tidigt i morgon kommer upp emot 150 personer att samlas i kyrkan för en välkomnande och trevlig stund tillsammans. Vi kommer också att få ta del av dagens regelverk vad gäller säkerhet, avskjutning, kommunikation och allmänna praktikaliteter. Därefter börjar jakten, samordnat, först i östra delen av socken, därefter den västra. På så vis har alla nytta av alla. Hundar på en sidan jaktmarksgränsen kommer att jaga över grisar till den andra. Grisar upptagna hos Kalle kommer att skjutas av Stina på en jaktmark en bit bort. Det här görs med största glädje men framförallt utan gnöl. Det hade varit omöjligt för 20 år sedan, då var och en höll på sitt, man pratade inte med grannen och faan tog den som gick en meter över gränsen för att hämta ett nedlagt vilt.

Efter jakten samlas åter alla i mörkret med tända eldar för att tacka varandra för en, förhoppningsvis, lyckad dag. En kontinental ritual för den som skjutit sin första gris infördes för några år sedan. De som fått uppleva den vill inte att någon annan skall komma undan, vilket borgar för att alla "förstagluttare" invigs ordentligt - så upprätthålls ritualer.

Vildsvinet har fört oss samman och gett oss en ny social dimension. Det är en annan bild av den lilla svarta besten som förstör golfbanan, fotbollsplan eller trädgården.

Ni får rapport på söndag.
En kommentar

Så har det hänt igen....

... en jägare har blivit skjuten till döds, enligt mogonens TV-nyheter och ATL.

Det lär ha gått till så att en av tre kompisar ägnade sig åt övningsskytte (... så dags då) varvid en av de andra "råkade" bli träffad. Vi lär antagligen få höra mer kring omständigheterna.

Det här händer i stort sett varje år, vilket kan verka upprörande, för en del klantigt och skäl nog att inte vistas i skog och mark under jaktsäsong, vilket inte är hela sanningen.

De flesta olyckor sker utanför själva jakten. Det kan vara i samband med rengöring, spontant övningsskytte, i- och urklivning av bil/transport mellan olika pass, vid eftersök etc. När jägaren väl är på pass har han/hon oftast säkerheten, som genomgåtts ordentligt före jakten, klart i huvudet. Det skjuts bara mot kulfång, inom vissa vinklar etc.

Det är alltså i andra, okontrollerade situationer, olyckorna inträffar, kanske även med alkohol i kroppen. Det vanligaste felet är att man inte är tillräckligt noggrann med patron ur- och i, vilket är oförlåtligt. Jag har tidigare skrivit om ett oskick, företrädesvis förekommande bland äldre jägare, att alltid ha patroner i magasinet (för dig som int begrip tänk ja int förklar) - trots att jaktledaren sagt att geväret skall vara laddat endast på pass.

Alltså inför innevarande jaktsäsong:
• Geväret får endast vara laddat på pass.
• Dessemellan skall det vara tomt, bäras öppet (alltså inte i fodral) med öppet slutstycke så att alla andra kan se att det är tomt.
På så vis undanröjer man risken för olyckor utanför själva jaktsituationen.

Ske det vara så djävla svårt?
Kommentera

Vargjakten snart avklarad

Efter en helg av den utlysta jaktperioden tycks i stort sett de vargar som licenserna medgav vara skjutna. Ni som inte jagar verkar tro att det bara är att hänga på sig bössan och ge sig ut i skogen - som att gå på Skansen, eller Djurgården ungefär. Om det är sistnämnda som är referensen kan jag förstå var uppfattningen kommer ifrån eftersom rådjuren där uppträder mycket nära fotvandrarna. Gör gärna experimentet att ge er upp i skogen på Djurgården så kommer du att upptäcka rådjuren (men titta noga) och det faktum att det inte är så många andra som tycks gilla "spenaten" - de väljer att frottera sig utmed vattnet i stället.

Nåväl, ute i den verkliga skogen är det inte så enkelt. Det går många mantimmar på varje fälld älg, rådjur, gris eller hjort.

Jag vet inte hur det är att jaga varg men jag antar att dom inte är dummare än något annat djur och att det då skall gå att skjuta närmare 10% av den påstådda populatinen på två dagar ger i alla fall mig lite varningsklockor. Vad jag försöker att säga är att jag tror att det finns fler vargar än dom 200 som våra skattefinansierade "vargspårare" påstår.

Nu har i alla fall jakten kommit igång vilket kanske kommer att leda till en vargstam i balans med sig själv och den omgivning de lever i. Förhoppningsvis kommer inte stammen att växa oss över huvudet och då kanske den "biologiska mångfalden" kan fördras av flertalet. Sista ordet är inte sagt i vargfrågan - var så säker.

Läs mer här, och här.
En kommentar

I dag börjar älgjakten

För jägarna i södra Sverige är det i dag dags att ge sig ut på älgjakt. Våra kollegor i norr hade en vecka i september innan det blev uppehåll under älgarnas brunstperiod. Nu får även de vara ute igen.

Här nere har jakten förändrats mycket under de 40 år som jag varit aktiv. När jag var liten fanns det ont om såväl älg som rådjur. Det har varit upp- och nedgångar i viltstammarna. Älgen hade sin största peak under slutet av 70-talet och 80-talet som en följd av bättre fodertillgång. Rådjuren hade sin glansperiod 80- 90 talet.

Nu tycks det som om älgen och rådjuret är på väg tillbaka beroende på fodertillgång och tidigare års återhållsamhet. Den stora förändringen är dock den ökade vilttätheten i och med att vi fått in nya arter såsom dov, gris och kron. Förutom glädjen av att ha mer vilt ställer det nya krav på skytte och jaktledning.

Tyvärr är det så att en förkrossande majoritet av sveriges jägare är usla skyttar. Kulskytte är inget man ägnar sig åt några dagar om året. Det krävs mycket träning för att kunna avlossa ett bra skott. Avfyring, anläggning, skjutställning, passplanering och viltkonfrontation kräver vana som de flesta inte har tid/lust/förståelse att unna sig. Det är inte lätt att skjuta i en rad med springande grisar eller dovhjortar.

Jaktformerna ändras till förmån för hundjakt. Förr skickade man ut vad folk man hade på gården för att försöka formera en drevkedja, vilket oftast fungerade - sådär.
Numera finns det duktiga hundförarekipage som far runt som ett vandrande teatersällskap till glädje för dom själva och många jägare. Skogen är full av människor och hundar på de mest oväntade ställen vilket ställer höga krav på säkerheten. Inga skott får avlossas om du inte vet var kulan tar vägen. Du måste analysera och planera ditt skytte i förväg - när viltet väl kommer är det för sent.

Min förhoppning är att vi lyckas förvalta den gåva "han-där-uppe-eller-vem-det-nu-är" givit oss och att vi hittar en balans mellan jägar- skogs- och trafikintressena. Med bakgrund av vad som hänt kommer situationen ständigt att förnändras och det är bara de människor som lever i det som kan hantera det. Man kan inte planer naturens nycker särskilt länge i förväg - men man kan ha en tro på förvaltningsmodell och hoppas att det faller väl ut.

Lycka till med årets jakt!
Kommentera

Regeringen förändrar jakttider - i klimatets namn!

Nu får dom väl ge sig! Jag vet inte vem som blivit knäpp, ATL, Regeringen eller båda.

Ingressen i artikeln om utökade/ändrade/borttagna jakttider lyder som följer (rätt illa skriven - men det står så - kolla själv i länken):

Regeringen tillåter jakt på rävunge
Ett varmare klimat har gjort att ökat viltstammarna på ett sätt som gör att regeringen nu beslutat att ändra jakttiderna.

Vi får sedan veta att man utökat jakttiderna på Grågås, Canadagås och Gräsand.
Jakt införs på årsunge av Räv och Korp.
Jakten på Svärta utgår.

Det är säkert bra detta men för mitt jaktutövande spelar det ingen roll. Det har nog ingen större betydelse för min svältande familj heller, nu när klimatet skall vältra och göra livet surt för oss på landet.

Jag kan bara konstatera att det, i skrivande stund, är 9 grader ute (5/6 -09). Jag kommer just från pannrummet efter att ha satt igång elderiet. Vad synd jag kör med biobränsle för annars hade jag ju spätt på uppvärmningen - och då hade jag ju inte behövt elda.

Tiden är ur led - mänskligheten med den!

Trevlig helg!
Kommentera

Bly i jaktammunition

Bly i ammunition har varit föremål for miljöivern i många aår. Detta trots att man inte kunnat visa att bly i bunden form läcker ut i naturen.

Det har satsats miljoner på att fånga upp bly i kulfång, huvudsakligen på militära skjutbanor. Om argumentet vore att återvinna blyet skulle jag tycka att det var OK men nu är argumentet miljön (det kanske är lättare att få igenom det då). Inte sällan har det beslutats om sanering och ombyggnad av skjutbanan för att, när det är klart, finna att regementet skall läggas ner!

Blyhagel har regelmässigt bytts ut mot stål vid sportskytte (skeet, trapp mm.) och delvis vid jakt. För min del föredrar jag bly vid jakt av följande anledning.
En påskjuten fågel - vilket är många fler än man tror - klarar sig med ett blyhagel i rumpan. Blyhagel kapslar in sig utan framtida men. Ett stålhagel rostar och ger blodforgiftning med en plågsam död som följd. Sen har vi naturligtvis risken att fågeln får i sig blyhagel när dom äter och då påstas det att dom dör. Jag kan inte något om detta men jag tror att den dödsrisken är mindre än blodförgiftningsrisken efter ett stålhagel i rumpan.

Kulammunition tycks vara svår att få fram med alternativ. Vid all jakt skall det ske med minimalt lidande för det vilda. Då är det viktigt att kulan har rätt vikt, anslagsenergi och restvikt. Detta betyder kort att det vilda skall få sig en regäl smäll, kulan skall expandera och skapa en ordentlig sårkanal innan den eventuellt lämnar kroppen på andra sidan. Då sker avlivningen med så lite lidande som möjligt. Bly är, so far, det bästa materialet för att uppnå detta till en rimlig kostnad. Effekten på miljön är minimal - en jaktkula vager ca. 11-15 gram.

Det gäller inte bara ammunition i samband med jakt utan även träning. Skytte kräver träning - mycket träning. De skyttar som kan hantera sin bössa (slätborrat, t.ex hagelbössa) eller sitt gevär (räfflat, t.ex älgstudsare) uppfyller kraven med så lite lidande för viltet som möjligt - de andra inte. Tar man bort blyet blir det dyrare att träna vilket naturligtvis gör att folk kommer att dra ner på träningen som i sin tur försämrar skjutskickligheten. Det vinner ingen pä.


Bara en tanke: Så har i jubileeumstider av första världskriget kan vi tänka på nordöstra Frankrike. Där har man kastat bly på varandra så länge man har kunnat. Och mycket! Första världkriget var ett inferno i dessa trakter. Trots detta lever man och frodas, odlar och äter.


Nu tycks staten och naturvårdsverket lagt alla tankar pa förbud, skatt etc. på hyllan. Jag hoppas att det ar för gott - men tvivlar.

Kommentera

Sista januari

... sista dagen att jaga med hund. Januari har numera blivit en full jaktmånad.

När jag var liten kunde man bara jaga hare så här års och fjorton dagar till. I och med nyårsafton ställdes bössan in (det var bössa - hagelgevär - för allt utom älg).
I södra Sverige har våra skogar beviltats med arter man inte kunde drömma om för 30 år sedan. Viltsvinen har, trots skräck för viltskador i trafiken och överfall på skogspromenaden, skänkt oss jägare en stor glädje. Glädje och spänning i jakten, engagemang hos viltvårdsintresserade och hundintresserade.

Vi hade en storjakt i socken i slutet av november. I princip kan man säga att vi hade fem paralella jakter. Över 40 skyttar, ett tjugotal hundförarare gav sig förväntansfulla ut i skogen denna tidiga novembermorgon. Barnen i skolan ordnade lunch åt oss i församlingshemmet (pengarna skall användas till skolresa - huuuu - säg inget - det är antagligen olagligt).
På eftermiddagen avslutades jakten enligt eutropeiska traditioner (eldar, hornblåsare etc) här på Stensnäs. Sammanlagt 18 grisar. Sju jägare hade skjutit sin första gris. Det blev en propagandaövning för jakten och en fantastisk upplevelse för alla inblandade. Aldrig har detta skett - och nu var det grisen som förde oss samman. Läs mer om detta på en av mina grannars blogg: 

Dovhjorten tycks åka med av bara farten när viltvårdsintresset ökar. Då passar dom på att ta för sig. Även dovviltet är ett fantastiskt tillskott jaktligt och, inte minst, kulinariskt. Så, gott folk, utveckling. Naturen står aldrig stilla. Där det finns mat - finns det alltid någon som äter. Om sedan maten är spannmål och majs till viltsvinen eller koldioxid till växtligheten spelar ingen roll. Äts gör det! Det är inte riktigt slut ännu. Formellt slutar jaktsäsongen för att övergå i nästa den siste juni. Det finns mycket kvar att göra, såsom dov en klar och solig februaridag, räv-/ grisvak och kråkor. Sen är det snart dags med förberedelser inför kommande säsong. Så rullar det på. Själv ska jag en sväng till England - vilket jag ser mycket fram emot. Återkommer om detta.
Kommentera

Säkerhet vid jakt

Hur mycket har det inte tjatats om detta. Allt för att undvika olyckor. Olyckor händer inte när man vet vad man skall göra - de händer när man inte gjort vad man visste att man skulle göra. En liten iakttagelse från en av höstens jakter: Instruktionen säger att du får ladda på pass. Jakten frekventeras huvudsakligen av jägare födda mitten av 30-talet. Erfarna, duktiga, vad du vill. Under jakten upptäcker jag att de trycker ner patronerna i magasinet och för fram slutstycket. Jag sitter bak i en Defender när en av herrarna trycker in bössan med pipan före. I baksätet framför sitter deras kompisar! Inget händer - naturligtvis. Inget har hänt på 60 år för dessa herrar! Men vad händer - när det händer? OACCEPTABELT ÄR DET UNDER ALLA OMSTÄNDIGHETER!!
Kommentera