I grevens tid

April, april…

Så har det än en gång gått några veckor sen sist. 

Har´e vatt nåt?

 Jo, det kan man lugnt säga att det har! 

 Inget är sig likt - förutom vädret. Varmt aprilväder varvas med snöyra och nattfrost, så som det alltid gjort och alltid kommer att göra så här års. 

Alla vill vi naturligtvis att det skall vara varmt, vindstilla och odlingsvänligt. 

Liite besviken blir man trots allt när det vänder efter en förhoppningsfull inledning på dagen.

 Så har vi dem som lever på varmt väder i sin lobbyverksamhet om jordens undergång.

De blir besvikna, det är inte lika lätt längre att skrämma folk med värme när det är kallt ute. Vi har fått annat att tänka på.

 Vädret har inte varit deras enda verktyg utan ”omställningen” i allmänhet och skrämseln om havsnivåhöjningar, sjukdomar och rapande kor i synnerhet är kort som dragits fram både nu och då. Det har förbytts i något helt annat nu när världen helt plötsligt tittar åt andra håll.

 Skandalhistorierna med det konkursade batteribolaget och snart konkursade stålbolaget bygger till stor del på politikens beredvillighet att bli lurade i enlighet med klimatnarrativet. Det fungerade politiskt. Det drog röster.

”Grabbarna” som roffat å det grövsta verkar trots allt haft tur då fokus skiftat från deras göranden och låtanden till en högst eljest president på andra sidan Atlanten. Han har rört till det det lite för oss - om man säger så.

 Om ”grabbarna” satt våra pensionspengar på spel så är det, åtminstone i skrivande stund, en västanfläkt mot det som skett i spåren av det tulldrama som spelas upp inför våra ögon. 

Börserna rasar och morgonsofforna är fullproppade med allsköns ”experter” som ploppar ur sig långa haranger om inflation, räntenivåer och svajande marknader.

 Samme president som skall ”tulla” till sig produktion och pengar med den yttersta tanken om förbättrade statsfinanser skall samtidigt få en annan, annorlunda men eljest, president att hjälpa till med vallöftet om fred i Ukraina på tjugofyra timmar. Det går så där, verkar det som.

 Hoppla, säger EU som vant sig med en skön tillvaro under dunbolstren. 

Nu blir det att jobba med såväl tullar som fred på egen hand!

 Tänk om vi inte kan exportera våra varor väster ut samtidigt som vi blir utsatta för fientligheter öster ifrån. 

Vad gör vi nu då?

Jo, vi får ta tag i våra liv och lägga oväsentligheterna åt sidan. Traditionell diplomati handelsministrar emellan måste komma överens om tagen för den internationella handeln. Allt annat vore vansinne men vi kan vara ganska konfidenta med att så kommer ske. Även om det tar ett tag!

Värre är nog gubben i öster. Det är ingen gullplutt. Han varken följer gängse diplomatiska koder eller normal (så som vi ser det) moral och hyfs. Vi har sett utkast till trevande fredsförslag som de gått med på men, som av en händelse i sista stund, var det ”något” som gjorde att han likt förbaskat var tvungen att kasta robotar och drönare omkring sig.

Tillbaka på ruta ett!

 Under tiden får vi ta ett steg tillbaka till något som åtminstone liknar det jag och mina årskompisar upplevde i vår ungdom med militärtjänst, vapenutbildning och obekväma arbetsförhållanden. 

Tillverka vapen hyser jag ingen tvekan om att vi kan. Svårare blir det med de generationer som vuxit upp i en värld där kön inte bestäms av fysiska omständigheter, ”skjutningar” är något man gör i en trappuppgång i stället för skjutbanan och utbildning för att stärka sin framtid blivit mer och mer ovanligt. Det blir ett uppvaknande!

 Jag är övertygad om att vi klarar såväl börsnedgång som upprustning. 

Människan är fantastisk!