I grevens tid

Det går upp - och ner

Alla som kommit ett par tre decennier på livets långa resa och sett mer grönt än vad man normalt ser från en balkong på söder vet att inget varken är rakt eller rent. 

Allt levande har sina upp- och nedgångar. Efter regn kommer sol, efter vinter kommer vår och i askan efter skogsbranden gror det nya gröna. De flesta vet det - innerst inne.

Även ekonomin och affärslivet omfattas av dessa lagar vilket man enkelt kan sluta sig till genom en enkel studie av börsens rörelser.

 Ibland trampar vi snett

I en snart utdöd generation är det många vars liv sattes under stor press i samband med den stora börskraschen på 1930-talet. Deras föräldrar hade investerat allt de hade i Kreugers finans- och tändsticksimperium. De investerade för att ”alla” gjorde det och ”alla” visste. Det brakade ihop och kvar lämnades mången utblottad familj. Kreugers slutgiltiga öde är omtvistat men det lutar åt att han tog sig själv av daga i skammens kölvatten.

 Drygt sextio år senare var det dags för nästa paj att pysa - ”IT bubblan” och/eller med den ”Den nya ekonomin” innebärande att företagsekonomins grundlag om att tjäna pengar helt plötsligt inte gällde. Om det var för att försvara dålig lönsamhet i övervärderade och överbelånade dataföretag (…som vi kallade det och senare kom att kallas ”IT företag”). Lönsamhet var gammaldags och kunde kompenseras med tillväxt och framtidstro, påstods det. Det funkade inte. Kvar lämnades marknaden med stora förluster. IT-entreprenörer lämnade scenen på löpande band - i konkurs med stora skulder i bagaget.

 Nu, efter ytterligare cirka 30 år, står vi inför en ny kollaps.

Den ”gröna omställningen” där en hyllade risktagare inte i första hand är en enskild person som satsat sina egna  egna surt förvärvade pengar.

Upphovspersonerna har inte satsat särdeles mycket i den annalkande bubblan - snarare berikat sig genom fiffiga uttag i form av aktieutdelningar och aktieförsäljningar. Med fakta löften om en ”grön” och en ren framtid är det huvudsakligen nationella och Europeiska politiker som lurats att nalla ur de skatt- och pensionskistor vi alla bidragit till förväntandes hjälp vid sjukdom och ett efterlängtat liv som pensionär utan att behöva äta hundmat.

 Det som är gemensamt för alla bubblor är ordspråket: 

1. När alla säger samma sak och var och en oftast inte tänkt så mycket.

Nu har jag bara hört talas om den första krisen men jag är övertygad om att alla sade samma sak för många gjorde gick bevisligen samma samma ledband genom att satsa hela förmögenheten trots att de innerst inne visste att det kanske inte var så listigt. I nästa bubbla snabbt ökande datoriseringen ledordet och i den vi ser slutet av nu har kanske inte ”alla” sagt ”Omställning” men de med betydelse har gjort det.

2. Den som yttrar avvikande mening fulas ut eller tystas effektivt. Den gängse uppfattningen backas i press och media så länge bubblan är under uppblåsning.

 Finns det något som skiljer ut sig?

Moral och personligt ansvarstagande har avtagit i takt med att bubblorna antagit allt större dimensioner och pengar tillförts från offentliga/gemensamma kassor av samarbetsvilliga politiker som borde insett det riskfyllda men kanske trots allt trodde att det skulle gå vägen. 

I den första krisen pliktade huvudmannen med sitt liv, sannolikt av egen hand. I nästa gick de i konkurs med livslånga skulder. I den nu pågående kommer initiativtagarna ur sina huvudlösa projekt med så mycket pengar att de flesta av oss har svårt att stava till det.

Jag tycker mig här se att samband mellan andelen frivilligt investerade pengar och livskvalitet efter en krasch som skulle kunna uttryckas i detta torra och inte särskilt vetenskapliga diagram.