Så hände det som inte kunde hända

En djurvårdare på Kolmårdens djurpark slets i stycken av vargarna. En mycket tragisk händelse och jag lider med hennes familj, anhöriga och vänner.

Jag lider inte med vargkramarna. Att vargar är farliga djur har sagts så mycket och är självklart, om man tänker efter. Den urbaniserade storstadsbefolkningen, varur man hämtar den "majoritet" som anser sig ha rätt att styra över landsortsbefolkningens liv vad gäller såväl fritid som utkomst, har som bekant bestämt att vargar inte är farliga. Ett av de bärande argumenten för detta, tillika ett av de mest korkade, är att ingen har dödats av varg de senaste 150 åren - vilket, som av en händelse, råkar vara den tid Sverige varit vargfritt.

Nu har det alltså hänt. Det har hänt efter det att Arne Weise, de gamle räven, blivit "attackerad" av vargar i det hägn där allmänheten haft tillträde och möjlighet att "gosa" med vargarna. En liten flicka som släppts in i detta syfte blev biten i låret för inte så länge sedan. Inte förrän nu inser djurparksledningen att det kanske inte är så listigt att släppa in folk i varghägnet.

Det här var en djurparksvarg som är uppfödd med människor omkring sig. Samma vargar har släppts ut i våra skogar. Samma vargar skall släppas ut i våra skogar för att förhindra påstådd inavel - av de utsläppta vargarna (kunde dom inte ha tänkt på det innan). Den här typen av angrepp kommer således att inträffa även utanför djurparken tids nog.

Ni vet det vid det här laget men för mig är det helt obegripligt att människor kan fjärma sig så långt ifrån naturen att dom på fullaste allvar tror att vargen är ofarlig. Det är lika obegripligt hur dom kan utgöra en så tung röst i debatten. Förhoppningsvis blir detta en väckarklocka som gör att fler börjar förstå att varg och männiksor inte kan leva tillsammans. Så enkelt är det.

Kommentarer:

1 Christel:

Hur tragiskt det än må vara, så kan jag inte låta bli att tycka att naturen tog en poäng där. Jag känner ju till detta gosande med vargarna i Kolmården som skolklasser ock andra kan göra, men jag kunde inte drömma om att Kolmården tappat respekten för det vilda i vargarna så mycket så det är ok för en skötare att ensam socialisera dem. Ensam, hur tänkte man där?



2 Wolter:

Ja, hur tänkte man där?

Jag tror dessvärre att felet står att finna i gruppvarelsen hos oss. Om viljan att göra "rätt". Ingå i gemenskapen eller rädslan att märka ut sig i flocken.



När saker och ting sägs tillräckligt ofta och mycket så accepterar var och en det som en sanning. Det är väldigt få som orkar/kan/vill ifrågasätta dessa sanningar t.o.m om de strider mot gamla "sanningar".



Vargens farlighet är en. Vi vet att vargen är farlig. Trots det så köper vi dessa "nya" sanningar.



Under den s.k. IT-hysterins dagar så hade man kommit på något "nytt" i det att företag inte behöver tjäna pengar. Det köpte "alla" och aktiekurserna rakade i höjden. Hur det gick vet vi alla.



Ett sista exempel är en av mina käpphästar, vindkraften, som övergavs för länge sedan p.g.a dess låga energiintensitet och intermittens. Likt förbaskat går de flesta på de nya lögnerna om dess förträfflighet.



Masspsykos kan det visst kallas,

3 Janne:

Hoppas du börjar blogga igen. Saknar dina klokheter.

Kommentera här: