Risktagande
Inspirerad av Lennart Bengtssons inlägg på Lars Berns blogg Anthropocene tänkte jag ge er lite tankegods om de två stora riskområdena vi befinner oss i för närvarnde.
Migrationen, Invandringen och därmed integrationen
Under det kommande året förväntas man ge uppehållstillstånd för långt över 100.000 människor. Alla pratar om hur dessa skall integreras men ingen gör något. Vi har lite andrum i det att de skall lära sig svenska under ett år och därefter har de starthjälp under ett år. Tiden går som bekant fort och dagen då "samhället" skall bevisa hur bra det var att ta in alla dessa människor kommer.
Vi tar en stor risk då man tar emot så många människor från främmande kulturer vad gäller arbete och kulturella förändrngar. Jag säger inte att det är bra, jag säger inte att det är dåligt bara att det är ett riskfyllt experiment.
Själv har jag av olika anledningar skäl att diskutera detta med kommunen, som för övrigt har en mycket duktig och engagerad grupp som jobbar med dessa frågor. Lösningen på det hela är inte att "trycka in" dom i det befintliga systemet. Lösningen är något ingen av oss känner till för närvarande. Detta kräver investeringar och ett fritt tänkande, något som inte är svensk byråkratis främsta kännetecken. Det är inte som det var förr då invandrare från Italien, Jugoslavien och Finland sattes i arbete från och med första dagen.
Migrationen, Invandringen och därmed integrationen
Under det kommande året förväntas man ge uppehållstillstånd för långt över 100.000 människor. Alla pratar om hur dessa skall integreras men ingen gör något. Vi har lite andrum i det att de skall lära sig svenska under ett år och därefter har de starthjälp under ett år. Tiden går som bekant fort och dagen då "samhället" skall bevisa hur bra det var att ta in alla dessa människor kommer.
Vi tar en stor risk då man tar emot så många människor från främmande kulturer vad gäller arbete och kulturella förändrngar. Jag säger inte att det är bra, jag säger inte att det är dåligt bara att det är ett riskfyllt experiment.
Själv har jag av olika anledningar skäl att diskutera detta med kommunen, som för övrigt har en mycket duktig och engagerad grupp som jobbar med dessa frågor. Lösningen på det hela är inte att "trycka in" dom i det befintliga systemet. Lösningen är något ingen av oss känner till för närvarande. Detta kräver investeringar och ett fritt tänkande, något som inte är svensk byråkratis främsta kännetecken. Det är inte som det var förr då invandrare från Italien, Jugoslavien och Finland sattes i arbete från och med första dagen.
Språkbarriärer och kulturella egenheter som vi kanske inte kan så mycket om ställer betydligt större krav på oss. Frågan är om vi klarar av det. Vi gör det definitivt inte genom att inte diskutera frågan och bara kasta okvädingsord på varandra. Ju längre frågorna ligger där under mattan desto värre kommer dat att bli.
Klimatet
I 40 år har politiken försökt lura i oss att jorden håller på att "tippa" eller, föreklat uttryckt, gå under på grund av våra CO2 utsläpp. Det finns inga vetenskapliga bevis för att detta stämmer. För säkerhet skull använder sig alarmisterna av begreppet "försiktighetsprincip" innebärande att det är bättre att vidta åtgärder trots att man inte "vet". Kosta vad det kosta vill.
Nu är det ju de facto så att det är rätt mycket man inte "vet" utan att för den skull vidta åtgärder så varför är det så viktigt just i detta fall? Jo, för att alarmisterna förväntar sig få vara med och fixa till det där dom inte vet genom ökade skatter och ett globalt styre som bestämmer/kontrollerar alla länders utsläpp. Nerkokat till individen innebär det sysselsättning och utkomst, för en del säkerligen med väl tilltagen ersättning och placering hos FN i New York. Vem skulle inte kunna jobba för det? Vem har inte skrämts och ljugit lite för att uppfylla sina drömmar?
Alltså
Å en sidan har vi risken att jorden "tippar". Det har aldrig hänt och kommer sannolikt inte att hända inom tusentals år framöver.
Å andra sidan har vi alarmisterna/politikerna/tjänstemännen som skall styra över oss i denna mycket centrala (energi, industri, transporter mm) fråga för alla länders utveckling. Risken för att det skall leda till en kostsam, frihetshämmande och utvecklingshämmande situation utan att för den skull lösa det där man inte "vet" är hundraprocentig. Så blir det alltid när byråkrater får härja fritt.
Klimatet
I 40 år har politiken försökt lura i oss att jorden håller på att "tippa" eller, föreklat uttryckt, gå under på grund av våra CO2 utsläpp. Det finns inga vetenskapliga bevis för att detta stämmer. För säkerhet skull använder sig alarmisterna av begreppet "försiktighetsprincip" innebärande att det är bättre att vidta åtgärder trots att man inte "vet". Kosta vad det kosta vill.
Nu är det ju de facto så att det är rätt mycket man inte "vet" utan att för den skull vidta åtgärder så varför är det så viktigt just i detta fall? Jo, för att alarmisterna förväntar sig få vara med och fixa till det där dom inte vet genom ökade skatter och ett globalt styre som bestämmer/kontrollerar alla länders utsläpp. Nerkokat till individen innebär det sysselsättning och utkomst, för en del säkerligen med väl tilltagen ersättning och placering hos FN i New York. Vem skulle inte kunna jobba för det? Vem har inte skrämts och ljugit lite för att uppfylla sina drömmar?
Alltså
Å en sidan har vi risken att jorden "tippar". Det har aldrig hänt och kommer sannolikt inte att hända inom tusentals år framöver.
Å andra sidan har vi alarmisterna/politikerna/tjänstemännen som skall styra över oss i denna mycket centrala (energi, industri, transporter mm) fråga för alla länders utveckling. Risken för att det skall leda till en kostsam, frihetshämmande och utvecklingshämmande situation utan att för den skull lösa det där man inte "vet" är hundraprocentig. Så blir det alltid när byråkrater får härja fritt.
Vi "vet" att integrationen av våra nya svenskar kräver stora insatser monetärt och personellt men vi gör väldigt lite åt saken. Varför?
Vad är värst? Vem beskriver dessa risker?