Vad stoppar vi i oss egentligen?

Detta är inledningen till min serie om vår mat - den mat som produceras av oss landsboende. Den bygger på tesen nedan. Vi får se vart det bär. Jag kanske hetsar upp mig väldeliga - blir besatt. En outtömlig källa till upphetsning är det. Jag hämtar mycket inspiration (åtminstone till en början) från Mats-Eric Nilssons bok "Äkta Vara - Guiden till oförfalskad mat". Se även hans hemsida.

Bonden producerar fett, proteiner kolhydrater och fiber. Bonden förväntas producera detta med minimal miljöpåverkan och maximal trivsel (enligt våra - mänskliga normer) för de kreatur som ingår i produktionen. Dessutom förväntas han, till gagn för andra och utan ersättning, producera inspirerande och bevarade kulturmiljöer samt förutsättningar för en meningsfull fritid.

Pruducent - resterande led
Många små producenter - bönderna - har inget att sätta emot ett fåtal i förädlingsledet och ett fåtal i detaljistledet som till skillnad från bonden ser till att få ut sina marginaler.

Politiken
Alla politiker älskar att lägga sig i jordbruksfrågor, man vill hålla bonden på kort, sträckt, lina. Det gäller miljö, kvalite', prisnivåer etc. Det gäller aven större frågor på såväl nationell som Europa-nivå. EU är ett bra exempel på att man inte velat/kunnat släppa marknadskrafterna fria. Sverige var faktiskt på god väg innan EU-inträdet. Det reglerade jordbruket är en av EU:s största frågor.

Ekonomin
Det svenska folket under skatter digna ner - för att travestera på en undanskuffad del i internationalen. Den privata ekonomin är en viktig faktor för efterfrågan på bättre mat. Med bättre ekonomi tenderar man att tänka mer på vad man stoppar i sig.

Sammanfattningsvis
Bonden kläms mellan "samhälle" och mellanled. Mellanleden är tillrackligt stora för att kunna samtala med "samhället" och samtidigt krama ur maximalt av den högbeskattade konsumenten. Ingen lätt ekvation att få ihop således.

Kommentera här: