Val i morgon
På något vis har den moderna politiken halkat ifrån verkligheten (vad nu det är för något - olika för alla). Många talar om att vi skall tillbaka till ursprunget, ändra livsstil, dra ner på energikonsumtion etc. Det tycks bara gälla någon annan.
För oss som bor på landet gäller redan en annan livsstil. Vi har många gånger djur som kräver daglig tillsyn. Vi drabbas av naturens nycker som stadsborna kallar konsekvenser av klimatförändringarna. Vi drabbas av nutidens affärsliv där alla led skall tjäna pengar och där vi får det som blir över vare sig det gäller betalning för kött, mjölk eller skogsprodukter. Vi drabbas av stadsbornas ångest för att inte leva "rätt" genom att bli beskyllda för att övergöda (när det i själva verket är vår egen skit som övergöder - men det mäter man inte) eller förstöra landskapet. För det skall våra skogar bli naturreservat till ingen nytta och byråkratin vet inga gränser vad gäller rapportering, regler och uppföljning/sanktioner. Under några månader av året skall våra marker tjäna stadsbornas behov av rekreation och då får dom röra sig fritt överallt, fiska i kustvattnen och de stora sjörna. Rekreationsbehoven kan, om man följer de byråkratiska krumbukterna rätt, rendera ersättning för en klippt allé eller en betad hage. Vi drabbas av stadsboende miljömuppars virriga idéer när bensinmackar tvingas lägga ner eftersom inte kan investera i en etanolpump som ändå ingen använder. Vi drabbas av förstörda omgivningar när gamla avdankade industriledare lurar i våra politiker att vindkraft är framtidens energiproduktion - bara "samhället pytsar in pengar (så att det går i hop sig ekonomiskt), kör över lagar och regler samt hjälper till att få trut på lokalbefolkningen.
I debatt efter debatt ser vi urkommunisten Lars Ohly flinande i TV rutan. Denne man, likt alla extremister, borde inte komma i närheten av en eventuell regering.
Mona Sahlin, den gamla politikerbroilern, står där och tittar under lugg. Är hon statsmannamässig? Jag tänker ofta på hur Sverige hade framställts med henne som EU-ordförande.
Peter Eriksson stå bara och maler. Han tycks ha sin egen agenda, sitt eget liv liksom. Han bidrar i alla fall inte till att framställe de röd/gröna som ett team direkt.
På andra sidan har vi Alliansen som lyckats mycket bättre med att framställa samarbetet som om det är på riktigt. De har delat upp frågorna på något sätt. Olofsson kör småföretagarfrågor, Hägglund familjen, Björklund skolan och mitt i alltsammans har vi Reinfeldt som lyckats manövrera ut det mesta i mittfåran. Han har vridit sossarnas kärnväljare, arbetarna, ur händerna på dom helt enkelt.
För mig är Alliansen självklar samtidigt som jag tycker att det här mittracet är lite trist. Trots att det blir lite tjafs i TV4:as fåniga valdebatter så tycker dom i stort sett samma sak. Ingen verkar våga något annat. Alla verkar som om dom deltar i mittpolitikens maraton där allt skall bli bra för alla. Så är inte verkligheten, vilket vi alla kommer att bli varse så snart detta val är över.
Gå nu och rösta! Se till så att dina röstberättigade barn röstar!