I grevens tid

I spåren av det lokala debaclet jag beskrivit i tidigare blogposter har jag återigen noterat en fundamental ovilja att se bakåt, dra lärdom av misstag och utkräva ansvar, vare sig detta ligger hos politiken, kommunens tjänstemän eller bäggedera. Detta har i sin tur skapat en del frågor.

 

"Det som har hänt har hänt och det kan vi inte göra något åt - nu skall vi lägga det här bakom oss och se framåt". Denna harang är mycket vanlig i lokalpoliotiken. Varför säger man så? Sannolikt gör man sig själv en otjänst.

 

Det finns säkert många förklaringar. Det kan vara konflikträdsla - det är lättare att sopa under mattan än att utreda. När man utrett måste antagligen ansvar utkrävas av utförande tjänsteman och /eller ansvarig politiker.

Då kanske min bästa kompis, eller hemska tanke, jag själv står där i strålkastarljuset. Politik är mycket "give and take" - ena stunden tar du, andra ger du. Detta skapar en fastlåsning där du till slut korrumperas av dina egna beslut eftersom det alltid står någon där som vill ha "betalt" för tidigare eftergifter

Då är det inte så lätt att som fritidspolitiker ta ansvar och flytta undan folk från sina jobb eller uppdrag.

Har du själv sett att detta skett "av sig själv" i din kommun?

 

Men så kom Uppdrag Granskning eller Kommungranskarna som SVTs granskning av Sveriges kommuner heter. Dom har så mycket uppslag att programmet skulle kunna köras varje vecka Din livstid ut! Dom har inte kommit så långt på listan. Ett program behandlade Götene kommuns svindlande affärer med "Medeltidsparken", ett annat behandlade Leksands kommuns svindlande affärer i syfte att stötta hockeylaget. I båda fallen har kommunerna gjort en, minst sagt, slät figur där ljugandet tagit sig i uttryck av hummanden, tystnader, harklanden och rodnader framför kameran. I båda fallen har man tvingats utkräva ansvar.

 

Kan dessa fall vara de enda i vårt långa land? Skulle inte tro det.

 

Så till frågan. Är det verkligen rimligt att Kommungranskarna är den enda instans som kan utreda missförhållanden och skapa en situation där ansvar utkrävs i våra kommuner?

Om ja, vad har vi då politiker till? Hur funkar demokratin på riktigt? Skall dom inte kunna ta även obehagliga beslut, vidta obehagliga åtgärder som kanske rent av berör en själv, ens kompis eller någon man står i skuld till?

 

De flesta kommuner anpassar sig till medieklimatet och går på medieträningar (som "media" själva saluför) och upprättar mediestrategier. Vad de inte tänkt på är att ingetdera funkar när de klantat till det på riktigt. Ibland skyller man på "mediestrategin", läs den organiserade lögnen, vilket är lika korkat som att skylla på färgen när man inte gjort ett bra underarbete,

 

Själv tror jag på en frivillig revision, sammansatt av sig själv, utan ersättning från kommunen och som jobbar helt på ideel basis. Den enda garantin de skall ha är att alla tillfrågade måste svara på frågor och att alla efterfrågade handlingar skall lämnas ut utan dröjsmål.