I grevens tid

Ni kan säkert ana vad det här kommer att behandla. Just så, klimatfrågan! Den "ödesfråga" som världens politiker arbetat med sedan 70-talet. Det som Mrs Thatcher använde för att nypa till de besvärliga kolarbetarna, svenska staten använt som grund för beskattning och det som gjort att hela Europa miljöförstörts med onödiga vindkraftverk.

 

2009 anordnades ett stort möte i Köpenhamn som skulle bli räddningen för mänskligheten. Mötet var förberett sedan länge och bemannades av tusentals politiker, tjänstemän och inte minst av ödesmättade journalister från jordens alla hörn. Som symbol för vägen mot undergångens rand stod en tjur i is som sakta skulle smälta i värmen. Den smälte inte för det var ovanligt kallt de där dagarna! Obama dansade bara förbi på väg mot fredsprismottagning i Oslo och en annan fredsprisare - Al Gore - visste inte till sig hur illa det skulle bli om världen inte begåvades med en global överenskommelse vad gäller utsläpp, energiproduktion och massa pengar till fattiga länder.

 

Allt sket sig! Jorden är kvar utan att ha blivit varmare, utan att ha blivit dränkt och med alla isar kvar. Vad gör man då? Nja, man lägger i alla fall inte ner, vilket man borde. Nej det här skall trummas igenom till varje pris och nu stundar nästa stora möte i Paris efter det att klimatsvansen träffats årligen på exotiska platser för att hålla liv i domedagsstämningen.

 

Den Franska klimatabassadören, Laurece Tubiana - bara titeln antyder en religiös dimension i klimatfrågan - intar en avvaktande hållning då hon besökte Stockholm härom dagen. Hon säger bl.a att "om vi vill ha en öppen process måste vi ha något slags förslag till en text redan i oktober". Hon är rädd för att det skall bli ont om tid att bereda allt inför Parismötet. Tubiana avslutar intervjun i SvD med att "vi kan drömma om ramar som gör alla parter engagerade i frågan".

 

Här skriver Peter Stilbs förtjänstfullt om klimatfrågans myter som faller en efter en. Ni vet det där med Nordpolen som skulle vara isfri ungefär nu, glaciärerna som skulle vara borta och öarna i Stilla havet som inte heller längre skulle existera. Allt det där är baserat på datormodeller, programmerade - eller snarare specade - av alarmister, som inte hållit måttet i tid och längd.

Självklart blir folk byxis om man 2009 sade att isarna på Arktis skulle vara borta till 2015. Vem kan säga emot dylikt? Vem kan säga emot öpresidenten som vädrar pengaregn när han har regeringsmöte under vattenytan? Vem vill inte kompensera för tidigare generationers "klimatsynder"? Det ligger sakens natur - man vet inte vad som kommer att hända - att folk köper dravlet. Är det rimligt/troligt att vi skall kunna lösa såväl tidigare generationers synder som våra efterlevandes vällevnad? Har vi löst vår egen tids svårigheter?

 

Om man skulle bemöda sig att tänka efter en aning inser man ganska raskt att allt handlar om politik på gränsen till religion. Vad är problemet med att inte hinna med inför Parismötet? Det handlar om länder som skall lämna statistik och redovisa möjligheterna för minskade utskäpp som bara skiter i det.

Om ingen bryr sig, är det då ett problem?

 

Vi har trots allt haft närmare 50 år på oss att lösa denna, "vår tids största utmaning", utan att ha kommit en millimeter. I alla fall inte längre än den tekniska utvecklingen tagit oss. En del i det kan självfallet gottskrivas den här diskussionen. Vi människor är väldigt duktiga på att lösa problem och vore det här ett sådant hade vi tagit tag i det för länge sedan. Jag tänker på det vi fixade under första halvan av förra seklet. Två världskrig som rasade under 10 av de första 45 åren. Snacka om problem som löstes på global nivå!

 

Mitt tips är att Parismötet inte blir mer än tomma ord. Om så blir kan vi väl lägga hela rasket till handlingarna och ägna oss åt något verkligt så som t.ex världens fattiga, flyktingar, krig, antibiotikaresistens och en massa skit i Atlanten. Eller varför inte ta tag i det största av allt - makthungriga, inproduktiva, människor och dess gigantiska svans?

 

Det här är ett exempel på något som bör utsättas för en av mina favoritfrågor: Vilket problem vill ni lösa?

Testa den när du tycker att det passar så kommer du att få förvånansvärt tunna svar - om ens några.