I grevens tid

Vårt politiska system är som bekant ett representativt system.
Det bygger på ett antal instanser, allt  från den lokala nivån där enskilda individer ingår i en politisk förening till riksdagen där väljarna röstat fram vilka som skall representera dem.

Vid tiden före den stora kommunsammanslagningen hade varje parti minst en förening i varje kommun, vilket efter sammanslagningen resulterade i fler föreningar per kommun.

Inom kommunen har man ofta ett gemensamt organ där representanter för respektive förening hanterar kommunala frågor av vikt liksom nomineringsprocesser och valfrågor. De som slutligen hamnar i kommunfullmäktige pratar sig samman kring de ärenden som dyker upp. Dessa möten är inte sällan öppna för intresserade.

Apparaten skall vidare försörjas på såväl läns- som riksnivå.

Systemet bygger således på att den minsta byggstenen söker medlemskap i en politisk förening och engagerar sig, betalar medlemsavgift som i sin tur skall hålla systemet rullande. Minskar medlemsavgifterna ligger man således risigt till.

 

Det låter väl bra, gammal fin svensk folkhemsdemokrati? Ja, är det verkligen så?

 

Systemet håller på att braka redan i grunden. Människor är/vill helt enkelt inte vara medlemmar i de politiska föreningarna. För något år sedan gjordes en sammanställning över medlemsantalet i politiken där det visade sig att alla partiers medlemmar inte var fler än medlemsantalet i jägarförbundet. Politiken anser jägarförbundet vara ett "särintresse". Vad är då politiken?

 

Strategin bakom det här är fullt medveten då medlemmar är jobbiga att hantera och en flyktig bas för finansieringen. Man har infört ett system med partistöd som innebär att partierna gjort sig oberoende av sina medlemmar och den kompetens de besitter. Man kan köpa in "experter" för pengarna helt enkelt. Där försvann det representativa systemet!

 

Finn Bengsson, riksdagsledamot för M i Östergötland har i dagarna meddelat att han inte ställer upp för omval till riksdagen. I den vevan har han också lättat på förlåten och motiverat sitt avhopp med missförhållanden inom partiet. Han anser att partiet är toppstyrt av ledare som inte bryr sig om provval eller vad medlemmarna tycker. Ni kommer säkert ihåg cirkusen runt DÖ-överenskommelsen där Bengtsson blev representant för all ondska i en fråga där han slutligen fick rätt. Det finns inte någon i partitoppen som tagit någon som helst konsekvens av sina handlingar under den resan, utan de sitter kvar med sina höga ersättningar och visslar som om ingenting hänt. De gör som de vill helt enkelt vilket inte är något problem eftersom det inte finns några medlemmar som kan "läxa upp" sina företrädare.

 

På kommunal nivå kan resultatet bli en liten, okunnig, idoldyrkande klick som kliar varandra på ryggen och stöttar en ledare vars bäst-före-datum gått ut för länge sedan. Då det inte går att mobilisera något tryck underifrånn är risken att vi får ett tjänstemmannastyrt, inkompenten och ineffektivt styre för lång tid framöver. Tyvärr riskerar dessa imperfektioner att sprida sig in i den kommunala apparaten och vidare upp i systemet när dessa dönickar går vidare i karriären.

 

Det är därför vi börjar och se korruptionsskandaler i Riksrevisonen, Karolinska Institutet och Länsstyrelsen där vårt fyllo till f.d Landshövding fått nytt jobb av kompisarna efter lite rast från tjänstekortfiffel och sexsamtal.