I grevens tid

Den lilla staden på skäret har genom hockeyklubben blivit med ett lag som lyckats ta sig upp till den näst högsta divisionen. Självklart gläds många med det här och lika självklart kan det vara en boost för den kollektiva självkänslan - för vissa (hur många måste ett "kollektiv" utgöra, alla, mer än en?).

Det är oklart hur stor andel av kommuninvånarna som är intresserade av hockey i allmänhät och, om ja, av Västerviks Hockey (VIK) i synnerhet. Kommunen är stor och befolkas av ca 2/3, i den lilla staden på skäret och 1/3 på kringliggande landsbygd. Kommunen är cirka 10 mil lång och fem mil bred och därmed en av södra Sveriges största kommuner till ytan.

 

Alla är inte intresserade av ishockey - så är det bara. Sorterar man bort barn, gamla och sjuka så är kanske 20% av resten den volym som skulle kunna vara intresserade av ishockey.

Av de som skulle kunna vara intresserade är det kanske bara 20% som är det . Om vi tar vi bort latoxarna som aldrig skulle masa sig till hockeyhallen för att nöta rumpan på en obekväm plastsits är det bara något tusental personer kvar.

Vilket är problemet, åskådarunderlaget är för litet, pengarna rinner inte in, klubben går med minus och då måste kassan till varje pris fyllas på.

Det var intäktssidan, som vi återkommer till.

 

På utgiftssidan har vi en kommersiell, nationellt och internationellt spridd sport som omsätter massor av pengar.

Det är inte så att den lilla staden producerat sina talanger av egen kraft utan det bygger huvudsakligen på köpta spelare. En en klubb, likt VIK, kan kämpa sig upp i seriesystemet med djävlar anamma och entusisasm. Väl där uppe ökar kostnaderna då spelarna inte längre vill leverera på en annan kostnadsnivå än vad som erbjuds i andra delar av hockeysverige. De vill spela hockey, göra egen karriär och skiter fullständigt var de spelar.

I det läget, efter några år i eller nära toppen, börjar det kosta att hålla spelarnivå, varivid man måste dra ner på kostnaderna och därmed spelarkvalité. Då brukar det gå utför varefter man är inne i en ny cykel som måste samla ny kraft, likt en orkan som hämtar styrkan över havet, för att kanske kunna komma igen efter 10 år. Vi har sett det så många gånger och ser det årligen.

 

Nu är VIK sedan några år tillbaka under press och måste stärka sin ekonomi. En naturlig väg vore att gå till sina sponsorer och supportrar för att fiska pengar. En onaturligare väg borde vara att gå till kommunen - som om det vore en kommunal angelägenhet att ha ett hockeylag.  Eftersom delar av tjänstemanna- och politikerkåren sannolikt, som av en händelse, är insyltatde i verksamheten blir kommunen ett naturligt fiskevatten.

Det här är inte första gången i Västervik, det är inte unikt för vare sig hockey- eller fotbollssverige.

 

Förra veckan lyckades man inte få igenom ett förslag om ett tvåmiljonersstillskott i Kommunfullmäktige. Ett misstag ansågs det. För inte kan det väl vara så att kommunens politiker inte vill bidra?

Jo, så kan det faktiskt vara och så var det! Men det bryr sig varken de tjänstemän eller politiker som lånat ut sin heder till klubben om. För vad är väl heder versus kommunal demokrati värd?

 

Så nu laddar de om. Politiken jobbar på högtryck för att hitta vägar som kan accepteras av en majoritet, inte sticka i ögonen på andra verksamheter, som också behöver pengar, samt skyla over de korrupta inslagen.

 

Argumenten samanfattas väl i dagens debattartikel i ämnet (här i den lokala nättidningen). Den är underskriven av representanter för några av de kommunala bolagen och det lokala näringslivet. De har jobbat på ordentligt och bygger på följande grundpelare:

 

Man framhåller att laget när de far runt och spelar, så som är ett hockeylags vardag, gör väldigt mycket reklam för den lilla staden. Kostnaden för denna marknadsföring är noll. Tänk vad det hade kostat att köpa annonsplats för att uppnå samma effekt!

Hur tänkte man här? Är annonsplats ett alternativ och är i så fall jämförelsen relevant?

Självklart inte, det är bara dumt!

 

Klubben anser inte att ishallen är representativ för ett så fint lag som VIK och bör därför uppgraderas. Gärna till ett stadiumområde av klass som renderat så många andra kommuner i landet en taskig ekonomi.

Jo, jo - men vad är det som säger att klubben är kvar på samma nivå i seriesystemet när den nya arenen, sent om sider och mycket dyrare, blivit verklighet?

 

Det är huvudsakligen företagare, bank-/försäkringsföreträdare och mäklare som skrivit under artikeln. Att VD för vatten och sopbolaget samt det kommunala (trots att det kallas näringslivets) marknadsföringsbolag skrivit under får väl betraktas som en plump i deras protokoll.

Nåväl, om det nu är så stora värden som står på spel för näringslivet är det väl bara att lätta sponsringsplånkan!

 

Med rätta framhåller de framgångar på ungdomssidan, vilket de skall ha heder av. Är det så att denna äventyras för att styrelsen slösar bort pengar på eliseriespel så är det något som inte står rätt till. De, liksom alla andra föreningar, får medel för att utveckla ungdomsidrotten. Då skall det inte gå till något annat - om det gör så.

 

Det är lätt att förstå politiker som ger efter i frågan - därmed inte sagt att det är rätt. Risken är nämligen korruption och brott mot likabehandlingsprincipen.

Så många exempel har spelats upp för våra ögon när kreativa tjänstemän och politiker varit "smarta". Nu senast var det Östersund som löpte gatlopp i media efter den ena konstigheten efter den andra. Ett annat exempel är Leksand som fick finansiering genom skattebetalarnas pengar på ett väldigt listigt sätt.

 

Vad händer med andra verksamheter när pengar slussas till en, för stunden, populär sport. Självklart får de inte del av kakan och kan därmed inte utvecklas till nästa "marknadsförare" för den lilla staden på skäret.

 

Skattebetalarna skall inte stå för fiolerna utöver det som beslutats skall gå till föreningslivet!

Näringslivet är fria att sponsra vem de vill, i vilken omfattning de vill!