Älg, strul och gris

Lite sporadisk rapportering om livet med min Lynx kan tyckas men jag skriver bara om det första viltet i sitt slag.

Den här gången blev det en älg och lite strul som ni andra Lynxinnehavare kan tänka på.

Älgen
I förra veckan var jag hos några gamla goda vänner med en gård ute på en mälarö. Bedövande vackert med sjön och småbruten terräng. På åkern vänster om uppfarten är det höstraps där det rapporteras 5-6 älgar var kväll. Spännande! Denna dag får vi skjuta två kalvar.
Redan på väg ut till pass möts vi av fem älgar, en ko med två kalvar, ett vuxet hondjur samt en vacker tjur. I det läget är det svårt att slå ifrån sig tanken att det är kört för dagen.
Det första drevet var kort och jag stod bra med en plöjd åker till vänster och en höstsådd till höger. Vinden 90 grader höger - bra således.
Med stigande ålder är det mer och mer prylar som skall monteras och installeras innan stridbart skick inställer sig. Förutom att ladda bössan är det radio, hörselskydd, handskar, rem som skall bort och något skönt att sitta på. Lagom när detta var klart kommer det minsann ut en ko med kalv varvid kalven nedläggs utan större dramatik - observera, vissla, skjuta, följa efter kon, vackla och så var den sagan all. En mycket fin kalv var det. Kul då älge blivit allt mer sällsynt i våra trakter. Man kan inte räkna med mer än någon eller bästa fall några älgar per säsong. Det här var faktiskt de första älgar jag haft i pass i år.

 

Strulet
Inför nästa drev blev jag placerad på ett litet hygge, framför en mosse i södra änden av drevet. Vinden var nordlig, å andra sidan utgjorde drevet till stor del en halvö ut i sjön så det vilda hade nog inte så mycket att välja på.
Krånglar mig upp i tornet. I och med att det var andra drevet för dagen och en stor del av ovan nämnda förberedelser redan var vidtagna så var det i stort sett bara att ladda.

Vad i helvete - slutstycket går inte att stänga! Det tar tvärstopp!

Plötsligt händer allt på en gång - det bryter loss med ett massivt plask i träsket framför mig och fram kommer en rad om 10-12 blandade grisar. Fan också! Pillar vidare med bössan. Det kommer två fina galtar till vänster om mig, stannar och tittar på mig som om de visste att jag inte hade eld i bössan. Förutom detta passerar det ytterligare en hög med grisar, en räv och ett icke skjutbart rådjur. Förstår du frustrationen?

När jag satt där i mina kaotiska tankar slog det mig att jag borstat bort lite lavar från slutstycket. Då jag alltid umgås med öppet slutstycke kan det vara lavar jag dragit med mig på vägen fram till passet eller på väg upp i tornet.
Jag tar ut slutstycket, tar fram kniven och skrapar i framkant av det spår slutstycksspärren går in i, där är det nolltolerans på skräp för att det skall fungera. Minsann, var där inte lite, lite skit där? Skrapar lite till och blåser rent. Vips så går slutstycket att stänga!

Grisen
Vi det här laget började drevet närma sig slutet. Då ser jag en gris som går runt inne i träsket men den går ifrån mig. Bara någon minut senare  kommer den emot mig - vilket den inte skulle gjort. Det var en mycket fin trofégalt som fick bita i gräset!
 
 
Lärdom
1. Lynxen levererar - trots skit bakom spakarna!
Om ni inte kan stänga slutstycket är det skit i spåret för spärren. Vi skall vara glada för noggrannheten i konstruktionen som håller slutstycket på plats.
2. Patrik, tack för gott stöd!
3. Behöver jag säga att mina skadeglada kompisar tuggade detta ganska väl under kvällen. Jaktkung blev jag trots allt och då får man ta en och annan gliring även om det, denna gång, var ovanligt rikhaltigt.

Drevjakterna har börjat..

Äntligen så hände det - igen.
Drevjakterna kom igång - det man längtat efter sedan grejorna packades ihop i slutet av januari. Det tråkiga är att tiden mellan säsongerna bara blir kortare och kortare, verkar det som.
Eftersom Lynxen kommit in i mitt jägarliv har inledningen på årets drevjaktssäsong varit lite annorlunda. Jag bestämde mig för att ta det lugnt. Inte chansa. Inte skapa misstro för denna tingest som skall följa mig resten av livet. Jag bestämde mig för att begå premiärnedläggelse av viltslag för viltslag utan mackel.
Det sket sig redan från början!
 
Vildsvin
Vi sitter längs ett dike mitt på en åker. Skyttar till höger, skyttar till vänster - en placering som kan vara lite nervös eftersom vittnesskaran vid eventuell skottlossning är månghövdad.
I slutet av drevet kommer det ut två halvstora grisar, den ena något större än den andra, mitt framför mitt torn, De inser sin prekära situation med drevet bakom sig och människor framför sig varvid de tar det säkra före det osäkra och gör det bästa av situationen. De ökar farten! Den första grisen beskjuts innan diket och krånglar sig för den sista vilan ner i det vattenfyllda diket. Den andra grisen beskjuts med mer än ett skott efter diket och grannskyttar varvid den försvinner in i bakomliggande skog. Tystnad. Tvivel. Vad hände? Vad gjorde jag? Visst träffade jag? Alla de frågor som ställts så många gånger av så många jägare malde i mitt huvud. Drevet slut. Trevliga jaktkompisar säger att det var träff. Mindre trevliga tar tillfället i akt att klämma till självförtroendet så gott de kan - när de kan. Men si, skit på tummen för de sistnämnda - den ligger fem meter in i skogen!
 
 
 
Rådjur
Iväg på ny jakt, den här gången i Uppland. Den hade föregåtts av ett par jaktdagar på viltrika marker utan skottillfälle vilket affekterar egot i så motto att det sätter tvivel på förmågan trots insikten om slump och tillfälligheter. Första drevet avlöpte i ovan beskriven anda med inget skjutet och inget skådat. Andra drevet började med en massiv skottlossning från grannskyttarna, mestadels rådjur rapporterades men även ett och annat vildsvin. Men titta! Ut kommer Ko med två kalvar - en är skjutbar. Jag visslar fast dom, de stannar, kalvarna går omlott och jag tvingas lämna över ekipaget till grannskytten som nedägger en av kalvarna. Typiskt!
Från ingenstans dyker det upp ett rådjur framför mig. Jag visslar fast det och sedan är sagan all.
 
 
 
Dov
Ny dag, nya möjligheter! Tänk om alla människor kunde vara lika entusiastiska och förväntansfulla inför en ny dag som en jägare är inför en jaktdag. Då skulle det hända grejor!
Nu var det dags för storjakt på en egendom in norra Småland där det kan presenteras en stor palett av olika viltslag. Det var en fantastisk morgon insvept i sol och resterna av årets första frost. Svag sydlig vind. Efter ett drev med ett vildsvin och ett drev tomme vankades det lunch, vilket inte heller är så dumt i sammanhanget.
Första drevet efter lunch blev mycket spännande med ett massivt hund- och hundförararbete. De hade problem med vildsvin och kronvilt som i stället för att gå i pass parkerade sig i en mosse med en vattennivå långt över stövelskaften. Omöjliga att få ut! Jag stod i ena hörnet av såten. Mot slutet av drevet skymlar en dovspets i den vackra hösteftermiddagen. Visslar fast den och så var dovpremiären ett faktum.
 
 
 
Kommentar
Nu har jag kommit så långt i mitt umgängen med Lynxen att förtroendet finns där. Utöver ovan beskrivna permiärer har jag nedlagt såväl vildsvin som dov i god fart med önskad verkan. Nu vågar jag ta ut svängarna lite mer.
Jag tycker själv att jag närmat mig mitt nya liv med detta gevär på ett ödmjukt och förståndigt sätt - having said that så kör vi vidare. Det skall bli kul det här!
Som du förstår har jag några premiärer kvar, älg och kron bl.a. Jag kommer att delge er en beskrivning av dessa. Jag kommer också att ge er lite upplevelser från kommande jakter. Jag kommer dock inte att säga hur mycket jag skjutit i detalj då jag anser att jakt inte får bli en tävling. Det är mat och levande vi hanterar, maten skall bli så bra som möjligt och det vilda skall respekteras.
 
På återhörande. Ta vara på dagen, naturen och jakten!

Jaktsäsongen närmar sig....

Jag vet, jag ligger lite efter men jag måste ta det i kronologisk ordning.

Åtminstone inför varje jaktsäsong eller helst hela året är det viktigt att upprätthålla sin skjutförmåga.
Ingen skytt kan vila på gamla lagrar som "jag var duktig i lumpen", "jag sköt mycket för tio år sedan men har haft ont om tid sedan dess" eller "jag klarade skjutprovet i jägarexamen" och andra, oftast otroliga, förklaringar till att skytteträning uteblivit. Det må vara en förklaring men får aldrig vara en ursäkt.

Skytte är en färskvara av instabil karaktär som måste underhållas för att åtminstone göra de värsta dipparna något närmare genomsnittet. En golfare skulle känna igen sig.
 
Trots att många skjutbanor lagts ner, särskilt i Stockholmstrakten, har det dykt upp alternativ som kan vara både roligare och bekvämare än en kall, upptagen och regning jaktskyttebana.
Jag tänker främst på s.k "skjutbiografer" där man står inomhus och skjuter med sitt eget gevär och vanlig övningsammunition på en bioduk där det spelas upp vilda djur av olika slag och i olika fart.
Det är kul, det är alltid kul att skjuta, och det är en oerhört bra träning i hanteringen av sitt vapen.
- Det är bra att få skjuta mer än fyra skott på älgbanan där man stått i lång väntan på att få komma in i båset.
- Det är bra att öva anläggningar och kanske avslöja brister i geväretas passning.
- Det är bra att öva omladdningar.
Jag tycker emellertid inte att biograferna bidrar särdeles mycket till det praktiskt jaktliga. Där krävs det, förutom skyttet, ett stort mått av omdöme då det handlar om levande vilt som skall bli mat. Omdöme är delvis medfött, delvis ett resultat av mångårigt jagande. Det finns tyvärr inga genvägar mer än träning och jakt, träning och jakt, träning och jakt, trä....
När allt var klart hade min kompis Jonas den stora vänligheten att bjuda på en förmiddag i Varpsund, strax norr om Bålsta. Under gnistrande konkurrens sköt vi såväl hagel (på vanliga lerduvor) och kula (i biografen). Skytte och tävling är som Gin (Yin) och Yang (Tonic) - det är helt enkelt inte lika kul att vara för sih själv - därmed inte sagt att det är odugligt.. Tävlar man så måste man skärpa sig. Baksidan är att utfallet inte alltid blir till ens egen fördel. För min del kostade det en lunch även om marginalen var i det närmaste omätbar (surt sa räven).
Bra Jonas! (som har tränat utav h-vete)
 
Så här kan det se ut i en skjutbiograf.
 
Tiden före Varpsund präglades av ett försiktigt närmande till denna tingest som är tänkt att följa mig resten av mitt jägarliv. Då det är ett märke som "ingen" känner till så möttes jag av lite hån men även ett stort mått av nyfikenhet när jag testade på vanlig skjutbana. Jag drabbades av en del tekniska problem som löstes tack vare ortens oerhört duktiga vapensmed som fick kolla och karva lite trä etc.
När allt detta var klart fick jag en ny kolv som kapades till rätt längd och pimpades med en röd bakkappa och nytt kikarsikte.
 
Snygg va?

 
Inför jakten måste man bestämma vilken ammunition som skall användas. Det är inte självklart att ett gevär skjuter lika med all ammunition även om det är samma kulvikt. Efter att ha testat en hel del fastnade jag för Sako Hammerhead.
 
Sen är det bara att ge sig ut i skogen vilket måste göras med största försiktighet, inte för att undvika fall eller annat otäckt naturen kan spratta med, utan det gäller att klara inskolningen med nytt jaktvapen utan att riskera misstroende.
Nästa vecka kommer jag att redogöra för hur det gått de här första veckorna.
Har jag kommit överens med min Lynx TD15?
Har jag skjutit något?
 
Hoppas vi ses då. Nu måste jag sluta för att ge mig av på nästa jaktäventyr.
 
Skitjakt på er!