Ett halmstrå är alltid ett halmstrå

I veckan har ledarsidan på lokaltidningen vaknat upp ur sin Törnrosasömn. Anledningen kan vara en lång sommardvala eller en plötslig och oförutsedd insikt om pressens granskande uppgift. Vad gäller det senare anser många att tidningen tassat lite väl försiktigt när det dykt upp kommunala klanterier - vilket det dessvärre varit ganska gott om under senare år.
 
I en första ledare behandlas den desperata människans hopp till en räddare i nöden - ungefär så som de gamla bruken tog hand om ortens befolkning.
De flesta av oss har själva stött på plötsliga bubblor som alla talar om och alla dras till. På ktiemarknaden händer det med jämna mellanrum. Minns "IT-bubblan" där snart sagt var och varannan investerade sina surt förvärvade sparpengar i företag med dynamiska ägare med tveksam affärsidé. Är man positiv skulle man kanske kunna säga att dessa herrar var för tidigt ute, vilket inte förtar det faktum att de lämnade många blottlagda ekonomier efter sig.
Många sätter sitt hopp till spel och dobbel trots att de innerst inne vet att de i slutändan kommer att se sig sittande på förlorarnas bänk.
Riktigt illa kan det bli när "frälsarna" kommer till en landsbygdskommun utan reell framtid. Inte sällan dras ortens politiker till dessa vältaliga herrar i tro att "det här är grejen".
Inte sällan engagerar sig en eller flera politiker personligt i projektet vilket ibland verkar bero på någon sorts social iver att få frottera sig med människor man aldrig annars fått träffa - eller ens prata med.
Inte sällan slutar det med ett fiasko. Tyvärr är det så skämmigt att det det inte görs någon analys för att på så vis kunna undvika framtida misstag. Täcke på - tystnad råder!

Nästkommande dag levereras uppmaningen att stora projekt bör undvikas (notera bildsättningen med dirktören på väg ut ur sitt flygplan med stora planer i hand - riggad bild som inte tillkommit av en slump). Självklart är det bättre med många, små och självständiga, företagare som utvecklar sina verksamheter i sin takt än ett stort projekt som kräver kommunalt engagemang i tid, pengar och "fläkande/fjäskande" från ledande politiker. Engagemanget gör ofta att projekten inte blåses av i tid utan det kastas mången god skattekrona efter redan ruttnande diton.
Vi har sett det så många gånger och aldrig tycks vi lära oss. Politiken i allmänhet och kommunalpolitiken i synnerhet skall inte hålla på med affärer!

Vad skall man göra med företrädare som gått i fällan? Sparka dom är väl en rimlig första tanke men något som tyvärr väldigt sällan blir fallet.Politiken har en benägenhet att "ta hand om de sina" - hur korkade de än varit.
Frågan svängs till så att ansvariga politiker kommer undan - vilket är märkligt.

För att inte svärta ner våra egna politiker - vilket jag borde - kan vi ta Nuon där Maudan klarade sig näst intill oskadd eller Fanérdun i Kalmar där Kineserna lurade häcken av Kalmarpolitikerna och därmed Kalmars skattebetalare.

Kommentarer:

1 Åke Elgstrand:

Lokalt. Ett dyrt exempel, helt utan verkan.
Vem var det som lurade västen och `byxera´ av kommunen när den kastade ner 50mkr i Tallskärsleden för sex år sedan, utan något resultat?

Kommentera här: