I grevens tid

Expertgruppen för studier i  offentlig ekonomi (12/11) konstaterar att det tänks för lite innan man sjösätter stora offentliga projekt. Det kan handla om stora infrastrukturprojekt eller större systemförändringar. I den sistnämnda kategorin har vi hela privatiseringsvågen inom sjukvård, apotek, skolor mm., i den tidigare kan tunneln genom Hallandsås tjäna som ett gott exempel Den nu aktuella frågan om höghastighetståg är ett aktuellt exempel där tanken kanske gått lite väl fort - vi får se.

I efterhand, när det skitit sig av olika anledningar, skruvar sig de inblandade och bedyrar sina väljare eller de drabbade att de skall vidta åtgärder för att det "inte skall hända igen", som om de skulle borra en ny tunnel, fast bättre. Det händer hela tiden igen, vilket i och för sig kanske ligger i sakens natur eftersom det är stort och komplicerat. Frågan är bara HUR mycket fel det får bli.

Ingen tar ansvar. Ingen ger cred till de som med emfas och under mobbingliknande former varit emot projektet, för de finns alltid. Det viktiga under projektets inledning och gång är att rulla ut det. Kosta vad det kosta vill! I det läget är det lätt att avfärda "negativa" röster och människor av annan uppfattning när det i själva verket borde ha länt till eftertanke.

 

"Projekt varg" inleddes i början av 70-talet av Svenska Naturskyddsföreningen. Många var de som lockades av tanken med varg i våra skogar och många var de som ville finansiera.

 

Det var bara ett problem och det identifierades tidigt: Man befarade att de boende där vargarna skulle etableras skulle vara avogt inställda till dén.

Jag är inte säker på att de tänkte tanken fullt ut för hade de gjort så hade de kommit fram till att markerna tillhör någon och brukas av någon. Den som äger mark har jakträtt och den som brukar mark har inte sällan husdjur på sina marker. Inte sällan är det samma person/familj. I det perspektivet är det inte helt onaturligt om jakträttsinnehavaren/ägaren/brukaren reagerar negativt på minskande viltstammar eller dödade husdjur på grund av vargangrepp.

 

Låt oss därmed konstatera att projektet sket sig redan där.

 

Men skam den som ger sig - projektet skall genomföras och får snart ett eget liv. Lösningen på trilskande människor var "information" som bland annat tog sig i uttryck av att allmänheten erbjöds möjlighet att "gulla" med vargar på Kolmårdens djurpark. Det resulterade sedermera i att en kvinna, tillika skötare av vargarna, fick plikta med sitt unga liv. Vargarna slet henne i stycken!

 

Projektet växte med internationella förgreningar och man började ganska snart att föda upp vargar i Sverige, Danmark och Finland med inblandning av vargar från andra sidan järnridån. Avkomman från dessa projekt hamnade, som av en händelse, ute i de skogar som angivits som lämpliga för vargens återinförande reden i början av Projekt varg.

Det är problematiskt att släppa ut vilt. Dels upplevs det som underligt av lokalbefolkningen att det helt plötsligt uppträder ett nytt viltslag. Dels kan det vara så att det nya viltslaget inte beter på samma sätt som naturligt invandrade exemplar hade gjort. I det här fallet började vargarna djävlas med de boendes tamdjur och naggade på viltbestånden som ganska snart minskade.

 

Folk började mulna till, vilket inte de människor som mer eller mindre hemligt låg bakom projektet gillade. När inte "information" funkar får man ta till hårdare metoder - lagstiftning. Det har varit mäktiga människor på, låt oss kalla den "värnarsidan", med kompisar i såväl administration som lagstiftande församlingar. Så mäktiga att man definierade olovlig jakt på varg som ett "grovt jaktbrott" och att man gjorde ett brott av "förberedelse till grovt jaktbrott".

Med det i bagaget har man satt in de mest apokalyptiska åtgärder mot jägare i ett antal fall. Det har inte funnits några begränsningar vad gäller personal, materiel eller häktningslokaler när man slagit till för att avslöja det som regelmässigt kommit att kallas "jakthärvor". Poliser, helikoptrar och pikétbilar har stått till "miljöåklagarnas" förfogande i en omfattning brott mot egendom,  liv och lem bara kan drömma om.

 

Det här har ju naturligtvis tagit de vargdrabbade hårt i allmänhet och de anklagade i synnerhet då ett ingripande innebär frihetsberövande men framför allt att alla jaktvapen tas i beslag - och behålls långt efter det att de försatts på fri fot. I något fall har polisen vägrat lämna tillbaka vapnen trots att åklagaren inte lyckats få en fällande dom.

Då jakt är en livsstil är det en mycket stor inskränkning att bli av med sina vapen - kanske lika stor som om en stadsbo blivit av med sina kort och därmed förvägras överdriven konsumtion och en överdådig mathållning.

 

Just i dagarna är vi uppe in en ny "jakthärva" där man lyckats häkta en av de största, och mäktigaste, vargmotståndarna vi har i landet. Den så kallade "industrimiljardären", bland de som inte namnger honom, har sedan många år tillbaka på ett framgångsrikt sätt förmedlat sin syn på hela vargprojektet genom att stötta de som drabbats av tidigare rättsövergrepp och ett flertal böcker.

Nu har alltså "värnarna" lyckats få honom misstänkt för grovt jaktbrott, och förberedelse till det samma, där han skulle ha skjutit varg, lo och kungsörn (lika bra att ta i ordentligt). Han är häktad och uppvisad för allmänheten iförd kriminalvårdens gröna käder och handfängsel kopplad till en häktesvakt. Lika hårt bevakad som värsta mördaren således.

Nu vet vi inte så mycket om misstankarna eftersom det råder förundersökningssekretess. Åklagaren bestämmer uppenbarligen när han tycker sig kunna lätta på förlåten genom att släppa små munsbitar till media. Det gäller att hålla grytan kokande.

Bakgrunden, så som det framstår just nu, är att informationen åtminstone delvis kommer från en anonym källa samt telefonavlyssning. Vi vet inte hur länge, eller på vika grunder, som telefonavlyssningen pågått. Kritiken är massiv och det framförs att den tillkommit på tvivelaktiga grunder.

 

Det är här vi ser rättssystemets haveri. När det allokeras resurser av aldrig skådat mått för ett brott där uppfattningen om straffvärdet skiljer sig markant mellan vargdrabbade och rättsvårdande myndigheter. De sistnämnda har gett sig in i en dans som inte står en förstklassig diktatur långt efter.

 

Jag kommer att återkomma i frågan baserat på dokumentation om "projekt varg". Det är skrämmande läsning där verkligheten överträffar dikten och undanflykter som hänvisar till "konspirationsteorier" faller platt till marken.