I grevens tid

Sistlidna lördag sträckläste jag boken Vargattacken av Lars Berge.

 

Boken handlar i förstone om den unga kvinna som försommaren 2012 dödadees av socialiserade vargar i ett hägn på Kolmårdens djurpark. Det är slutpunkten av en lång rad händelser där de som säger sig tycka att naturen skall ha sin gång ingriper med kraft för att förändra den.

 

I slutvevan av småkommunernas tidevarv var Kolmården ekonomiskt ansatt med dåligt skatteunderlag och vikande befolkning.

Då som nu, veckas kommungubbarnas hjärnor (om inte förr) i akt och mening att skapa en bättre situation.

Då som nu, riktas blickarna mot människor utanför kommunen, läs turism. Vi har sett det så många gånger vare sig det är Arns värld i Götene, medeltida skepp i Malmö eller uppvärmning av en sjö i Smedjebacken. Exemplen är oändliga.

Den gemensamma nämnaren är att attraktiviteten överskattas, kostnaderna underskattas och de listiga tjänstemännen klarar sig utan personlig skada - eftersom de lekt med andras pengar.

Kolmården var inget undantag vad gäller megalomanin men väl genomförandet. Det blev de facto en djurpark dit folk åkte. Även jag blev ditdragen som barn.

Det blev många fina attraktioner med delfiner och safaripark - låt vara att det understundom gick lite över stock och sten.

Vad gäller ekonomin finns det en hel del övrigt att önska. Många sköna skattekronor har runnit ner i slukhålet.

Av de listiga tjänstemännen har någon/några lämnat jordelivet emedan de andra gått mot nya "utmaningar", utan några större ryck i pälsen.

 

Projekt varg inleddes i början av 70-talet i regi av Naturskyddsföreningen ivrigt påhejad, och finansierad, av WWF. Projektet växte inom landet där ett flertal djurparker var med i aveln av den nya Fennoskandiska vargstammen i akt och mening att släppa ut den i södra mellansverige - Värmland, Dalarna, Västmanland mm.

Redan på ett tidigt stadium insåg man att utsättning av varg inte skulle falla lokalbefolkningen på läppen.

Det var antagligen projektets första understatement då vargen i människans omgivning onekligen påverkar negativt eftersom naturens livsstilstjänster slås i spillror. Det är inte alltid bekvämt att bo på landet men det kan uppvägas av en livsstil med traditioner så som djurhållning, jakt, jord- och skogsbruk.

Lösningen, självklart hade de stadsboende vargromantikerna en lösning och det var information. Propaganda kanske vore ett bättre ord och vi har alla tagit del av den i termer av att vargen är "utrotningshotad" (ja det fanns ju inga), "rätt att vara i vår natur" (tyckte våra förfäder det?) och "inte farlig", förstärkt med påståendet att vargen inte skadat en människa i Sverige på 200 år (eftersom det inte funnits någon).

Det har kommit att bli en polariserad fråga helt enkelt. En kamp mellan land och stad, mellan markägare och vargkramare, jägare och jakthatare. Det är även en kamp med förgreningar långt in i politiken och juridiken, vilket inte är så kul för de som förväntas leva med vargen inpå knuten.

 

Som en del i vargpropagandan födde man upp ett antal vargar i Kolmårdens djurpark. De matades med nappflaska och bodde hemma  hos anställda. Man försökte prägla dom på människor så som man gör med hundar.

Snart var det dags att låta allmänheten gulla med vargarna och "upptäcka att de var ofarliga". Det skulle spridas som en löpeld och göra utplantering av varg i vår natur accepterad.

För en tusenlapp fick man gå in i hägnet med lugnande klapp på axeln. Det är säkert så att väldigt många haft "häftiga" upplevelder i samband med detta konstgjorda umgänge. Efter ett tag visade vargarna upp allt mer av sitt naturliga beteende - som varken är, eller kan bli, anpassat till oss människor (det är därför vi avlat fram hundar med olika egenskaper i tusentals år).

Ett flertal incidenter inträffade innan det slutgiltiga dödandet av skötaren/vargmamman utan att det uppmärksammades på annat sätt än överskylande.

 

En tidig försommarmorgon gick Karolina, som var erfaren, duktig och den som hade "koll" på flocken, in till vargarna för att titta till dem.

Eftersom det hela ansågs ofarligt, trots incidenter, var det OK att gå in ensam och utan radio i hägnet som inte var kameraövervakat. Två timmar senare kom hon inte till förmiddagsfikat varvid någon gick dit och upptäckte att hon blivit sliten i stycken.

 

Självklart blev det sorg och bestörtelse eftersom en omtyckt medarbetare omkommit på sin post. Tyvärr var det inte ledningens fokus som helt plötsligt stod inför propagandans totala genombrott. De gjorde uttalanden som att detta inte var bra för vargens "varumärke" med mera.

Det blev rättegång med mycket hyschande och undanflyktande. Dom föll slutligen.

De flesta cheferna klarade sig undan kännbara straff.

För Kolmårdens del blev det kännbart ekonomiskt. Det här  livsfarliga experimentet drog in 7 milj/år.

 

Under pågående händelse var det ingen som vågade göra någonting - där avlivande vore den enda rimliga åtgärden.

De fick leva kvar i sitt hägn fram till hösten 2018, sju år, då de lär ha blivit avlivade.

 

Det lever vidare - och eskalerar Vargaktivister, såväl personligen som genom organisationer, har ätit sig in i hela den Europeiska samhällskroppen.

Propagandan har fortsatt framgångsrikt där vi i Sverige ser lagstiftning som vi aldrig haft förut.

Vi ser "rättsskipning" som vi aldrig sett förut och kanske inte heller trott att vi skulle få se.

Det senaste exemplet är den så kallade "industrimiljardären" (Karl Hedin) som haffades under dramatiska omständigheter hösten 2018. Han satt häktad under 31 dagar. Den första tiden i "fyllecell" under tortyrliknande omständigheter, innebärande bl.a. ingen kontakt med omvärlden, galonmadrass, ingen toalett och väckning en gång/timme.

Trots att åklagaren, lagvidrigt, avlyssnat ett flertal telefoner och haft "pålitliga" vittnen (som nu hoppat av) verkar det som om åklagaren inte haft något att komma med.

Man skulle ju kunna tänka sig att en död varg, en "smoking gun" eller en skottplats vore ett grundkrav för att göra så vida ingripanden i en medborgares vardag.

Det verkar snarare vara rättsystemets hämnd mot en person som varit kritisk mot vargen i allmänhet och rättssystemet i synnerhet.

En riktig soppa är det - allt i ekosofins namn. Det har blivit en kamp mellan stad och landsbygd, jägare och jaktmotståndare, djurhållare och vargaktivister.