Pandemi eller ett byråkratiskt haveri?
Nu är det mer än ett år sedan man började diskutera formerna för arbete under den stundande pandemin.
Tegnell fick frågan huruvida hemarbete är en bra idé och han hade väl inte direkt något mot det, men...
... det var ju en jämlikhetsfråga - alla kan ju inte arbeta hemifrån.
Ridå - vi vet alla hur det utvecklade sig.
Under hand har det hållits dagliga pressträffar, förutom under förra sommaren då man tyckte att en i veckan var nog. Om det berodde på smittspridningen eller det faktum att även pressträffare vill vara lediga låter jag vara osagt. Efter sommaran kom även dessa på att det mycket väl går att byta ut närvaron framör ett stelt podie till skön hemmamiljö, eller något kontorsrum med inklistrad bakgrund.
Nåväl, dessa pressträffar har syftat till att framställa FHM som den "expertmyndighet" de skall vara.
Men är det så att de har varit "experter" på något som inte inträffat i modern tid?
Är det möjligtvis så att de varit ett lydigt verktyg i politikens hand?
Politiken har misslyckats, kan vi konstatera.
Det är inte så svårt att förstå att myndigheter och politik måste samverka. Syftet med åtgrderna har hela tiden varit att hålla belastningen på sjukvården så låg som möjligt och, kanske, inte anstränga ekonomin i onödan.
Funktionen i organisationen med Regering, Regioner och Kommuner har kritiserats, inte minst av den kommité som skall granska handläggningen av Pandemin. De har kommit med en rapport där de behandlade pandemin och äldrevården i mycket kritiserade ordalag. Det slutade (hoppas verkligeninte att det är slut där) med att Regeringen svor sig fria från allt ansvar. Det var Regionernas ansvar, som svor sig fria och lade över det på Kommuner och enskilda medborgare som måste ta sitt ansvar.
Klart som korvspad?
Vem bestämmer?
Vem tar ansvar?
Som en illustration till eländet hoppar vi fram till dagens situation och den testverksamhet som bedrivits och kan bedrivas.
Under hela tiden har det funnits tillgängliga snabbtester för såväl pågående infektion som antikroppar. FHM, Regeringen, eller vem som ligger bakom, ville inte att dessa tester skulle komma till användning utan beslutade att man skulle ta fram ett eget snabbtest enligt "vi-vet-alltid-bäst-principen". Sagt och gjort - det samlades in kapital och projektet skulle ledas av KTH och KI. Projektet havererade och ingen har hört talas om resultatet.
Lite skamligt börjar man nu medge att snabbtest kanske, eventuellt, skulle kunna vara ett komplemet till den egna, labbaserade testverksamheten, som är dyr och omständig.
Snabbtesterna för pågående infektion kan delas in i två kategorier där den ena samlar virus bak i svalget och den andra i saliv. Den första genomförs så att man för en pinne rakt genom huvudet via näsan till bakkantyen av svalget. Inte så trevligt och inget som skall utföras av vem som helst.
Den andra varianten genomförs så att man spottar i en liten kopp, suger upp saliven med en pipett, blandar ihop det med en vätska och droppar i en reaktortub. Resultatet presenteras ganska omgående.
Dessa, relativt enkla test används i Danmark, England och i några framåt svenska kommuner, bland annat Mölnlycke. De används för att screena personal, skolklasser, äldre mm. I och med att det är enkelt och billigt kan man använda dem varje dag, om man så vill.
I England låter man en hel, eller del av en klass spotta i koppen för att därigenom utröna om det finns virus i klassen. Snabbt, enkelt, billigt - om det är smittspridningen man vill åt.
Lokalt i vår kommun har vi sedan lång tid tillbaka propagerat för snabbtester. Invändningarna har varit av karaktären peka-på-någon-annan med följd att inget hänt.
Där är vi nu - fram till nu har smittspridningen tagit fart för att vi inte brytt oss om att ta kontroll över situationen. Människor kommer fortsätta smitta varandra i onödan, en del kommer att bli allvarligt sjuka och några att avlida. Det duger inte med att randomly stänga skolor och låta eleverna sitta hemma om de samtidigt har fest med anledning av att det är 100 dagar kvar till studenten
Allt för att byråkratin/politiken inte kan ta sig i kragen och göra sitt jobb!