I grevens tid

Ingen verkar veta…

… eller vilja veta vad vi skall tro på - med anledning av min förra krönika. Bara vi tror på ”dem”, vad som än påstås.

Sedan dess har vi sett flertalet krumbukter, inte minst i politiken där bland annat vår före detta statsminister skyller på översättaren av en artikel till tyska, trots att hon själv sägs tala utmärkt tyska. Åkesson skriker och hon kommer undan. Lite lustigt mitt i bedrövelsen.

 

Uppdrag Granskning har jämfört uppgivna studiemeriter med verkligheten bland några EU-parlamentariker och konstaterat att deras CV:n är friserade, för att uttrycka det försiktigt. 

Men, det var såklart inte deras fel - det var någon ”annan” som skrivit - vilket jag i och för sig kan tro på med tanke på deras verkliga kunskapsnivå, för att uttrycka det försiktigt.

 

Ni vet sedan tidigare att jag hakar upp mig kring händelser som rör politik och hederlighet, sanning och konsekvens och påståenden om att vi skall lita till ”experterna” eller ”vetenskapen”, utan närmare hänvisning. Det får motsatt effekt på mig. Jag tror helt enkelt inte på den som halar fram sånt strunt ur rockärmen, de har något att dölja, oftast är det nog bristande kunskaper. 

När det väl händer att den nakna rumpan visar sig i det offentliga rummet förringas det, som om det vore just det lilla misstag de vill få det till. I själva verket var det toppen av isberget, säger min svarta själ åtminstone.

 

Kom ni i håg fenomenet ”Greta”- flickan som visades upp som en frälsare. Hon fick prata med Påven, massa presidenter och all världens potentater. Hon seglade över atlanten för att skälla ut gubbarna i FN. 

Hon var inget annat än en bluff, eller snarare en medial anka skapad med Mammon som ledstjärna.

Jag hoppas hon kan leva gott på inkomsterna så hon kan utbilda sig och få viktiga kunskaper att stå på. Hennes föräldrar och spinndoktorerna runt projektet har gjort sig den hacka de tänkt sig genom detta syniska utnyttjande av ett barn.

 

Så, lite avvaktande, ifrågasättande skepticism rekommenderas starkt.

 

Här hemma håller man på att ta kål på landsbygden. 

Det där med vindkraften känner ni till vid det här laget. Mycket få politiker, i synnerhet de som har avgörandet i sin hand, vågar/vill säga något eller, ännu mindre, lyssna på ”de drabbades” argument.

 

Som en gummiboll, i den kommun som får mina surt förvärvade penningar, har barnomsorgen dykt upp - igen.

Grundtanken var att stänga ner allt och låta föräldrarna åka miltals varje dag med sitt ”livspussel” - som man säger nu för tiden.

Även där hänvisas det till ”proffessionen”, utredningar och annat som ingen har kunnat visa.

 

På den tiden jag var i livspussselfasen lade man ner skolan. Det var en jättefin, liten, skola där alla barn blev sedda och lärarna gjorde allt för att de små liven skulle tillskansa sig kunskaper. Om någon behövde ytterligare litteratur köptes det in på eget initiativ från lärarna samtidigt som de gav extra stöd till den som hade problem med läsningen eller matten. 

Vanlig hederlig medmänsklighet och omsorg om barnen fick ge vika för en besparing om femhundratusen/år och en bättre ”pedagogik”, läs byråkratiserat, opersonligt, lärande.

När vi i efterhand bad att få se utfallet, hur det gick med besparingen - typ, fick vi inte det med hänvisning till att man ”inte visste”. Hur svårt kan det vara, tyckte vi, att lägga in verkliga siffror i den kalkyl ni själva hänvisade till?

Men, nej - kom inte här och kom! Stanna där ni är och håll truten! 

 

Hur har det utvecklats? Det blev naturligtvis ett herrans liv när ”landsortsdagisarna” skulle läggas ner - så mycket att de blev kvar helt enkelt. Ett uttryck av demokratin skulle man också kunna säga. 

Hela landet, hela Kommunen, skall leva sägs det ju inför ett val. 

Nu återstår kampen om fritids där de något större barnen landar efter en lång skoldag och lång bussresa för att sedan åka hem med sina yngre syskon.

Hur det går återstår att se. Många krumbukter kommer vi att få uppleva i lokalpressen och KF.