I grevens tid

Huj varé går…

…när man har roligt - eller sover, heter det ju.

Förutom sociala turiststudier någonstans i Sverige ,som redovisades i förra krönikan, så har tiden sedan dess ståndortsanpassats i så måtto att det fick bli lite läsande då väderleken blev mycket mer än en vanlig hederlig svensk sommar. Ingen katastrof i sikte i år heller. 

Visst, det har regnat och kanske varit lite kallt - men bra bonnaväder i alla fall. Hoppas det fortsätter.

 

Vad är då bättre än att ta sig en bra bok?

Jag fastnade i en hemsk berättelse som utspelar sig i relativ närhet men ändå fallit ur allmänhetens minne. 

-Den handlar om stort som smått, människor som växer och förtvinar i sina egna tillkortakommanden.

-Den handlar om människor som fått eller tagit sig alldeles för mycket makt för sitt eget bästa.

-Den handlar om girighet, ”naivitet”, ryggdunk, förlöjliganden och oändliga försök att sopa än det ena än det 

 andra under mattan.

-Den handlar om död.

-Den handlar om vår tids största, fortfarande pågående, svindlerier som kretsar runt stormakter, skatteparadis, ”informatörer”, kreativa advokater och små människor som hamnat på fel ställe. 

-Den handlar om hur världen kommer att förändras så som vi känner den.

 

Jag fick boken av en god vän med orden att ”du kommer drabbas av hjärtinfarkt”. Likt förbaskat läste jag den. Om han ville väl eller illa återstod att se. Jag sträckläste och klarade infarkten trots idogt uppvisade symptom.

 

Men hallå!? Vad är detta?

 

Efter Sovjetunionens fall visade det vi trodde var en en diktatorisk men välskött stat upp sin smutsiga byk. Det resulterade i en frihetsvåg utan motstycke i modern tid då i stort sett alla ”Sovjetrepubliker” frigjorde sig från det Sovjetiska oket och återgick till något som fanns innan järnridån slogs runt dem efter andra världskriget. I vårt närområde raserades Berlinmuren och det långa staket som korsade Europa togs ner. Med mycket stöd från bland annat EU påbörjade man återuppbyggnaden i en ny optimistisk och frihetlig anda. Ett efter ett anslöt sig länderna till EU och NATO.

Väst, det ”gamla” väst, gnuggade händerna efter det att man gjort det finaste man kan i krigssammanhang - slå ut fienden utan att ett avlossat skott.

Det kalla kriget var över! Eller?

Nja, så enkelt var det nog inte. Man må tvåla till fienden men han måste också övertygas om att det nya är bättre för hans land, folk, och/eller honom själv. 

I det som kom att bli kvar av Sovjetunionen, Ryssland, kom en ung man vid namn Vladimir Putin att ta makten. Långsint och makthungrig enligt en gammal fin Rysk tradition som han är såg han bara allt som tagits från Ryssland. Han såg inte det där som skulle kunna bli bättre för Ryssland som vi i väst gjorde, eller åtminstone så gärna ville se. 

För honom var självständigheten i de baltiska staterna, Polen, Rumänien, Bulgarien med flera som en fet smäll i ansiktet vilket ingen utsätter den gamle kampsportaren för ostraffat. 

Ryssland skulle återupprätta sitt forna imperium! Självklart kände alla västdiplomater, EU, NATO med flera till ambitionerna men man tänkte nog att han skulle ta sitt förnuft till fånga genom att till exempel köpa gas och olja i en anda av ”money talks”. Det gjorde han inte och det är här berättelsen i min sommarbok börja finna sin plats.

 

En av våra största banker, den lantligt grundade och väl spridda på svensk mark, Swedbank såg stora affärsmöjligheter i de nymornade demokratierna och satte upp en av regionens största banker. Det samma gjorde Danske Bank och Deutsche Bank. Tanken var säkert god, hushåll och företag stod inför en stor modernisering med allt vad det betyder i form av krediter.

 

Putin å sin sida såg också möjligheter. Han började robba den ryska staten på företag via goda vänner och anförtrodda oligarker. Detta upplägg kom att bli en syltburk av aldrig skådat mått för bankerna som välvilligt gjorde affärer med oligarkerna vars huvudsyfte var att pengarna skulle lämna Ryssland och hamna på ett ”säkert” ställe. De skulle komma att användas för omfattande personlig konsumtion men även för krig i Ukraina med start 2022.

Penningtvätt kallas det i dagligt tal. De flesta av oss kanske ser några ljusskygga gängkriminella som börjar starta företag eller köpa lägenheter för att göra pengar från narkotikahandeln ”vita”.

Därför har det skapats lagar mot penningtvätt och det är därför banken måste ställa massa dumma frågor för att kunna visa att de ”känner” sin kund. Dessa lagar gäller på global nivå, i stort som smått.

 

Tjänstemännen på bankerna i de baltiska staterna struntade i det då de ryska oligarkerna viftade med affärer i en storleksordning man aldrig skådat. Swedbank växte. Swedbank gjorde kanonresultat. Swedbanks dåvarande VD blev höjd till skyarna som en av världens stora företagsledare - innan han fick sparken.

 

Hundratals, eller tusentals miljarder slussades via banken i näst intill ospårbara upplägg för att slutligen hamna på målvaktshanterade konton i länder som i alla fall Swedbank saknar rötter till.

 

Bubblan sprack delvis som en följd av läckta data i den så kallade Panamaläckan där många personer med pengar på konstiga ställen hänges ut. Så även kunder Swedbanks verksamhet på andra sidan Östersjön.

 

Detta ledde till att VD fick avgå varefter en ny tillsattes liksom delar av styrelsen. Den nytillsatte VDn var tidigare chef för den baltiska verksamheten och hade självklart goda insikter i såväl tvättverksmheten som de interna utredningar som gjordes vilket hon förnekade i en rättegång där hon friades. 

I skrivande stund pågår en ny rättegång efter överklagande för att skapa klarhet i tvätt av tusentals miljarder dollar, hemlighållande och rena lögner.

 

Jag återkommer med ytterligare tankar i detta. Under tiden rekommenderar jag Honungsfällan, som boken heter.